Inomhusträning

Egentligen jobbar jag ju på måndageftermiddagar, men min kollega behövde byta dag med mig och det hade jag inget emot. På måndagkvällar har klubben nämligen inomhusträning på totohallen och det vill jag förstås vara med på. Vi har bytt pass även nästa vecka, men det kan hända att vi byter fler gånger, så i vinter kommer jag nog att kunna vara med lite oftare än förra vintern.

Eftersom Chansa löper bestämde jag mig för att hon inte skulle få följa med. Vi gick därför en långpromenad på nästan 2 timmar i skogen på förmiddagen. På vägen till skogen tränade vi på att gå fint i koppel. Hon behöver visserligen påminnelser om att gå ordentligt när vi möter folk eller blir omkörda av cyklister, men det är helt klart ett framsteg. Andra hundar är det enda hon inte klarar av att möta och passera med slakt hängande koppel, hur många påminnelser hon än får. Men jag tycker att hon har lugnat sig lite; kanske har hon förstått att man inte måste hälsa på varenda hund vi möter. Hon är dock väldigt intresserad av att följa den andra hundens spår när vi passerat den.

I skogen tränade vi också lite på att gå fint vid sidan när hon är lös och det gick också väldigt bra. Faktiskt lite för bra, för till slut ville hon inte lämna min sida alls.

Tränar på att gå lös vid sidan.

Njutning

Full fart på inkallning.

Jag och Lyle promenerade till travet för kvällens inomhusträning. Vi var bara sex stycken som tränade, så det var gott om plats (alla tränar ju inte samtidigt). Med Lyle tränade jag lite vänstersvängar och det gick riktigt bra. Vi tränade också att ligga kvar, vilket han har blivit lite dålig på. Om jag lämnar honom liggande och går ifrån ganska långt förväntar han sig en inkallning och tjuvstartar ofta. Metallen gick lite sådär; det var ganska livat runtomkring just då och han varvade mellan att göra bra gripanden och att morra och skälla på metallapporten. Jag körde också lite vittringsapportering med tejpbitar, varav några med annan persons lukt på.

Där fick jag också bekräftat att han är väldigt lättlärd, även när det gäller sånt som jag inte tänker lära honom. De första gångerna satte vi tejpbitarna på en blå remsa som går tvärsöver den gröna mattan, eftersom de fäste bra där. Det jag inte tänkte på var att den syntes väldigt tydlig även för Lyle, så när vi satte tejpbitarna på det gröna försökte han istället markera den blå linjen. Men när han fått hjälp att lokalisera tejpbitarna var det inga problem. Han testade att markera en tejpbit med fel lukt, men när han inte fick något för det sökte han sig till rätt istället och det tror jag att han lärde sig mer av än om han hade tagit rätt hela tiden.