Liggmarkering

När Chansa var valp bestämde jag mig för att hon skulle liggmarkera pinnarna i spåret eftersom jag misstänkte att hon kunde få för sig att tugga på pinnarna. Jag blev dock bara frustrerad av träningen eftersom hon verkade fatta att hon skulle liggmarkera bara för att nästa träningspass ändå ta pinnen i munnen. Så när det visade sig att hon faktiskt apporterar föremål i spåret hur fint som helst så gav jag helt enkelt upp den träningen.

På Tåmelägret visade Micke hur han lärt in liggmarkering och jag testade lite med Chansa också. Jag vill väldigt gärna lära in en liggmarkering och när vi spårade efter "biltjuvarna" Mia och Martina sista dagen hade det varit väldigt praktiskt om Chansa hade haft liggmarkering. Hon puttade t ex på en tub Idominsalva, men eftersom hon inte fick bekräftelse av mig gick hon vidare. Hon puttade också på ett kodlås, som det senare visade sig att Mia lyft upp och flyttat på. Hon tog också en bulle i munnen, men spottade ut den. Det visade sig senare att spårläggarna lämnat efter sig tre bullar i spåret. Hade hon haft liggmarkering hade jag förstått henne bättre.

Nu ska vi ju tävla appellen rätt snart, så jag hade inte tänkt börja krångla med att lära in liggmarkering nu, men jag har förstås inte kunnat låta bli. Dock har vi mest bara pysslat med det inomhus än så länge (ute har vi bara kört med musmatta och glassburkslock), men det går faktiskt riktigt bra. Här är några bilder från kvällens övningar:

 Att trampa på musmatta och sedan lägga sig är hon numera riktigt duktig på.

 Post it-lappar kan hon också liggmarkera.

 Markerar en blyertspenna.

 En bit maskeringstejp.

 Min nyckelknippa.

Och slutligen testade jag också med en spårpinne och det gick också!

I kväll cyklade jag och Chansa upp på klubben för att träna lydnad med Susanne och Jackpot. Jag är riktigt nöjd med dagens lydnadspass. Medan vi pratade låg hon lugnt, fast både Jackpot och Nemo låg i närheten. Hon brydde sig inte heller om dem när vi tränade. Det svåraste var nog när hon fick ligga en bit från hindret medan Jackpot tränade hopp och Susanne kastade boll till honom. När hon kastade bollen åt vårt håll var det svårt och jag fick säga till henne att ligga ett par gånger, men sedan klarade hon även det. 

Vi avslutade träningspasset med en platsliggning. Jag kopplade lös henne och gick ca 10 m bort. Eftersom hon låg så lugnt ökade jag avståndet efter en stund och hon låg jättefint. En gång halvsatte hon sig upp för att hugga efter en insekt, men kom på sig själv och la sig igen på en gång. Jackpot kastade hon inte en blick på, utan hon höll blicken på mig hela tiden. Det är jag verkligen jättenöjd med!