Idag på eftermiddagen gick jag ut för att träna lite lydnad med hundarna. Jag började med att träna Lyle. Först tränade vi på platsliggning och han låg fint i en hel minut, trots att det kom en kvinna och rastade sin labrador på gräsmattan där vi var. När labben började rulla sig i gräset blev Lyle lite lång i halsen och jag fick påminna honom om att han skulle ligga kvar. Sedan tränade vi lite fritt följ. Han har väldigt fin position i vändningar på stället och stegförflyttningar, men går jag mer än 3 steg så har han en tendens att hamna lite långt fram så det jobbade vi med lite grann.
Jag avslutade träningspasset med att kasta bollen till honom och när han kom tillbaka med den haltade han. När jag tittade efter så hade klon på sporren gått sönder, typ delat sig i två delar på längden. Det blödde lite grann, men inte så mycket. Jag gick i alla fall direkt till veterinären med honom (efter att först ha lämnat av Myrrha hemma- hon hatar att gå till veterinären och skulle nog inte ha uppskattat ens att sitta i väntrummet).
Vi fick förstås vänta ett tag eftersom vi inte hade beställt tid, men sedan kollade veterinären på klon. Sjåpig som han är skrek han förstås utöver sig och när han sedan skulle få en lugnande spruta för att hon skulle kunna ta bort klon skrek han ännu värre och vred sig som en ål. Vi fick vara två som höll honom så att hon kunde ta sprutan.
Därefter blev han snabbt trött och somnade ute i väntrummet. Det var helt fascinerande att se. Lugnande och sömnmedel funkar väldigt dåligt på Myrrha. Vi brukar få sitta i lugn och ro i röntgenrummet för att hon ska koppla av, men ändå kämpar hon lika mycket som om hon inte fått något lugnande alls. När hon opererade korsbandet fick hon först lugnande för att slappna av lite. Trots det fick vi vara tre personer för att sätta in kanylen. När veterinären skulle söva henne sa jag till honom att ta i lite extra för att hon inte svarade så bra på sånt. Han såg lite tvivlande ut, men när Myrrha, efter mycket kämpande, äntligen somnat sa han "Hon tålde då som en riktig karl den här. Nu har jag gett henne sömnmedel för en hund på 30 kg." Myrrha vägde då 18 kg.
På tal om vikt så väger Lyle 19 kg idag. Sist han var hos veterinären vägde han 21 kg, så veterinären tyckte att det var bra att han gått ner lite i vikt. Men han behöver gå ner ytterligare 1-2 kg, så det blir väl att minska maten och öka motionen.
Det gick bra att ta bort klon och det hade ju inte hunnit bli infekterat så han behöver ingen antibiotika. Det känns också skönt att det är på sporren, för den sitter ju inte så till att det gör ont när han går. Klon kommer att växa ut igen senare. Myrrha tappade ju en klo förra hösten när jag var i England, vilket ni som läste hennes tillfälliga blog kanske kommer ihåg. För hennes del var det ju lite besvärligare eftersom det blev infekterat och hon fick äta antibiotika i två omgångar. Men hennes klo har i alla fall växt ut till en helt normal klo, även om jag hade svårt att tro det.
Lyle var lite drogad hela eftermiddagen och gick omkring och såg ut som att det var jättesynd om honom. Man kan inte låta bli att skratta när han kliver upp, går iväg och ställer sig någonstans och sedan står där, lite ostadig, och ser ut som att han tänker "Vad gör jag här?" På kvällen piggnade han till och vi gick en kort promenad till godisaffären. Det var en ren fröjd att gå med honom i koppel. Inget drag alls, utan kopplet var slakt hela tiden. Självklart passade jag på att tjata kommandot "gå fint" och belöna. Jag släppte hundarna vid gångtunneln och då sprang han runt mig i cirklar och försökte få mig att kasta bollen åt honom, så då började han bli normal igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar