Lång kvällspromenad på stranden

I måndags kväll åkte jag och Jonas ut till Skallön, som är en udde ute i havet sydost om Bureå. Det gick inte att köra bil ända fram till havet så vi fick gå en bit genom skogen och sedan gick vi längs den steniga stranden tills vi kom till en stig så att vi kunde gå genom skogen tillbaka till bilen. Det blev en promenad på ca 2 timmar, men vi gick nog inte särskilt långt egentligen. Det går bara inte särskilt fort att gå på stenar som är blöta och rör på sig.

Jag hade gärna fotat lite grann, men det regnade så det var inte precis idealiska förhållanden för fotografering. Men jag tog i alla fall en bild på Myrrha som poserar på en sten. Myrrha tyckte att det var kul att gå en långpromenad, men hon uppskattade inte att gå på stenarna särskilt mycket. Inte förrän vi var på väg tillbaka till bilen upptäckte jag skylten som talade om att området är naturreservat, så jag har antagligen brutit mot någon föreskrift genom att ha Myrrha lös. Men jag tror egentligen inte att hon stört djurlivet mer än vad vi gjorde, eftersom hon ju varit med oss hela tiden.

Igår hade jag aktivitetskurs. Förra gången upptäckte jag att det var några hundar som hade problem med att förstå "nej" och även "bra". Jag har på tidigare kurser och bland folk jag träffar lagt märke till att många tror att "nej" och "bra" är något som hundar kan automatiskt, men så är det ju inte. Det är ju ord som måste läras in precis som allt annat. Därför gjorde vi nej-övningar där de också fick öva på att berömma hundarna. Vädret var dock inte det bästa, det regnade och var rätt kallt, så därför blev det inte så mycket utomhusövningar.

Idag har jag tränat lite lydnad med Myrrha, men annars har jag mest bara läst och suttit vid datorn. Men ikväll blir det onsdagsträning och sektormöte.

Trött, tröttare, tröttast

Nu är det en vecka sedan jag uppdaterade bloggen och det beror på att jag haft jättemycket att göra. I tisdags var jag på skolan och det var rätt jobbigt att åka buss igen. Det blir alltid det när man inte åkt på ett tag. Jag och Rosa hade bestämt att träffas för att äta lunch och eftersom vädret var underbart satt vi ute på gräsmatten vid dammen och åt våra kycklingbaguetter. Vi satt där i nästan två timmar tills jag var tvungen att ta bussen hem.

På tisdag kväll hade jag kurs i allmänlydnadspasset och vi tränade på sitt och ligg kvar, gå fint och inkallning. Inkallning ingår inte i kursplanen, men jag tycker att det är så viktigt att jag tyckte att vi skulle träna det ändå. Kursdeltagarna höl med mig och det fanns också behov av att träna det.

I onsdags var det onsdagsträning. PR/info hade ansvaret för köket och vi skulle sälja hembakat fika, så på dagen bakade jag lite grann. Förutom att träna hund och ansvara för köket skulle vi också ha möte för att se om vi hade nationaldagsarrangemanget under kontroll. Det var väl lite si och så med det- Erik saknade figurant till skyddsuppvisningen och vi saknade en dvärgpudel till rasparaden. Men på det stora hela så verkade det lovande.

På fredagen var det dags för nationaldagsfirandet. På torsdagskvällen fick vi återbud av golden, jack russell, gråhund och rottweiler till rasparaden, men på något sätt lyckades vi (d v s Eva) få tag på alla raserna. Jag fick själv gå med i rasparaden med Benys rottweiler Qattla eftersom han inte hade tid. Vi hade också tagit med några agilityhinder för att visa lite agility som pausunderhållning och jag fick springa några varv på agilitybanan med pudeln Pepsi. Myrrha fick också springa ett varv.

Eftersom skyddet blev inställt fick jag snabbt fixa till en liten lydnadsuppvisning och Susanna med golden Ila var snäll nog att ställa upp på att visa några moment. Sedan fick Myrrha också visa att hon kan hämta min tappade vante, leta reda på min borttappade mobiltelefon och städa ihop sina leksaker. Hon var verkligen uppe i varv och sprang runt och busade med sina leksaker innan hon började plocka ner dem i lådan. Vädret var ju perfekt för henne, lite halvmulet och halvkallt.

Det var en hel del folk som tittade på våra uppvisningar av bevakningshund, rasparad och improviserad lydnadsuppvisning, men det var nog inte lika mycket folk som förra året. Vi sålde en hel del hamburgare, men jag tror ändå att vi blev lite undangömda där nere vid Kyrkholmen. Nordanå är nog ett bättre läge; jag hoppas att vi kan vara där nästa år (för trots att vi i PR/info bestämt oss för att ta lite semester nu när nationaldgen är över så kunde vi ju inte låta bli att prata om nästa års nationldagsfirande). Jag hann knappt fota något eftersom jag hade fullt upp, men det här är i alla fall ett par bilder från bevakningsuppvisningen.

Qattla har fått vittring på den försvunnan personen.
Här har den försvunna personen hittats och bärs bort på bår.

På fredagkvällen kändes det jätteskönt att nationaldagsfirandet var över och att det hade gått bra. Det var väldigt skönt att äta lite god mat och koppla av framför TV:n på kvällen. Men särskilt lång vila blev det inte. På lördagsmorgonen steg jag upp kl 6 för att åka ut i skogen med Maria R för att vara ansvarig för appellen. Jag tycker att det är jättekul att vara ute med appelltävlande eftersom det alltid är en trevlig stämning bland de tävlande.

När vi kom tillbaka till klubben åt vi lunch och sedan ropade jag lydnaden för appellhundarna. Eftersom de var bara fem stycken gick det ganska fort, så vi var klara strax efter klockan tolv. Jag stannade kvar på klubben ett tag och lekte lite med Garbos valpar.
Här sitter jag med några dvärgpinschervalpar i knät.

Övar apportering med en av valparna.

En av dem försökte gnaga sig genom mina skor, men de sylvassa små tänderna räckte inte riktigt till...

...så han fick kalla in hjälp av av ett av syskonen.

När det blev dags för elithundarnas platsliggning med skott gick jag och Myrrha hem. Vi hann inte gå långt innan det började smälla, men jag hade kastat ut lite korvbitar som Myrrha höll på att leta efter och då reagerade hon inte alls på skotten!? Det verkade inte ens som att hon hörde dem. Det var jag förstås väldigt glad och nöjd över, för även om jag aldrig ska tävla med henne igen så är det skönt att veta att hon egentligen inte är så rädd som det kan verka ibland.

Mindre nöjd blev jag dock när vi strax därefter mötte två unga tjejer med en golden och en airedaleterrier. Deras hundar sprang lösa framför dem och de gick och pratade så att de inte såg att jag och Myrrha kom. De hörde inte heller att jag först ropade åt Myrrha att stanna och sedan att komma till mig. Deras hundar hann därför springa fram till Myrrha innan de upptäckte oss.

Myrrha är ju snäll och språksäker så det bekymrade mig inte särskilt mycket; hon brukar kunna hantera hundar som kommer fram. Det gjorde hon den här gången också, men tyvärr var airedaleterriern inte särskilt trevlig. De hälsade på varandra på ett normalt, lugnt sätt och sedan började Myrrha gå därifrån. Då hoppade airedaleterriern på henne.

Jag hann se förändrignen i dess beteende och förstod att den tänkte hoppa på henne, men jag hann inte stoppa den innan hon satt i nackskinnet på Myrrha. Myrrha är inte den som svarar upp mot andra hundar, utan istället la hon sig på rygg och skrek men det stoppade inte terriern. När ägaren till slut fick loss sin hund från min så anföll goldentiken Myrrha istället. Men den här gången var Myrrha snabbare och hann springa undan och goldentiken hejdade sig när jag skrek och kastade mitt koppel på henne.

Jag har träffat goldentiken flera gånger och hon har aldrig visat några aggressiva tendenser, men det var helt uppenbart att airedaleterriern hade gjort så förut. Tjejen som ägde henne sa nämligen bara "Men Nova, varför gör du så här?" och hon verkade inte alls förvånad. Innan jag ens hade fått tag på Myrrha för att kolla om hon blivit skadad hade de gått vidare (utan att koppla hundarna och utan att fråga hur det hade gått med Myrrha). Jag kunde snabbt konstatera att Myrrha inte var allvarligt skadad och när jag kom hem gjorde jag en grundligare undersökning. Hon hade fått två små sår och så verkade hon öm när jag tog på de ställen där airedaleterriern bitit sig fast.

På lördagkvällen fick Myrrha vara ensam hemma och vila upp sig medan jag och Jonas var på grillfest i Bergsbyn. Hur det nu gick till så kom vi inte hem förrän halv tre. Då var Myrrha jättepigg och ville leka. Igår jobbade jag mellan tio och fem och jag behöver väl knappast säga att jag var ganska trött. Och trött är jag fortfarande så i veckan ska jag försöka vila upp mig. Jag är nämligen ledig den här veckan, men nästa vecka börjar mitt sommarschema.

Spår i värmen

Igår var jag ute i skogen och spårade med min aktivitetskurs. Förra våren hade jag en allmänlydnadskurs och vi var ute och spårade den 4:e juni. Vi var ute i Medle och det var fruktansvärt varmt. Två deltagare från den förra kursen är med på den här också och de mindes också tydligt hur olidligt hett det var den dagen. Därför hade jag hoppats på lite svalare väder den här gången och på morgonen såg det lovande ut.

Men när vi väl kommit ut till Medle strålade solen från en klarblå himmel och det var i stort sett vindstilla. Dock var det nog inte riktigt lika varmt som förra året, men tillräckligt varmt för att det skulle bli jobbigt både för människor och hundar. Jag hade tänkt att alla skulle få gå två spår, men det var det ingen (utom en superspårhund i form av en liten jack russell) som orkade.

Hundarnas resultat i spåret varierade, men jag är imponerad av de flesta. Jag fick också lära mig något nytt. En av kursdeltagarna tränar fågeljakt med vorsteh och tydligen spårar man fågel på deras jaktprov. Så istället för att lägga ett vanligt personspår släpade han en orre i spåret. I och för sig skiljer det sig inte så mycket från viltspår, men det var i alla fall något nytt för mig. Alltid kul att se och lära sig nya saker.

Två av hundarna spårade inte sina första spår av olika anledningar så jag stannade kvar och hjälpte dem att lägga nya spår och då passade jag också på att lägga ett spår till Myrrha, med tre pinnar + leksak på slutet. Så nu är jag tre spårpinnar fattigare. Bitvis spårade hon dock ganska bra, men bitvis var hon inte på spåret alls. Fast som vanligt hittade hon leksaken på slutet.

Idag har jag och Ewelyn varit och handlat inför nationaldagsfirandet så vi har burit kartonger med hamburgare och drickor m m in och ut ur bilen. På eftermiddagen jobbade jag, så Myrrha har inte fått så mycket aktivering idag, förutom några korta promenader och lite popcornletande i TV-rummet. Hon har också varit lite jobbig och sprungit omkring och gnällt och kastat med leksaker. Jag satt på golvet och lekte med henne och hon var så vild att hon både bet mig så att jag fick ett blåmärke och klöste mig så att jag fick en lång reva (kanske dags för kloklippning igen?).

Självmordsbenägen hund

Igår var jag och Myrrha ute på en promenad i skogen. Jag hade tänkt träna lite uppletande, men det var alldeles för varmt för det. Myrrha är ju rätt värmekänslig, speciellt den här tiden på året när hon inte är van. Istället gick vi upp på klubben och lekte lite på agilitybanan (vilket i och för sig också var alldeles för varmt, med tanke på att hon efter varje hinder sprang ner i diket för att svalka sig).

Myrrha springer mellan slalompinnarna.
Hopp över hinder, som egentligen var lite väl lågt för henne.
Men agilityleken tog slut ganska snabbt, eftersom Myrrha ramlade ner från balansbommen och landade på rygg. Det är andra gången det händer och förra gången blev det ett besök hos hundkiropraktorn. Den här gången föll hon dock inte så högt, utan när hon var på väg upp, så fallet blev bara ca en halvmeter. Hon verkade inte heller ha gjort sig illa, men jag vågade inte fortsätta låta henne hoppa och klättra.

På vägen hem gjorde hon ytterligare ett försök att ta livet av sig. På hemvägen brukar vi gena över den lilla parken på Erikslid och gå över vägen vid Norrhammaskolan. Jag brukar inte bry mig om att koppla henne där, utan säger bara åt henne att gå vid sidan och när jag stannar för att kolla om det kommer några bilar säger jag till henne att stanna. Det gjorde jag nu också, eftersom det kom bilar från båda hållen. Myrrha stannade och jag tittade åt båda hållen. Det kom fler bilar och vi hade nog hunnit gå över men jag bestämde mig för att stå kvar och vänta.

Men plötsligt såg jag att Myrrha gick rakt ut på vägen! En bil blev tvungen att stanna bara någon meter framför henne! En bil på andra sidan vägen blev också tvungen att stanna, för säkerhets skull. Tur i alla fall att de hann stanna! Från och med nu kommer jag nog att börja koppla henne där, eftersom hon tydligen själv tycker sig kunna avgöra när vi ska gå eller inte.

Idag har vi promenerat på strandpromenaden istället för jag trodde att det skulle vara lugnare. Det var dock någon sorts evenemang på torget och nere vid älven så det var mycket folk ute och gick. Vi gick i alla fall till det vanliga badstället så Myrrha fick plaska lite i vattnet. Jag hade en boll som jag kastade åt henne, men den råkade komma lite för långt ut så det var det sista jag såg av den bollen.

Myrrha poserar i vattenbrynet.

Hon är inte särskilt snygg när hon skakar sig (men jag är otroligt glad att jag lärde henne att göra det på kommando så att jag själv slipper bli nerstänkt).

Överallt lyste det gult av maskrosor.

Här är en geting som sitter på en maskros.

Häggen blommar också och doftar fantastiskt gott.

Tillbaka från Bulgarien

Igår kom jag hem från Bulgarien. Bussen gick från hotellet tjugo över åtta i går morse och sedan gick flyget kvart i tolv. Det var en jobbig flygresa. Av någon anledning fick jag väldigt ont i ryggen av att sitta på min plats. Ett tag bytte jag plats med Adam och när jag satt där hade jag inte alls några problem med ryggen, så det måste ha varit något konstigt med just mitt säte.

Under bilresan hem från Luleå roade jag mig med att berätta för Isabell om hur Erik var som liten. Det var väldigt uppskattat; det riktigt lyste ur ögonen på henne. Det första jag gjorde när jag kom hem var att ringa Ewelyn för att höra när jag kunde hämta tillbaka Myrrha. Hon skulle in till stan, så hon körde förbi här och lämnade av henne. Enligt Ewelyn så hade det gått bra att sköta henne, även om hon är lite speciell.

Myrrha blev glad och när hon kom in hoppade hon omkring och busade med en leksak, för att sedan lägga sig ner och sova djupt. Sedan sov hon i stort sett hela kvällen.

Det har varit en trevlig resa, främst för att vi varit så många, men också för att vädret varit väldigt bra. Maten har dock varit en historia för sig... Eftersom det varit en ganska händelserik semester och jag har tagit en del bilder så blir det lite långt att göra bara ett inlägg om resan. Därför kommer jag att skriva om resan dag för dag, så om någon är intresserad av vad jag gjort och att se bilderna jag tagit så får ni bläddra neråt i bloggen.

Sista dagen

Sista dagen i Bulgarien var jag lite less på att sola och bada, så jag och Jonas tog en promenad in till hamnen i Tsarevo för att fota lite grann. På vägen dit passerade vi ett ställe som när vi kom var helt grått, men nu hade graffitimålare varit där och dekorerat.Det här är några av deras målningar.
Hamnen i Tsarevo. I bakgrunden kan man också se piren som vi gick ut på.
Detta är ett lite udda byggt hotell som ligger i hamnen.
Efter att ha promenerat på piren fick jag syn på en stig som gick ut på den här klippan och den såg så inbjudande ut att vi inte kunde låta bli att följa den. Och det ångrade vi inte, för runt hörnet dolde sig väldigt vackra klippformationer.
Det är väl knappast någon som blir förvånad om jag säger att jag också fotade lite blommor.
Det här vet jag inte riktigt vad det är, men jag tror att det kan vara en nyponros.
En blå pensée av den sort som var min favorit när jag jobbade på handelsträdgård.
Det här barrträdet hade väldigt lustiga kottar.

På vägen tillbaka till hotellet passade vi också på att gå till kyrkan som låg längst ut på udden, väl synlig från vårt hotell.

Antagligen är det någon sorts sjömanskyrka, eftersom omgivningarna var dekorerade med marina saker, som exempelvis den här båten...
...och ett ankare.
Ett stenkors gömde sig i det höga gräset bakom kyrkan. Det fanns fler gravstenar där, men jag vågade inte gå i det höga gräset på grund av att jag tyckte mig höra en orm rassla i gräset.
Det fanns också blommor vid kyrkan.

Det blev en "liten" promenad på drygt tre timmar, så när vi kom tillbaka blev det ett dopp i poolen och sedan lite vila på hotellrummet innan det var dags för middag i poolbaren. Efter middagen var vi ett stort gäng som sattae oss i lobbybaren och spelade spel. Och drack. Jag hade ganska mycket leva kvar, så det blev en hel del drickande innan det var dags att gå up och packa.

Som tur är så är spriten i Bulgarien ganska mycket utspädd (och det är inte bara något som jag hittar på; Erik och Lina köpte en vodka som delvis frös till is när de hade den i kylskåpet) så jag blev inte särskilt full (bara möjligtvis lite grann).

Födelsedag och ormjakt

En av anledningarna till att det blev en utlandsresa med släkten var att David fyller 50. Dagen började med att vi alla åt frukost tillsammans i hotellmatsalen. David hade fått en "snygg" älgkeps som han skulle ha på sig hela dagen + en Hälgetröja.
Isabell åt frallor med nutella på till frukost.
Efter frukost blev det ett dopp i poolen och lite solande. Här är det Albin som kastar sig i poolen.
När Frasse skulle sova middag passade jag, Jonas, Fia och Matte på att gå en promenad upp mot bergen. Den här hästen med en väldigt ostabil träkärra kom farandes i väldig fart, men här stod den still för att den hade tappat lasten.



Under våra tidigare promenader runt byn hade jag och Jonas funderat lite på var alla djur kunde hålla hus, eftersom de enda djur vi sett till var katter och hundar. Terrängen verkade dock passande för får och getter, så vi tyckte det var konstigt att vi inte sett några. Men uppe i bergen hittade vi en flock getter.
Observera stängslet; den stängseltråd som syns var den enda som fanns där och getterna kunde med lätthet gå under den. Geten ovan är faktiskt utanför stängslet.

Så här såg viken som vi bodde vid ut när man tittade på den uppifrån berget.

När vi kom tillbaka vid lunchtid var vi några stycken som följde med Erik ut på ormjakt. Det finns tydligen väldigt mycket orm i Bulgarien och i floden nedanför hotellbygget mitt emot fanns det både vattenormar, grodor och sköldpaddor. Erik, som har vissa likheter med Steve Irwin, bestämde sig förstås för att försöka fånga en orm.
Trots hjälp från byggarbetarna på översta våningen, som hjälpsamt ropade och pekade "Erik, Erik, snake. Big one. Good snake", så lyckades han inte fånga någon. (Om någon undrar hur de kunde veta vad han hette så beror det på att han varit där tidigare och försökt fånga ormar och då pratat med dem.)
Men vi fick i alla fall se några vattenormar. Denna var ganska stor, säkert närmare en meter lång.
En liten sköldpadda lyckades Erik dock fånga.
Sedan släppte vi ut den i vattnet igen.



På kvällen var det födelsedagsmiddag nere i restaurangen. Idag var det BBQ-buffé som stod på menyn. Eftersom vi var så många (18 vuxna, 1 tonåring och 8 barn) så var det nog den enklaste lösningen när det gällde middagen (det hade ju tidigare visat sig att det inte funkade så bra att gå ut och äta stora gäng samtidigt).
Frasse var trött och somnade redan innan middagen.
David firades också uppe på scenen, där han fick sitta medan alla sjöng för honom.