Nåja, sommaren kanske inte riktigt är här, men den är på väg.
Knoppar.
Grönsnabbvinge(en gång i tiden, när Wiksten på biologin tvingade att lära oss en massa växter och insekter utantill och göra ett stort prov, visste jag nog vad denna fjäril hette, men nu fick jag ta Google till hjälp).
Vinbärsfuks(vilket jag vet tack vare Google; mina fjärilskunskaper är rätt bristfälliga)
Lyle, som inte var van vid värmen, svalkade sig genom att lägga sig i diket.
Söta lakritstrollet.
Lite mindre sött lakritstroll.
Lyle poserar.
Liggande Lyle.
Här ser han nästan lite elak ut.Lyle var helt slut efter promenaden och på vägen hem gick han väldigt långsamt och han vinglade nästan lite grann. Han är pigg och glad och med på allting, men jag tycker inte att han känns riktigt frisk. Det är visserligen så att ingen av oss är van vid sån här värme, men han har inte varit speciellt värmekänslig förut. I fredags spydde han också, vilket han har gjort flera gånger den senaste tiden.
På eftermiddagen cyklade jag och Susanne upp på klubben med unghundarna. Det gick alldeles utmärkt att cykla med Chansa och Jackpot, trots att de oftast mest tänker på att busa. Men Chansa tycker verkligen att det är det roligaste som finns att springa, så hon var inte speciellt intresserad av att göra annat än att springa. Hon vill verkligen vara först, men hon slutar inte att springa fast hon springer om som en del hundar/hästar gör.
När vi kom upp på klubben fick hundarna lite vatten och sedan band vi upp dem så att de fick vila lite grann medan jag hjälpte Susanne (en annan Susanne) att spåra med sin drygt halvårsgamla golden/wachtelhundsblandis Svea. Svea var riktigt duktig och kommer nog med tiden att bli en bra spårhund.
Innan vi spårade med Svea la jag ett spår till Chansa, med 3 pinnar och en boll i slutet, som vi gick efter vi spårat klart med Svea. Spåret började på lilla planen och gick sedan uppför backen, där det var ganska stenigt och risigt, mot elljusspåret. Hon tog upp spåret bra och plockade första pinnen. Jag hade dock varit glömsk och hade ingen leksak att byta pinnen mot så jag busade helt enkelt med pinnen. Det var kanske inte så smart, för det tog inte lång tid förrän hon hade delat pinnen i två. Hon gick sedan över en pinne, men plockade istället en keps som hängde på en låg buske. Jag belönade henne för det också; hon förstår ju inte att det bara är ca 10 cm långa pinnar som räknas. Den tredje pinnen plockade hon upp och då belönade jag med lek med en skogspinne istället för med själva spårpinnen. Bollen i slutet gick hon också över först, men vände sedan tillbaka och tog den.
Efter att ha spårat med henne tränade vi lite lydnad. Lydnadsträningen gick väldigt bra med henne. Framför allt är jag jättenöjd med att hon hela tiden hade fokus på mig. Annars är hon ju väldigt intresserad av vad Jackpot och alla andra hundar gör och det händer att hon sticker till andra hundar när det blir pauser i träningen, men trots att hundungdom tränade rallylydnad på planen bredvid höll hon sig till mig.
Jag bad Susanne kolla Chansas läggande under gång och enligt henne såg det bra ut (de gånger hon inte bara halvlade sig och/eller tjuvstartade till externbelöningen). Men jag röt åt henne ett par gånger när hon tjuvstartade och när hon förstod villkoret för att få hämta bollen gick det bra. På fria följet började hon däremot lägga sig då och då, eftersom vi körde lägganden före. Men när hon inte blev belönad för det så slutade hon med det också.
På eftermiddagen cyklade jag och Susanne upp på klubben med unghundarna. Det gick alldeles utmärkt att cykla med Chansa och Jackpot, trots att de oftast mest tänker på att busa. Men Chansa tycker verkligen att det är det roligaste som finns att springa, så hon var inte speciellt intresserad av att göra annat än att springa. Hon vill verkligen vara först, men hon slutar inte att springa fast hon springer om som en del hundar/hästar gör.
När vi kom upp på klubben fick hundarna lite vatten och sedan band vi upp dem så att de fick vila lite grann medan jag hjälpte Susanne (en annan Susanne) att spåra med sin drygt halvårsgamla golden/wachtelhundsblandis Svea. Svea var riktigt duktig och kommer nog med tiden att bli en bra spårhund.
Innan vi spårade med Svea la jag ett spår till Chansa, med 3 pinnar och en boll i slutet, som vi gick efter vi spårat klart med Svea. Spåret började på lilla planen och gick sedan uppför backen, där det var ganska stenigt och risigt, mot elljusspåret. Hon tog upp spåret bra och plockade första pinnen. Jag hade dock varit glömsk och hade ingen leksak att byta pinnen mot så jag busade helt enkelt med pinnen. Det var kanske inte så smart, för det tog inte lång tid förrän hon hade delat pinnen i två. Hon gick sedan över en pinne, men plockade istället en keps som hängde på en låg buske. Jag belönade henne för det också; hon förstår ju inte att det bara är ca 10 cm långa pinnar som räknas. Den tredje pinnen plockade hon upp och då belönade jag med lek med en skogspinne istället för med själva spårpinnen. Bollen i slutet gick hon också över först, men vände sedan tillbaka och tog den.
Efter att ha spårat med henne tränade vi lite lydnad. Lydnadsträningen gick väldigt bra med henne. Framför allt är jag jättenöjd med att hon hela tiden hade fokus på mig. Annars är hon ju väldigt intresserad av vad Jackpot och alla andra hundar gör och det händer att hon sticker till andra hundar när det blir pauser i träningen, men trots att hundungdom tränade rallylydnad på planen bredvid höll hon sig till mig.
Jag bad Susanne kolla Chansas läggande under gång och enligt henne såg det bra ut (de gånger hon inte bara halvlade sig och/eller tjuvstartade till externbelöningen). Men jag röt åt henne ett par gånger när hon tjuvstartade och när hon förstod villkoret för att få hämta bollen gick det bra. På fria följet började hon däremot lägga sig då och då, eftersom vi körde lägganden före. Men när hon inte blev belönad för det så slutade hon med det också.
Chansa är också väldigt duktig på att vara uppbunden. Hon var knäpptyst medan hon var uppbundne på altanen medan jag la ut spåret och spårade med Svea.
Får du fram grejerna ur ryggsäcken så att vi kan börja träna nån gång?
Mysmallen och matte efter träningspasset.Efter träningen cyklade vi hemåt, men istället för hem cyklade vi till Krysset och käkade Buremål. När vi for därifrån lyckades jag glömma min ryggsäck (med kamera och börs i), så när jag kom på det lämnade jag Chansa till Susanne och cyklade snabbt tillbaka. Min ryggsäck var tack och lov kvar, väl bevakad av ett gäng äldre män som såg att jag glömde den.
När vi kom hem vid halv nio var Chansa ordentligt trött. Jag är också ganska trött, men när jag hade duschat hittade jag en jättestor spindel i sängen *ryser*. Jag skrämde bort den, men eftersom jag inte visste om den var kvar i sängen eller inte hade jag ingen lust att lägga mig, så jag tog datorn och satte mig i soffan istället. Alldeles nyss kom dock spindeln in i vardagsrummet och det blev det sista den gjorde, så nu kan jag snart gå och lägga mig (så fort jag har övertygad mig själv om att det faktiskt var samma jättestora spindel).
När vi kom hem vid halv nio var Chansa ordentligt trött. Jag är också ganska trött, men när jag hade duschat hittade jag en jättestor spindel i sängen *ryser*. Jag skrämde bort den, men eftersom jag inte visste om den var kvar i sängen eller inte hade jag ingen lust att lägga mig, så jag tog datorn och satte mig i soffan istället. Alldeles nyss kom dock spindeln in i vardagsrummet och det blev det sista den gjorde, så nu kan jag snart gå och lägga mig (så fort jag har övertygad mig själv om att det faktiskt var samma jättestora spindel).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar