I söndags gick jag och Lyle till Kyrkholmen för att träffa Malin, som eventuellt var intresserad av att ta hand om Lyle. Eftersom hon har en egen hund, hennes mamma har två och hennes syster har en, varav två av dessa hundar inte går ihop ville hon se hur Lyle gick ihop med dem. Det kan ju bli krångligt och besvärligt att dra in ytterligare en hund i flocken om de inte funkar tillsammans.
Lyle fick först träffa den yngre leonbergertiken, som inte har några problem med att umgås med andra hundar. Lyle, som nog inte har träffat så många olika typer av hundar i sitt liv, blev först ganska rädd för henne och skällde en del på henne. Men vi promenerade med kopplade hundar och gick sedan och släppte dem och då funkade det väldigt bra. Vilja, leonbergern, har ett väldigt fint sätt med andra hundar. Hon är lekfull utan att vara påträngande och till slut verkade de två hitta ett sätt att leka på.
Därefter fick han träffa Tara, som tidigare varit lite gruffig mot andra hundar. Till vår stora förvåning gick det helt utan problem. Vi promenerade återigen med kopplade hundar, som i stort sett ignorerade varandra. När vi släppte dem lösa gick de omkring och brydde sig inte särskilt mycket om varandra, fast samtidigt så höll de sig i närheten av varandra. Men så hittade Lyle en pinne som han började morra och leka med. Det provocerade tydligen Tara och hon flög på honom, för att tillrättavisa honom. Då blev han rädd och försvarade sig, men vi fick snabbt tag på dem och särade på dem. Tara hade fått ett par små jack ovanför ögat, men inget såg särskilt allvarligt ut. Lyle hade inte blivit biten, men han haltade ganska ordentligt. Fast det är klart att när man är en ganska liten kille så kan man nog få lite ont i kroppen när man får en stor leonberger över sig...
Lyle verkade dock inte direkt rädd för Tara efteråt. Uppenbarligen är det något med hans sätt att morrande "mörda" pinnar som gamla tikar inte gillar, för han fick en åthutning för samma beteende av Myrrha dagen innan. Hon är ju dock ganska så försiktig i sitt sätt så hon nafsade bara bort en liten pälstuss från honom när hon sa ifrån. När Lyle (och vi) hade hämtat oss lite fick han också träffa Malins hund, lilla bichontiken Asti, och henne brydde han sig knappt om. Men har var i alla fall varken rädd eller arg på henne.
Igår haltade Lyle ingenting, fast hade förstås ändå en vilodag, förutom att vi på kvällen tog en liten promenad med båda hundarna hem till Jonas pappa för att träffa Ulla och Jan, som är på besök från Skåne. Idag haltar han heller ingenting, så det är nog ingen fara för hans del.
Myrrha är dock inte helt frisk. Jag har idag varit till veterinären med henne för att kolla upp om hon eventuellt har livmodersinflammation. Eftersom jag vanligtvis knappt märker att hon löper och det är ren tur om jag ser en eller två blodfläckar tyckte jag att det var konstigt att jag den här gången settt fläckar efter henne under hela tre veckor. Det kändes inte normalt och det visade sig att jag hade rätt. Hennes livmoder var förstorad, men förmodligen så går det att åtgärda med antibiotika.
Myrrha gillar ju absolut inte att gå till veterinären och jag fick dra henne på mage in i undersökningsrummet. Det är inte helt ovanligt, men den här gången ville hon inte gå när vi var på väg ut heller. Det orsakade en viss oro och jag fick bära ut henne. Ute kunde och ville hon gå, men hon var rätt vinglig så jag bad att få röntga knäna också när hon ändå skulle röntga magen. Dessutom tog vi en bild på höfterna också, för säkerhets skull. Höfterna var fina och pålagringarna på knäna verkade inte ha blivit nämnvärt värre. Men hon börjar ju vara lite gammal och jag ska börja ge henne lite smärtlindrande tabletter vid behov samt ge henne glukosamin.
I helgen har jag också haft fullt upp. I lördags var jag testledare på korningen på förmiddagen, så nu känns det som om mina armar är en decimeter längre än de var innan och jag har också lite ont i ryggen igen. Mest skyller jag det på Hassan, för han var den mest kampglada hunden på förmiddagen. Jag passade också på att sitta med Kicki och Torsten (och David) när de pratade om hundarna och det var intressant och givande.
Efter lunch skyndade jag mig dock hem för att göra mig klar för Foppes och Lindas bröllopsfest. Jag kände knappt någon på festen, men det var kul ändå. Jag drack en massa öl och det fick jag lida för dagen efter, då jag skulle jobba...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar