Mitt lilla lakritstroll finns inte mer

Mitt älskade lilla lakritstroll.

Idag har mitt lilla lakritstroll fått somna in. Han har varit sjuk ganska länge; även om veterinären inte hittat något fel på honom, så vet jag att han inte varit frisk. Han har druckit mycket och därmed också kissat mycket, t o m inne. Han har kräkts och haft diarré flera gånger det senaste halvåret och han har inte orkat lika mycket som han gjort tidigare. Detta har också lett till att hans problembeteenden och rädslor blivit värre och värre. Det var helt enkelt synd om honom som skulle gå omkring och vara stressad och rädd nästan jämt och därför tog jag beslutet att låta honom sluta sitt liv. Det var inte ett lätt beslut, men jag tror att det var rätt beslut.

Jag gick in till veterinären för att boka en tid igår eftermiddag och fick en tid redan vid lunch idag. Det kändes som väldigt kort tid, men det kanske var lika bra. Igår kväll fick han följa med när jag och Chansa skulle träna sök. Det blev dock ingen riktig sökträning eftersom det bara blev jag och Anna. Vi gjorde markeringsövningar med Chansa och Birka och med hjälp av Susanne och Mari, som var där och tränade bevakning, fick Lyle köra några sökslag och hitta figgar, som han fick leka med. Sedan fick han också hoppa några agilityhinder och springa genom tunnlarna ett par gånger. Han fick också leka med pinnar och sitta med i klubbstugan och tigga hur mycket han ville när vi fikade.

I morse gick jag en promenad med Lyle och Chansa. Vi gick upp till skogen och kastade frisbee på ängarna. Lyle var trött redan innan vi ens kommit dit, men att få springa efter en disc tackade han förstås inte nej till. Jag hade kameran med mig, men vädret var tyvärr lite trist.

Lyle kommer med discen.

Lyle kommer med ännu en disc, tätt följd av Chansa.

Lilla lakritstrollet och lillasyster.

Lek tackade han inte nej till.

Älskade lilla lakritstrollet Lyle.

På väg till veterinären gick vi ner till älven så att han fick simma lite grann och vi hann också med att träna lite lydnad och kasta boll. Han var blöt och trött när vi kom till veterinären, så jag tror att han fick sluta som en lycklig hund. Eftersom han brukar stressa upp sig hos veterinären fick han en spruta med lugnande och så satt vi utanför tills han slappnat av lite. Sedan fick vi komma in och han fick somna in med huvudet på min arm.

När jag kom hem stack Chansa genast huvudet i fickan där jag hade hans tomma koppel och nosade på det och när jag gick ut med henne tittade hon sig omkring som om hon trodde att han var där ute, men annars har hon inte verkat sakna honom. Det gör däremot jag...