Ibland går saker inte som man har tänkt sig och igår var en sådan dag. Efter att ha varit på stan på förmiddagen tog jag och Chansa en cykeltur till skogen på eftermiddagen. Vi cyklade ganska långt innan jag parkerade cykeln och promenerade lite med henne längs en stig som vi aldrig gått förut. Vi tränade lite självkontroll, d v s att Chansa ska kunna sitta kvar när jag kastar bollar och att hon ska kunna gå fint vid sidan och vänta på kommando att få springa och hämta bollarna.
Det var soligt och fint och kameran hade jag förstås med mig. Det var bara det att jag hade glömt att sätta i minneskortet, så fota gick ju inte. Så jag fick släpa med mig kameraväskan utan att ens kunna fota. Surt! Vi promenerade ca 1 timme och när jag kom tillbaka till cykeln upptäckte jag att jag hade tappat mina nycklar i skogen! Hela nyckelknippan med nyckel hem, till cykeln, tvättstugan, förrådet, klubben o s v.
Det kändes jobbigt att gå hela vägen hem när vi redan promenerat så långt, men det kändes ju inte speciellt mycket roligare att gå tillbaka längs samma stig och leta efter nycklarna (ungefär som att leta efter en nål i en höstack). Men jag bestämde mig i alla fall för att gå tillbaka en liten bit. Chansa hade nosen i marken mest hela tiden och på ett ställe stannade hon upp och nosade extra intensivt och krafsade lite med tassen. Och där låg mina nycklar!
De hade antagligen ramlat ur fickan när jag lekte med Chansa, för de låg precis vid stigen på ett av de ställen där jag kastat boll till henne. Det var verkligen en lättnad att få tillbaka dem. Men på grund av att vi blev kvar i skogen lite längre än beräknat så missade jag ungefär halva min tvättid, men jag hann i alla fall tvätta det mesta.
Idag har jag jobbat, men jag började inte förrän 12, så jag och Chansa gick en promenad på morgonen. Det var lite kallt, men soligt, så kameran tog jag med mig- med minneskortet istoppat den här gången. Bilden ovan och några till med ungefär samma motiv blev dock de enda bilderna, eftersom batteriet i kameran tog slut.
På jobbet hade jag inte heller vidare tur. Bland annat bestämde jag mig för att baka en kladdkaka med marshmallows och Mariannefluff. Låter det gott? Det blev det antagligen också, men jag fick ingen chans att smaka, eller ens göra det färdigt. Mariannefluffet, som bestod av krossade Mariannegodisar och vispgrädde, skulle nämligen stå och kallna i kylen i minst 6 timmar innan man skulle vispa ihop det till ett fluff, och så länge hade jag ju inte kvar på arbetstiden.
Jag smakade dock på kladdkakan och den var okej, men det var just det där Mariannefluffet som jag var mest nyfiken på (kladdkaka har jag ju ätit förr). Nåja, arbetskamraterna
får i alla fall äta min kladdkaka med Mariannefluff och marshmallows, även om jag inte fick smaka.
Idag har Lyle kommit hem igen. Det är tyvärr inte smällarfritt än, så just nu ligger han och trycker under sängen, stackarn :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar