Den här veckan har jag och hundarna inte gjort mycket- det har varit alldeles för kallt. Det har bara blivit korta promenader och rastningar och jag hade faktiskt väntat mig att de skulle bli lite jobbiga av så lite aktivitet, men det har de inte blivit. De har inget emot att gå ut i kylan, men de har inte heller något emot att vara inne och slappa. Idag jobbade jag mellan 7.30-9.00 och ska också jobba i natt, så när jag kom hem gick jag och la mig och sov några timmar och jag trodde att åtminstone Chansa skulle protestera, men de kröp ihop och sov de också.
Fast jag har i alla fall tränat en hel del med dem. Jag bestämde mig för att börja lära Chansa världens tråkigaste moment- framförgående. Jag började med att lära henne att stå och titta rakt fram när jag står bakom henne och det var väldigt enkelt. Sedan klickade jag in att hon skulle gå rakt fram bort från mig. Det var också rätt enkelt så länge jag stod stilla. När jag började gå bakom henne har hon fått en tendens att vända sig om och titta på mig, men det kan jag nog lösa med att bara klicka och belöna när hon tittar framåt.
Jag är faktiskt lite förvånad över hur lätt det varit- vi har kommit ganska långt på bara några träningspass. Än så länge klarar hon förstås inte att gå så långa sträckor, men det har vi ju ändå inte plats med inomhus. Det är inte heller lika tråkigt att lära in momentet på det här viset och det känns också som att jag kommer att ha nytta av det när det blir dags att lära in framåtsändandet.
Ett annat moment som vi har jobbat mycket med nu när det varit kallt är apporteringen. Det har verkligen varit ett problemmoment för oss. Hade det varit att hon varit motvillig till att ta föremål hade jag inte haft några problem; det har jag flera alternativ till. Problemet är att hon är alldeles för ivrig. Hon hugger apporten med hela munnen och oftast i klossarna istället för på mitten, hon tuggar och hon går ofta in i social kamplust. Hon vill dock inte behålla apporten för egen del utan vill gärna ge apporten till mig (inte sällan med helkroppstacklingar). Jag blir mest bara irriterad och arg på henne, men hon är som tur är inte speciellt känslig.
Men nu har vi faktiskt gjort lite framsteg även med apporteringen. Hon kan numera gripa utan att fullständigt kasta sig över apporten och tuggat har hon inte gjort alls de senaste träningspassen. Det verkar också som att hon börjar fatta att hon ska gripa den i mitten istället för i klossarna. Jag hade nästan gett upp hoppet men det verkar som att även ett mallemonster kan lära sig att apportera.
Vi har också finslipat lite på ingångar och jobbat vidare med liggmarkeringen av spårapporterna. Med Lyle har jag inte tränat lika mycket, men med honom har jag också finslipat lite detaljer i fria följet och tränat stadga för att få till en bättre fjärrdirigering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar