Instruktörsmöte

Ikväll har jag varit på instruktörsmöte för att få veta lite mer om hur vårt nya anmälningssystem kommer att bli från och med nästa år. Då kommer nämligen alla anmälningar att gå via Internet och det kommer att bli "först till kvarn" som gäller. Jag tror att det kommer att bli bra.

Men det var nära att jag missade mötet. Jag gick hemifrån i god tid för att hinna låta hundarna springa lite i skogen på vägen till klubben. Fast när jag kom dit träffade jag Lena som sa att mötet var på Studiefrämjandet. Det hade jag helt missat. Men jag och och mina två hundar fick tränga ihop oss med Lena och hennes två hundar i bilen, så vi hann dit i alla fall. Myrrha fick sitta i bilen under mötet, medan Lyle och "lilla" Aija fick följa med in. Lyle var lugn och snäll- den enda gången han blev lite upplivad när Maria tappade en laxbit från smörgåstårtan på golvet bredvid honom.

Igår hade vi vilodag och gjorde inte särskilt mycket. Myrrha hade dock inte särskilt stor lust att ha vilodag. Hon får ju smärtstillande just nu och då blir hon alltid väldigt pigg. Hon var på Lyle och ville leka hela tiden, fast han försökte komma undan henne. När jag suttit vid datorn en stund och kom in i vardagsrummet så hade hon trängt in honom i ett hörn och låg och gnällde för att få igång honom. Men lite lek blev det i alla fall:


Fast egentligen ville han helst ligga i sin fåtölj och sova (det ser inte särskilt bekvämt ut, men han verkar trivas i alla fall).
Efter instruktörsmötet skjutsade Jonas upp mig och hundarna till stugan. Lyle verkade tycka att det var jättekul fast han aldrig varit här tidigare. Han började gnälla redan när vi svängde in på vägen och sedan var han jätteglad och sprang runt gården ett varv innan han sprang upp på bron och började hoppa mot dörren för att bli insläppt. Knasig hund!

Nu när jag har fått igång en brasa i kaminen och satt mig ner i lugn och ro med datorn så har hundarna lagt sig för att sova, men tidigare var de lite uppjagade. Lyle tyckte sig hela tiden höra saker utanför så han har gått omkring och voffat, vilket får Myrrha att tro att det är något utanför och då bara måste hon också skälla lite grann. Tur i alla fall att jag inte är mörkrädd, för då kanske man skulle tro att de faktiskt skäller på något verkligt, och inte bara på något de inbillar sig.