Vickan och Myrrhas sida: Vintern är här

Nu har snön kommit och det med besked. Det har kommit ett par decimeter snö i veckan och hundarna tycker att det är kul. Chansa gillar den kanske lite mer än Lyle, eftersom han har problem med att snön fastnar i tassarna, trots att jag nyss klippte håret i tassarna för att underlätta för honom.

I veckan har jag dock inte gjort speciellt mycket med hundarna. Mamma har varit här hela veckan och vi har fixat i Adams rum. I onsdags när jag var ledig hade jag planerat en långpromenad med hundarna, men eftersom det i princip var snöstorm blev det bara en kortare promenad med Chansa till grusplanen där jag kastade lite boll med henne så att hon skulle få röra på sig lite.

Eftersom vi har målat och tapetserat mest hela tiden har hundarna mest fått ligga stilla inomhus. Mamma hade tagit med Biabädden till Ecco och den har alla tre hundarna kämpat för att få ligga i. Så fort en hund rest sig från Biabädden har nästa varit där för att ta den. De har också gjort sitt bästa för att försöka locka varandra att lämna bädden.

Ecco fick ligga i sin bädd någon stund då och då.

Chansa i Biabädden.

Lyle i Biabädden.

Här i området finns en rastgård för hundar och där har jag ytterst sällan varit med mina hundar. Jag tycker ofta att folk som är där har ganska dålig koll på sina hundar, eftersom de ofta springer längs stängslet och skäller när jag går förbi. Jag är inte heller den typen av hundägare som har hund för att få kontakt med andra människor.

Men idag när jag var ute med Chansa skulle jag slänga bajspåsen i soptunnan i rastgården och då var det en karl med en blandras av större modell som frågade om Chansa ville leka. Chansa kommer överens med alla hundar, kanske beroende på att hon fortfarande är ganska valpig och inte har löpt än, så jag tänkte att varför inte. Det är ju i alla fall ett sätt för henne att få röra på sig.

Som jag förutsett hade Chansa kul med den andra hunden, men jag blev mest bara irriterad av att prata med hundens husse. Hunden var en blandning mellan dalmatiner, amstaff, rottweiler och dogo argentino och husse funderar på att ta valpar på henne nästa gång hon löper "för man måste ju antingen ta en kull eller kastrera". Helt ärligt trodde jag inte att någon trodde på sådana gamla omoderna idéer fortfarande. Tiken var höftledsröntgad och höfterna var nästan bra, så ur den aspekten tyckte han att det var helt okej att avla på henne.

När Chansa och hans hund hade röjt omkring ett bra tag säger han att "Nu får vi se om hon börjar halta snart". Tydligen hade hunden sträckt sig för några dagar sedan när hon lekte med en annan hund (bästa motionen en hund kan få, enligt denna hunds husse) och slutat haltat igår. Eftersom han uppenbarligen inte hade förstånd att vara rädd om sin hund kallade jag in Chansa och avbröt leken, men man blir ju lite ledsen för hundens skull.

Senare under dagen gick jag trots allt till rastgården en gång till. Efter att ha varit ute med Chansa var det Lyles och Eccos tur att få gå en promenad och eftersom Ecco inte är speciellt lydig så tänkte jag att det kunde vara kul för honom att vara lös en stund och då passar det ju rätt bra att gå till rastgården. Medan jag var där kom en kvinna med en ung labradortik och hon klev bara in i rastgården och släppte sin hund utan att fråga om det var okej. Lyle bryr sig inte om andra hundar när han leker, så jag kastade boll med honom för att han skulle ignorera henne.

Det gjorde han också, ända tills hon rusade fram och dundrade rakt in i honom. Då blev han arg, men tillsägelsen var både befogad och precis lagom hård. Labbens matte verkade dock se Lyle som ett blodtörstigt monster och jag kunde nästan se att hon tänkte att Lyle inte borde vara i rastgården med andra hundar. Det håller jag i och för sig med om och dum som jag är trodde jag att det hörde till att man frågade innan man släppte in hunden i rastgården om det redan är andra hundar där. Nåja, jag vet i alla fall att rastgården inte är ett ställe jag kommer att gå oftare till i framtiden.