Hundslagsmål

Jag har nu varit instruktör i ganska många år och haft många olika kurser, men jag har aldrig varit med om att hundar har börjat slåss. Inte förrän igår, vill säga. Vi var i skogen och tränade uppletande när en pitbullhane kom för nära en jack russellhane, som flög på honom. Pitbullen var inte sen att försvara sig och slagsmål utbröt. Lyckligtvis så var både jag och Eva, min hjälpinstruktör, ganska snabbt framme och fick tag i bakbenen på varsin hund och efter ett tag släppte de varandra. Jack russelln hade ett sår i nacken, förmodligen efter en hörntand, men det verkade inte särskilt allvarligt. Hunden själv var mest sugen på att fortsätta slagsmålet.

För mig var det en erfarenhet, som jag lärde mig något av. Även om man vet hur man skiljer hundar som slåss så är det ändå rätt vanligt att man glömmer bort det den dag det verkligen händer och ändå stoppar handen eller andra kroppsdelar mellan. Men nu vet jag i alla fall att jag inte drabbas av panik, utan behåller lugnet och kommer ihåg vad jag ska göra.

Jag körde lite uppletande med Lyle också och han imponerade stort på mina kursdeltagare, eftersom han var totalt fokuserad på att springa ut och hitta bollen och han gör det med full fart. Ännu mer imponerade blev de när de frågade om jag tränat det mycket med honom och jag sa att det var första gången. Men grejen är ju den att det var första gången jag gjorde det med honom; jag är helt övertygad om att han har letat saker i skogen förut.

I onsdags var vi på onsdagsträningen och jag tränade lite lydnad med Lyle. Han var lite mer uppstressad än vad han var förra gången och han var t o m på väg att sticka ifrån mig för att springa efter Nemi när hon apporterade, men han stannade och tvärvände tillbaka till mig när jag ropade. Jag tränade mest fotgående med honom eftersom det är det han inte riktigt kan. Han vill lite för mycket så han hamnar lätt för långt fram.

Nu ikväll har vi varit på klubben och byggt banan inför mentaltestet i morgon. Lyle har fått vara lös och springa med hela tiden. Han reagerade ingenting när vi testade skramlet och vi testade också dumpe med honom. Han blev inte rädd alls, men var heller inte särskilt nyfiken och gick därför inte fram förrän jag satt på huk och lockade. Men då var han inte ett dugg tveksam. Han hade lite kvarstående intresse vid första passagen, men annars brydde han sig inte.

Lyle är ett riktigt charmtroll som charmar alla med sina vackra ögon och leklust. Igår och idag har han gjort sitt bästa för att charma Malin, Evas dotter, som funderar på att ta honom. Myrrha och Lyle kommer också bra överens. De leker dock aldrig utomhus, bara inne. Egentligen så tillåter jag inte hundar att leka inne, men Myrrha vill så gärna busa så jag låter dem hålla på. Här är ett par bilder när de leker (fast kvaliteten är inte så bra eftersom min kamera inte tar så bra bilder inomhus och dessutom upptäckte jag att jag måste rengöra linsen).