Igår hade vi möte i PR/Info så jag och Lyle promenerade förstås upp på klubben. Vi kom dit samtidigt som Susanne och hon hade med sig sin nya valp, Jackpot. Lyle blev genast förtjust i den lilla nallen så vi släppte dem så att de fick leka lite grann. Lyle är förstås mycket, mycket snabbare men lille Jackpot kämpade på bra för att hinna med i snön på sina korta ben. Även när vi satt inne och hade möte fick de ett par ryck och började leka, fast inne i det lilla rummet gick det inte så värst bra att leka jaktlekar. Men roligt verkade de ha i alla fall.
Det var också roligt att titta på dem. Jackpot är förstås otroligt söt, som finska lapphundar brukar vara när de är valpar och jag ångrade att jag inte hade kameran med mig. Det var också kul att se Lyle ha så roligt med en annan hund. Han gillar ju vanligtvis inte andra hundar, men han är fantastiskt duktig med valpar. I somras hade han ju skitkul med Maria T:s fyra rottisvalpar och staffevalp och han lekte ju också med Imsa på oktobertävlingen. Han beter sig nästan som en valp själv, även om han faktiskt också kan uppfostra lite grann. Jackpot tämkte nämligen kolla ifall han kunde ta en boll ur munnen på Lyle, men alla Lyles tänder och en morrning fick honom på andra tankar.
I morse gick jag och Lyle en långpromenad i skogen direkt på morgonen. Vanligtvis brukar jag vara ganska ensam i skogen vid den tiden, men i morse kom det en lösspringande flat utan ägare i sikte fram till Lyle. Jag kunde först inte se om det var en hane eller tik, men det enda man kan göra är ju att inte lägga sig i utan hoppas på att det går bra. Det visade sig att det var en tik, men för Lyle spelar det egentligen ingen roll. Han vill helst slippa andra hundar, vilket kön de än har. Lite senare träffade vi ett gäng människor som hade tre småhundar med sig och den ena, en fransk bulldog, ville inte bli inkallad utan sprang fram till Lyle. Och den här gången hade han inget emot det utan verkade vilja leka med den, vilket förvånade mig för oftast tycker han inte om hundar som ser "underliga" ut.
Lyle blev i alla fall ordentligt trött av promenaden. I eftermiddag har jag gått på stan en stund och när jag kom hem mötte han mig inte i dörren. Jag hörde bara dunkandet från hans svans i golvet inifrån TV-rummet... Det är bra, för jag ska jobba inatt och då slutar jag ju inte förrän kl 14 imorgon. Så det blir nog inte så mycket motion imorgon eftersom vi också ska på inomhusträningen på kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar