Kompisar

Det är väldigt svårt att tänka sig att Lyle verkligen avskydde Aija första gången han såg henne. Hela hösten gjorde han utfall mot henne varenda gång hon kom i närheten. Sedan började vi träna inomhus på onsdagarna och då vande han sig väl vid henne. Och när hon började vara hos oss på dagarna så accepterade han det, även om han inte direkt var överförtjust. Men trots att han kanske inte var överförtjust så är han väldigt beskyddande och försvarar sin tjej mot andra hundar.

Nu i veckan har han och Aija också blivit kompisar. De har utvecklat en sorts lek när vi är ute. I alla fall är jag nästan säker på att det är en lek. Dock började den nog med allvar från början. Den går ut på att Aija tar en pinne och sedan gör hon lekinviter framför Lyle. Från början blev han arg på henne när hon gjorde så och jagade iväg henne några meter, men jag tror inte att hon tog det på allvar utan tyckte bara att det var kul att hon fick en reaktion av honom. Sedan började även han tycka att det var kul, för nu jagar de varandra fram och tillbaka. Båda två gillar att springa och de är väldigt snabba båda två.

Dock ser det kanske inte alltid så vänskapligt ut, eftersom de båda två visar alla tänder de har och Aija låter dessutom en hel del. Det är också en ganska tunn linje för när leken övergår till allvar, för om Aija slår till Lyle med pinnen (och det händer ganska ofta) så blir han förbannad och så ryker de ihop och slåss lite grann. Deras slagsmål skiljer sig dock egentligen inte så mycket från deras lek- de visar tänderna, låter mycket och hugger mot varandra, dock utan att bita.

Inne brukar de mest ligga på varsin plats och sova, men idag har de varit söta små vänner även inomhus. Jag brukar inte tillåta hundar att leka inomhus, men jag tyckte att det var så kul att se på dem att de fick hålla på ett tag. Jag tog lite bilder på dem, men de blev inte särskilt bra, eftersom min kamera inte tar så bra bilder inne, speciellt inte när de rör på sig.