Igår var det dags för inomhusträning igen. Jag och Lyle har tränat en del, men det är ändå kul och givande att få träna med andra. Den viktigaste träningen är egentligen att Lyle får lära sig att man kan vara nära andra hundar utan att skälla och göra utfall. För oss är därför fikat den allra bästa träningen :-)
Han har blivit bättre och bättre för varje gång vi haft inomhusträning, men igår hade vi ju inte haft någon träning på länge vilket innebar att han var lite mer gapiga än vad han varit de senaste gångerna. Kanske också för att Jenny och Hades, som inte varit med tidigare var där, men å andra sidan så brydde han sig inte ett dugg om att Jessica med Nova och Enzo kom in när vi andra redan börjat träna, trots att de inte heller varit med tidigare.
Träningen gick riktigt bra och jag tyckte att han var mindre störd av de andra hundarna. Till och med apporteringen funkade- tidigare har han tuggat som en galning på apporten på inomhusträningen, trots att han aldrig gör det när vi tränar ensamma. När vi skulle fika var han också lugn och avslappnad och la sig ner direkt.
Ändå lyckades han få en tugga schäfervalp, när Imsa i ett obevakat ögonblick smög sig fram till honom där han låg. Han sa till henne på skarpen och det resulterade i ett litet jack i hennes nos så att hon droppade golvet fullt med blod. Men det var nog inte så farligt, för hon tvekade inte att försöka ta sig fram till honom igen.
Både igår och idag jobbade jag, så igår blev det bara en kort promenad när jag kom hem efter jobbet klockan två. Han brukar ändå bli ganska trött av lydnadsträningen, bara han får springa av sig lite grann efteråt. Idag jobbade jag dock bara några timmar, så vi gick en långpromenad på förmiddagen.
Det var rätt kallt, så vi var ganska ensamma ute. Vi mötte bara en annan hund och Lyle skvallrade fint på den när han såg den på ca 30 meters håll. Jag belönade med att kasta kongen, varpå den andra hunden kom farandes i full fart och matten kunde inte fånga in den på en lång stund. Jag är väldigt glad att Lyle blir så fokuserad på leksaken att han inte bryr sig om den andra hunden. Jag är också glad att han inte har minsta tendens till resursförsvar, för annars skulle det kunna bli problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar