Idag var det dags för valpkurs igen. Jag och Susanne åkte upp på klubben för att hinna träna lite innan kurserna började och eftersom det var i princip tomt på klubben fick Lyle vara lös medan jag rastade honom. Han hittade förstås en pinne som han släppte framför fötterna på Jenny och för en gångs skull hade han tur och fick någon att nappa på leken. Men när han sprang efter pinnen skrek han plötsligt till och höll upp ena framtassen. Det visade sig att han hade skurit upp trampdynan vid sporren, mest troligt på en vass sten.
Även om han hade väldigt ont när man rörde där så blödde det inte och han hade inte ont annat än just om man rörde vid trampdynan, så jag bestämde mig för att träna med honom ändå. Det blev dock mycket fokus på lugna moment, som fritt följ, gripa och hålla metallapporten, ingångar bakifrån och fjärrdirigering.
Efter valpkursen, när det var lugnt på klubben, körde jag också vittringsapportering. Jag är verkligen hur nöjd som helst med resultatet av träningen med tejp hittills. Nu markerar han rätt pinne med att frysa med nosen på den. I och för sig har jag aldrig tvivlat på att han skulle kunna hitta rätt pinne med någon annan metod, men det mest fantastiska med "tejp-metoden" är att han helt struntar i de andra pinnarna och DET tror jag inte att jag skulle ha kunnat uppnå på något annat sätt.
Chansa var väldigt duktig på valpkursen. Vi gick först en kort promenad i skogen och hon gick faktiskt riktigt fint i kopplet. Chansa fick demonstrera hur man kan lära in ligg och vi tränade också lite kontakt. Jag körde också lite stadgeträning på sitt och ligg och det är hon verkligen otroligt duktig på. Jag var mycket imponerad av att hon låg fast jag gick ett par meter bort, trots att vi befann oss mitt bland alla valpar.
Hon hade mycket bättre kontakt och fokus på mig den här gången än förra gången, även om hon var väldigt intresserad av de andra valparna. Jag är också imponerad av hennes förmåga att koppla av. Hon la sig faktiskt ner självmant och kopplade av när vi stod samlade och pratade ute på planen och även när vi satt inne i stugan låg hon ner största delen av tiden.
Såret i Chansas tass läker fint, trots att hon har svårt att låta bli att slicka på det. Hon kan nämligen komma åt tassen även när hon har tratt på sig, så det gäller att hålla koll på henne. Numera har hon inte heller några problem med att röra sig med tratt. Hon verkar inte ens ha något emot att ha den på sig, för hon sträcker självmant fram huvudet när jag ska sätta på henne den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar