Studiecirkel

Idag har jag som vanligt varit ledig och då det fortfarande är varmt, även om det var mulet idag, så gick jag en promenad med Lyle mitt på dagen. Anledningarna till att jag bara promenerade med honom var flera: 1) jag ville se om han hade bråttom hem för att han blir trött eller för att han blir trött på Chansa 2) Chansa spydde i natt och i morse 3) jag tänkte promenera med Chansa upp på klubben för kvällen studiecirkel.

Jag var ute lite drygt en timme med Lyle och även om han inte hade bråttom hem som han hade igår så blev han märkbart trött av promenaden. På hemvägen gick han ovanligt långsamt och han valde att gå och lägga sig i buren när vi kom hem.

Att Chansa spydde upp sin middag i natt och sedan spydde galla i morse oroar mig inte speciellt, men jag tyckte inte att det kunde skada att hon tar det lite lugnare en dag, så därför blev det koppelpromenad upp till klubben i kväll.

I kväll började vi nämligen vår studiecirkel i Kenth Svartbergs bok Bra relation. Vi var tolv instruktörer som träffades för att diskutera kapitlet om trygghet (och det blev lite prat om annat också). Jag tycker att boken är väldigt bra och en sak som jag speciellt tycker är bra i fråga om trygghet är att han en trygghetsramsa, d v s något som man säger när hunden är lugn och avslappnad så att man sedan kan framkalla den lugna avslappnade känslan i andra situationer genom att säga just dessa ord.

När Chansa var liten ville hon helst ligga mot min axel och ha nosen vid halsen, men nu är hon för stor för det så numera har vi mysstund med henne liggande på rygg i mitt knä. En sådan mysstund har vi nästan varje kväll och även om jag inte precis tänkt på det som en trygghetsramsa så har jag nog ofta kallat henne minimysmalle i samband med att hon legat på rygg i mitt knä. Och det fungerar nog som trygghetsramsa, för igår sa jag minimysmalle till henne när hon låg bredvid mig och tittade på mig och då vände hon sig direkt på rygg :)

Eftersom det inte blev någon promenad med Chansa på dagen så tränade vi lite inomhus istället. Apporteringen går det verkligen framåt med. Nu klarar hon att sitta och hålla apporten fast jag kastar godis omkring henne, håller godis framför nosen eller lägger godis på apporten. Hon har också lärt sig att gripa apporten på mitten, inte i klossarna och hon tuggar inte heller! Nu måste jag snart bestämma mig för om jag ska ha avlämning framifrån eller från utgångsställning.

Chansa balanserar en godbit på apportbocken.

Vi har också fortsatt att träna på framförgåendet, dels på att hon ska stå framför mig med blicken riktad framåt och dels på att hon ska gå framför mig. Båda bitarna går riktigt bra. Jag har också nyss börjat lära henne hopp-stå. Jag trodde att det skulle bli svårt att lära henne, men det gick väldigt lätt att shejpa in. Den enda nackdelen är kanske att jag på något vis lyckats lära henne att studsa med frambenen och klappra med käkarna, men jag tror i och för sig inte att det är så svårt att träna bort.