Jag får nog påstå att jag tycker om barn rent generellt, men ungarna häromkring har jag väldigt svårt att tycka om. De kan tydligen inte kommunicera på annat sätt än genom att skrika. Kanske är det därför som deras föräldrar inte vill ha dem hemma, för ofta är de ute till tolv-ett på nätterna. De brukar roa sig med att sparka Foppatofflor mot fönstren och spela fotboll mot väggen, oftast sent på kvällarna.
I höstas höll de på att smyga i buskarna på framsidan och Adam kom flera gånger hem och upptäckte att fönstret i hans rum var vidöppet. Jag såg själv hur ungarna låg i buskarna nedanför hans fönster och försökte pilla upp det, men den gången skrämde Lyle iväg dem.
Och nu ikväll var de här och ryckte upp ytterdörren. Hundarna rusade förstås skällande ut i hallen och ungen/ungarna blev förstås rädd (det hoppas jag i alla fall) och sprang därifrån och lämnade ytterdörren på vid gavel!
Jag har tränat speciellt Chansa på att inte gå ut genom dörren utan lov och nu visade det sig i alla fall att den träningen gett resultat. När jag hörde dörren öppnas trodde jag förstås att det var Adam som kom hem, men när hundarna inte slutade skälla och jag inte hörde någon komma in gick jag för att kolla och då stod både Lyle och Chansa precis innanför den öppna dörren och skällde.
Lyle är fortfarande sjuk. Han fick ingen mat på hela dagen igår, men ändå har han varit dålig i magen hela natten och jag har fått gå ut med honom flera gånger. För de som undrar vart solen och värmen tagit vägen kan jag berätta att vid 04.00-05.00 på morgonen är det varmt och strålande sol. Eftersom han har varit dålig i magen hela dagen har han inte fått någon mat idag heller, förutom lite ProViva. Han är väldigt trött och de enda gångerna han verkligen piggnar till är när han hoppas på att få något att äta. Han verkar vara extremt hungrig, men självklart får han ingenting och det gäller att hålla koll så att han inte stjäl Chansas mat. Skulle han gå fram och börja äta ur hennes skål så skulle hon gå därifrån och dessutom lämnar hon ofta mat.
Eftersom Lyle inte orkar gå någon promenad och jag inte vill lämna honom ensam eftersom han behöver ut så ofta har vi haft en vilodag idag och mest bara slappat i soffan. Jag tycker att det är lite fascinerande hur bra Chansa klarar flera dagars vila. Vi har varken tränat eller promenerat de senaste tre dagarna, men ändå ligger hon bara och sover. När jag var ut med Lyle en gång kom jag tillbaka och hittade henne liggande i hallen; hon reste sig inte ens fast hon självklart måste ha hört oss komma eller åtminstone hört när jag låste upp dörren.
Det talas ju mycket om hundar som klättrar på väggarna om de inte aktiveras ordentligt, men det verkar inte gälla Chansa. Eller så beror det på att hon faktiskt får tillräckligt med aktivering och därför kan slappna av när vi inte gör något. Många gånger tror jag att folk som säger att deras hundar klättrar på väggarna om de inte aktiveras tillräckligt tror att det innebär att hunden har extremt stor arbetslust, men jag är inte så övertygad om det. Min Myrrha var långt ifrån en arbetshund, även om vi tränade mycket, men hon kunde ha svårt att klara fler än en vilodag. Blev det två eller fler vilodagar i sträck började hon gå omkring lite rastlöst och kasta leksaker, oftast gosedjur, på mig. Chansa däremot är en verklig arbetshund, fast med en av- och påknapp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar