Envis och egensinnig

Idag har jag varit i skolan och Jonas skulle gå ut med Myrrha på lunchen. Men hon totalvägarade att gå ut och låg bara kvar i sin fåtölj och tittade på honom. Det är inte första gången hon gör det heller. När Jonas pappa brukade gå ut med henne vägrade hon alltid. Han fick helt enkelt gå in och tagit på henne kopplet medan hon ligger i fåtöljen. När hon väl fått kopplet på sig så brukar det gå bra; om inte annat kan man ju släpa ut henne.

Jonas brukar bara låta henne vara när hon vägrar, eftersom man kan anta att hon inte behöver gå ut när hon så tydligt visar att hon inte vill. Men det är synd att hon inte kan tänka framåt och inse att det kanske blir en lång väntan på att få gå ut nästa gång. Det skulle det ha blivit idag ifall jag inte hade skolkat från eftermiddagsföreläsningen, så jag kom hem vid två istället för fem. Då ville hon i alla fall gå ut (med mig har hon aldrig vägrat att gå ut), så vi gick en liten promenad.

Det är verkligen udda med en hund som ibland vägrar att gå ut. Jag känner i och för sig en yorkshireterrier som ibland inte vill gå ut på grund av att det är för kallt och det kan jag förstå, men det är ju inte därför som Myrrha gör det. Hon gör det nog helt enkelt för att hon är envis och egensinnig. Om man tvingar ut henne fast hon inte vill så vill hon heller inte gå in igen sen (fast hon är alltid motvillig till att gå in).

I helgen har jag och Myrrha jobbat, från lördag eftermiddag till söndag förmiddag. Och när jag inte har jobbat har jag pluggat (och även medan jag jobbar, eftersom mitt jobb ofta är ganska händelselöst). Den kurs som jag läser nu (Didaktisk analys- visst låter det kul?) är verkligen inte bra. Kurslitteraturen är tråkig och/eller obegriplig, föreläsningarna tråkiga och jag misstänker starkt att vår lärare inte förstår mer vad didaktisk analys är än vad vi studenter gör. Tack och lov att det snart är dags för praktik!