Hundträningsdag

Idag var det återigen strålande väder, så jag och Susanne åkte upp till soptippsvägen för att promenera och träna lite med hundarna. Vi började med att promenera en bit längs skoterleden.

Chansa och lapphundarna höll igång, men Lyle höll sig mest på sin kant.

Mest var det förstås Chansa och Jackpot som höll igång.

Brottning

Bus

På skoterspåret låg ett helt bakben från en ren som hundarna (utom Lyle) var väldigt intresserade av att äta på. Eftersom Susanne visste om att det låg där kopplade jag Chansa i god tid. Sedan vi passerat och gått en bit bort släppte jag Chansa, för hon brukar aldrig vända tillbaka. Det gjorde hon inte heller först. Till att börja med lekte hon med Jackpot, men så fick hon plötsligt för sig att springa tillbaka och ta renskanken. Jag ropade på henne och till min stora förvåning så kom hon, släpandes på renskanken. Den släppte hon dock när jag viftade lite med en kampknut.

Hundarna hittade också en grop med lite rester från en död ren, men även därifrån lyckades jag locka henne med kampknuten. Jag är glad över att det går, men kan ändå inte låta bli att tycka att kamplusten är lite väl extrem när den är t o m viktigare än att äta (fast det är klart, om hon hade varit svältande hade hon kanske inte valt kampknuten).

Efter promenaden fick hundarna sitta i bilen medan vi la ut spår till "ungdomarna". Chansa var så söt när hon satt och lutade sig mot Jackpot i bilen.

Vi fikade medan vi väntade på att spåren skulle ligga och då fick vi oväntat besök av de här tre grabbarna och deras mattar, som också var ute och promenerade i det vackra vädret.

Bröderna Bus (Yasper och Yoy)

Chansas spår fick ligga ungefär en timme. När jag tog ut henne ur bilen och hon såg Jackpot försvinna bort mot sitt spår ville hon mest bara följa efter honom och det var inte det lättaste att få på henne selen. Men så fort hon upptäckte att det fanns ett spår var Jackpot fullständigt bortglömd. Det blåste ganska mycket så hon spårade inte exakt i spårkärnan hela tiden, men jag tycker ändå att hon spårade väldigt bra.

Hon hittade godiset jag lagt ut. Jag hade också lagt en spårpinne för att se om hon fattade att hon skulle liggmarkera den. Det gjorde hon inte, men hon apporterade den till mig utan att tugga det allra minsta. Uppenbarligen har vi tränat för lite på liggmarkeringarna, så det måste vi ta tag i.

Chansa spårar.

Belöning med bollen i slutet av spåret.

Lyle fick inte spåra, men han fick i alla fall träna lite lydnad och sedan busa lite med en pinne.

Försöker locka Susanne att kasta pinnen.

När vi kom hem och jag skulle ta ut hundarna ur bilen kom två pojkar förbi och började prata. De ville bl a se på rottweilern och när Susanne sa att det inte fanns någon rottweiler i bilen pekade de på Chansa och menade att hon var en rottweiler :D

Chansas sår ser väldigt bra ut och hon bryr sig knappt om det. Det är inte svullet och verkar inte infekterat.Jag tvättade det innan vi åkte till skogen och sedan tvättade jag det igen när vi kom hem. Det sitter så till att det inte är några problem för henne att röra sig obehindrat och det är inte heller någon större risk att hon ska förvärra det. Dock upptäckte jag att det inte var bara ett sår, utan två. Det andra syns inte lika tydligt och är inte lika stort eller djupt, men det verkar nästan som att det gör mer ont än det större såret.

Lyle vilar i fåtöljen efter dagens aktiviteter.

Chansa sover sött på kudden.