Jag har haft mycket med jobb, kurser och annat så jag har inte haft tid att sätta igång med söket förrän nu. Men i kväll var det äntligen dags för årets första sökträning. Både jag och Chansa var väldigt peppade. Jag visste inte riktigt hur mycket hon skulle komma ihåg från i höstas, men det visade sig att hon kom ihåg precis vad det handlade om.
Och hon kom till och med ihåg lite till. I höstas hade vi ju lite strul med markeringarna, så jag började med att göra några markeringsövningar. Det visade sig att det tydligen hade mognat under vintern, för hon gjorde precis rätt (förutom att hon en gång fick för sig att springa ett litet "ärevarv" med rullen) varenda gång, t o m när hon sett att figgen hade hennes leksaker. Tidigare ville hon inte springa iväg med rullen när hon visste att figgen hade leksaker eller gott godis- hon tyckte att hon kunde få det på en gång.
Efter att ha gjort några markeringsövningar gjorde jag också några hitta-övningar. Det var inte heller några problem. Det märktes tydligt att hon mindes precis vad hon skulle göra från i höstas. Första figgen vindade hon in skitsnyggt redan på stigen. När jag sedan skickar henne är det full fart ut och hon stannar gärna kvar och leker.
Jag tyckte också att det var mer "ordning och reda" på henne. Hon har blivit bättre på att invänta kommandon och framför allt bättre på att gå fint vid sidan, både på stigen och när vi transporterar figgen tillbaka till stigen. Det är i och för sig sådant som hon ska kunna i andra situationer också, så det tränar vi förstås regelbundet på.
Det var också skönt att komma hemifrån med en av hundarna en liten stund. Chansa höglöper just nu och Lyle låter mig inte glömma det. Han piper och försöker sätta på henne så fort han får chansen. Hon är inte heller speciellt oskyldig, utan trycker ideligen upp rumpan mot honom och viker undan svansen. Fast hon tycker nog egentligen mest bara att det är kul att han vill leka med henne, även om leken mest går ut på att jucka på hennes bakben, framben eller huvud. Ja, då och då hittar han även den rätta änden, men det verkar inte vara så noga med den saken.
Självklart får de ju inte hålla på så, även om Lyle är kastrerad, så just nu håller jag dem åtskilda mest hela tiden. De träffas egentligen mest bara i hallen när jag är på väg ut eller in med någon av dem. Just nu rastar jag dem alltid en och en- det är enklare och går t o m fortare. Förra gången hon löpte var Lyle riktigt jobbig i tre dagar, så jag hoppas att det inte blir mer än så den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar