Ännu en härlig dag

Onsdag innebär ju ledig dag och det är inte helt fel att vakna efter en skön sovmorgon till en dag med strålande sol. Att det var -15 gjorde inte så mycket, så jag började dagen med en långpromenad, självklart utrustad med kameran.

Vinterlandskap

Snötäckta ensilagebollar.

Förväntansfulla hundar- jag hade med mig en disc och Lyle blev genast på alerten när han såg den. Chansa har ingen erfarenhet av discar, men hon var förväntansfull ändå, för det är hennes personlighet.

Fördelen med disc jämfört med boll och andra leksaker är att den går att kasta långt (även om jag inte är speciellt bra på att kasta) och framför allt att den inte sjunker ner i snön och försvinner.

För det mesta hann Chansa fram först...

...men ibland var Lyle snabbare.

Bra motion.

Lyle

Chansa

Kamp om discen, som vid det här laget var både repig och böjd.

Mamma säger att Chansa ser ut som en hyena och ibland är hon inte helt olik.

Vi var ute i två timmar, fast vi gick egentligen inte särskilt långt. Men hundarna var nog välmotionerade ändå efter allt springande i djupsnön. Den enda nackdeln med all snö är att det fastnar så mycket på dem, speciellt på Lyle. Hallen såg ut som en mindre ocean när han hade tinat upp.

I kväll har jag roat mig med att lära hundarna att gå slalom mellan benen. Lyle har jag tränat några gånger med, men jag har tänkt att Chansa nog är lite för stor (för det kan väl inte vara jag som är för kort?). Men igår efter jobbet började jag lära henne och ikväll gjorde vi några fler korta pass och jag filmade också lite. Filmerna blev dock väldigt dåliga p g a ljuset. Här är en film på Chansas 1:a, 2:a och 5:e (eller 6:e) träningspass.

Lyle var väldigt lätt att lära. Jag vet inte hur många pass jag tränat med honom, men jag började i förrgår så jag tycker att han har lärt sig väldigt fort. Här är en lika dålig film på när jag tränar slalom med Lyle.

Och ja, jag vet att deras klor behöver klippas, men jag hittar inte den bästa klotången så jag måste köpa en ny. Den sämre klotången är helt värdelös- jag lyckades skära mig på den, men hundarnas klor strimlar den på längden.

Vilket väder!

Idag var det helt fantastiskt väder- sol, blå himmel och ca -7 grader. Jag jobbade på morgonen och sedan fick jag hoppa in och jobba extra hos M från 14-23, men mellan mina två jobb blev det självklart en långpromenad med hundarna. Och lika självklart hade jag kameran med mig.

Jag gillar den här bilden fast det inte alls var så här mörkt.

Vackra vita vinterland.

Det är kändes nästan synd att låta hundarna springa omkring och göra spår i snön när det var så här vackert.

Det dög inte att springa på gångvägen, utan de sprang i snön vid sidan om istället.

Snötrollet.

Söta Lyle.

Mina två vackra hundar.

Chansa

Malle i full fart.

Jag tror att även Lyle och Chansa blev glada av att det var fint väder. Det är inte ofta de leker med varandra, trots att Chansa ofta försöker få igång Lyle. Men igår lekte de faktiskt en ganska lång stund med varann. Det är dock lite svårt att fota eftersom jag inte kan sätta mig på huk, för då slutar de leka och börja posera eller kommer till mig istället. Dessutom blir Lyle mest en svart, suddig klump när han är i rörelse.

Kom igen, nu leker vi!

Efter drygt 1,5 timmes promenad var hundarna trötta och nöjda när vi kom hem och jag tror inte att de saknade mig speciellt mycket när jag var på jobbet. Chansas ensamhetsträning har ju gått bra från det att hon var liten och det har aldrig varit något problem. Hon har under valptiden tuggat lite på listerna vid dörren, tuggat sönder en nätverkskabel och några dörrmattor, ett par läppcerat, några toapappersrullar samt ett obestämt antal reklamblad när hon varit ensam, men det var nu länge sedan hon rörde något när hon varit ensam, även om det har legat saker framme som hon hade kunnat ta. En dag hade jag glömt att stänga sovrumsdörren och jag misstänker att hon hade legat i sängen istället för i hallen och så hade hon dragit ut ett par långkalsonger i hallen. Hon hade dock inte tuggat på dem, men de var fulla med hundhår så antagligen hade hon legat på dem.

Men även om hon är lugn och sover mest när de är ensamma hemma så blir hon ganska klängig när jag kommer hem efter att ha jobbat lite längre pass, även om Adam har varit hemma med dem. Då vill hon sitta i knät eller ligga väldigt, väldigt nära. Sitter jag med datorn i knät, som nu, så hänger hon med huvudet över skärmen och försöker slicka mig på händerna. Det är dock väldigt irriterande, så hon får nöja sig med att ligga bredvid istället.

Kallt igen

Igår var jag ledig större delen av dagen och det var lagom kallt, så det blev förstås en långpromenad i skogen med hundarna. Det var inte direkt sol, men det var ändå ganska ljust så jag tog kameran med mig. Av någon anledning fungerade inte blixten från början, men helt plötsligt så gjorde den det, bara för att sluta fungera igen strax efteråt (för att jag stängde av den för att kontrollera att den verkligen fungerade). Bilderna blev därför inte så värst bra, men det har ju inte blivit så mycket bilder i bloggen på sistone, så ni får hålla till godo med de bilder som blev halvbra.

Snöbollen Lyle.

Jagar snöklumpar.

Lyle fastnade i djupsnön och fick verkligen kämpa för att ta sig upp.

Snönos

Ett isigt lakritstroll.

Sötaste mallemonstret med is i morrhåren.

När jag var på väg hem började det bita lite kinderna och det hade mycket riktigt börjat bli kallare fick jag veta när jag kollade termometern. Under kvällen blev det kallare och kallare, så när jag var ute sista gången med hundarna hade Lyle lite problem med köldkramp (hur han nu kan ha det; håret i hans tassar är så oklippt att det ser ut som att han har tofflor).

Idag började jag jobba kl 10 och egentligen var min plan att gå en promenad med hundarna innan jobbet, men eftersom termometern visade på -25 valde jag att istället ligga kvar i sängen lite längre. Hundarna klagade inte över det. När jag kom hem från jobbet visade termometern på -28, så varken jag eller hundarna hade någon lust att vara ute någon längre stund. Hoppas, hoppas att det är varmare i morgon när jag är ledig!

Nu blir det en lugn lördagkväll i soffan med lite godis, senaste avsnittet av Grey's Anatomy och sen en romantisk komedi som heter Leap Year.

Lite träning

Igår var jag ledig som vanligt, så jag gick en långpromenad i skogen med hundarna när jag vaknade (vilket inte var speciellt tidigt). Det var riktigt härligt ute, inte så kallt och det snöade inte heller. Det var mulet, men ändå ganska ljust. Det märks att ljuset håller på att återvända. Jag glömde dock att ta kameran med mig, så det blev inga bilder.

Idag har jag jobbat på dagen och då var jag bl a på biblioteket med min brukare. Jag passade på att låna boken Nosarbete med undertiteln En bok om spår och uppletande av Maria Hagström. Nu i eftermiddag började jag läsa lite i den och det var ett misstag. Boken är visserligen bra, men jag blir så grymt sugen på att träna spår och det går ju inte så bra just nu, med all denna snö överallt.

Istället fick jag fortsätta med projektet att lära Chansa liggmarkera spårpinnar. Det är inte det lättaste med en så "käftorienterad" hund, som Torsten brukar säga. Varje träningspass verkar det som att Chansa har fattat att hon ska lägga sig med spårpinnen mellan framtassarna, men vid varje nytt pass tänker den korkade lilla mallen att "Hon vill nog att jag ska apportera den".

Hon tuggar visserligen inte så mycket när hon ger mig spårpinnarna gång på gång och jag har varit frestad att ge upp och istället belöna att hon apportera fint, men jag tänker inte ge upp (inte än i alla fall). Hon gör i alla fall framsteg, även om de är små, så jag tror faktiskt på att det går att lära henne att liggmarkera.

Det har också varit lite knepigt att hitta rätt belöning. Boll eller kamp funkar inte riktigt, eftersom hon då går upp för mycket i varv och bara kastar sig över pinnen och koncentrerar sig inte alls. Torrt godis funkar inte heller. När hon lägger sig med pinnen mellan frambenen och jag klickar och kastar iväg godbiten belönar hon sig istället genom att kasta sig över pinnen och tugga på den. Mjukost har fungerat som en medelbra belöning, men nackdelen är att det är lite klibbigt och hon håller på att slicka sig runt munnen (och torka av nosen på mina byxor) en lång stund efter varje belöning.

Chansa liggmarkerar en spårpinne.

Hon försöker också ofta att markera den genom att lägga en tass på den.

Vi har också tränat lite vändningar på stället, ingångar och stadga i stående samt liggande. Med Lyle har jag tränat en massa stadga med omvänt lockande. Han är bedrövligt dålig på att ha tålamod och stanna kvar i en position, speciellt i fjärren. Men med lite träning borde det gå bra. Jag har också tränat stegförflyttningar till vänster vilket är en av hans stora svagheter i fria följet. Vi har också tränat lite metallapportering, också där med omvänt lockande, och där har han gjort otroliga framsteg. Jag hade nästan gett upp hoppet om att någonsin få poäng på metallen på tävling, men som det ser ut nu kan vi nog få ganska höga poäng, även om det nog aldrig blir någon 10:a.

Lyle apporterar metallapporten.

Måndagsträning

Äntligen kan jag använda min egen dator! Den har visserligen inte varit ur funktion speciellt länge, men det känns som en evighet. I går fick Jonas kolla på den och jag hade tur- hårddisken hade inte gått sönder. Fast något fel var det ju eftersom den inte ville starta, men Jonas fixade det så när jag kom hem gjorde jag en back up det första jag gjorde. Jag är lite dålig på att göra det, så jag var beredd på att alla bilder bl a från den senaste månaden eller så skulle vara borta.

Jag är glad att det gick att fixa och en ny strömkabel har jag också nu. Den gamla gick sönder före jul, så jag fick låna en från Grafit tills den nya kom, men de gånger jag haft tid att gå dit har det inte varit någon där. Men nu är i alla fall deras kabel återlämnad och en ny strömkabel sitter i datorn. Jag har också skaffat en kortläsare så att jag kan föra över bilder från kameran till datorn, så snart blir det bilder här i bloggen igen.

Igår var det måndag och då jag hade bytt med min kollega så var jag ledig och kunde fara på träningen i totohallen. Jag tog båda hundarna med mig den här gången och vi promenerade dit med Susanne och hennes hundar. Det är lite jobbigare att ha båda hundarna med, särskilt som Lyle inte gillar andra hundar. Jag försökte binda upp honom så att han skulle slippa se de andra hundarna, men då skällde han för att han inte kunde se mig istället. Chansa gapade också när jag band upp henne utom synhåll, men när jag var inom synhåll var hon mestadels tyst.

Jag blev stressad av deras gapande och körde bara ett par korta pass och sedan fick båda hundarna var med mig när jag drack te istället. När de flesta hade gått tränade jag lite mer och då kunde jag platsa den ena hunden medan jag tränade med den andra istället. Chansa är verkligen duktig på att ligga kvar när jag tränar med Lyle, även när jag kampar och kastar boll (om jag bara kastar så att han fångar den), men Lyle har svårare för det och kommer ofta när jag t ex säger "fot" eller "kom" till Chansa. Jag tycker ju att han som är äldre borde kunna det bättre, men det kanske är så att han är så van att alla kommandon gäller honom att han inte förstår att jag riktar mig till Chansa.

Lyle var alldeles för överladdad för att kunna gå ett snyggt fritt följ, men både trä- och metallapporten funkade superbra. Även rutan funkade bra. Jag jobbade också lite med stå, sitt och ligg under baklänges marsch för att han ska lära sig att lyssna på vilket ord jag säger, men han tänker alldeles för mycket själv. Även i fjärren tänker han själv och hinner ofta göra två skiften innan jag ens har hunnit säga något. Så självkontroll och att lyssna är något vi behöver träna vidare på.

Chansa var otroligt duktig. Hon brydde sig knappt om de andra hundarna och var mestadels fokuserad på att jobba med mig. Hon blev inte heller frustrerad så att hon började nypas lika lätt. Vi fortsatte att träna på ingångar, vändningar på stället till vänster och att följa vid sidan. Ingångarna och vändningarna blir bättre och bättre. När hon går fritt följ har hon lätt för att glida för långt fram om jag går längre än 4-5 steg, så där har vi lite att jobba på. Lyle gjorde ju så också i början och då belönade jag bakom mig, vilket funkade bra på honom så jag hoppas att det funkar även på Chansa.

Jag tränade också en hel del stadga med Chansa. Vi tränade stadga i stående, vilket hon är suveränt duktig på. Jag körde lite omvänt lockande på det och det gick bra. Vi tränade lite på att sitta aktivt, men mest tränade vi på att ligga aktivt. Hon har haft väldigt svårt för det på måndagsträningarna eftersom det är rörigt med folk och andra hundar och leksaker, men igår gick det faktiskt riktigt bra. Så det finns kanske ändå hopp om att vi ska kunna tävla appellen till våren/sommaren.

Datorproblem igen

Min dator har slutat fungera, antagligen hårddisken som har gått sönder precis som förra gången. Just nu sitter jag med Adams lilla bärbara dator som jag lånat, men det är jobbigt att inte ha sin egen dator och allting känns konstigt när det inte är en Mac. Men det är bara att stå ut eftersom jag inte skulle klara mig utan dator, i alla fall inte när jag är ledig. Och ledig har jag varit nästan hela helgen. Jag jobbade fredag natt, men var ledig lördag och söndag.

Igår när jag kom hem på morgonen sov jag några timmar. Jag är så glad att mina hundar inte har något emot att gå och lägga sig igen så snart jag rastat dem trots att de redan sovit hela natten. Vi hade också lite av en vilodag igår och det funkade bra det också. På kvällen fick jag dock dåligt samvete över att jag inte aktiverat dem mer, så jag cyklade först med Lyle och sedan med Chansa. Det blev dock ingen lång tur, bara ca 3 km, men de verkade nöjda i alla fall.

Idag har jag gått en promenad längs gångvägarna. Det har kommit så mycket snö att det inte finns så många alternativa vägar att gå. Det var i alla fall inte speciellt mycket folk ute så jag kunde ha dem lösa och så kastade jag snöklumpar åt dem i djupsnön så att de skulle få lite extra motion. Det var ju faktiskt inte ens minusgrader idag, så de fick kämpa lite extra i kramsnön.

Lyle får förstås en hel del problem med snöklumpar i pälsen. Han hade flera snöklumpar stora som tennisbollar under magen och på frambenen och många mindre på resten av kroppen. Det är inte så lätt att ta bort klumparna, så när vi kom in ställde jag honom i badkaret och spolade varmvatten på honom för att smälta bort klumparna. Inte så populärt, men effektivt.

På Chansa fastnar det förstås ingenting. Jag har alltid tyckt bäst om hundraser med medellång päls, men jag börjar mer och mer se fördelarna med en korthårig hund.

En stund i solen

Igår spenderade jag ett timslångt dygn på Mauritius och sedan ett halvtimmeslångt dygn i Miami. Nej, självklart inte på riktigt, men i ett solrum, med solstolar, sand, palmer och sol, förstås (dock artificiell naturligtvis). Inte så dumt att jobba liggande på en solstol i drygt 30 graders värme med en bok i handen, när det är -15 utomhus.

Meningen med solrummet är att man ska bli piggare i vintermörkret och det blev jag faktiskt. Det var otroligt skönt med lite sol och värme. Hoppas, hoppas att jag får möjlighet att gå dit fler gånger.

I går kväll gick jag en promenad med Lyle och la ett spår till Chansa på en parkering. Sedan tränade jag lite lydnad med Lyle. Det var ett tag sedan jag tränade med honom så han var lite överladdad. Han tjuvstartade på inkallning med ställande, men när jag väl fick honom att ligga kvar så att vi kunde göra hela momentet gjorde han det riktigt bra. Vi körde också lite fritt följ, vilket gick superbra, och inkallningar bakifrån (som i rutan, fast utan ruta). Där har han en tendens att hamna för långt fram och inte blev det bättre av att han var så laddad.

Sedan promenerade jag hem med Lyle och hämtade Chansa för att spåra med henne. Hennes spår var inte speciellt långt, ca 100 m, med lite godis på halva spåret och så lite mer godis i slutet av spåret. När jag la ut spåret tänkte jag inte till riktigt så när jag kom med Chansa så gick spåret till vänster, men rakt fram fanns mitt spår från när jag gick till spårstarten. Jag tänkte i alla fall att jag skulle låta henne själv välja håll och hon valde framspår utan tvekan.

Hon spårade noga och bra, vilket jag kunde se för att jag bitvis gick där det kommit lite snö och inga, eller få, bilar hade kört, så jag kunde se mina egna fotspår. Efter spåret gjorde vi ännu en nosövning som jag hittade på när Myrrha hade opererat korsbandet och inte fick vara lös på en hel vinter. Jag gör hål i plogkanten och i ett av hålen stoppar jag bollen. Sedan går jag förbi med hunden i koppel så att den får nosa i hålen och hitta bollen. När Chansa väl hade förstått att det inte gick ut på att kasta sig i snön och gräva våldsamt i varenda hål tyckte hon att det var en skitkul övning.

I måndags var jag och Chansa på totohallen och tränade. Vi började med att dricka te, eftersom hon mest av allt behöver lära sig att koppla av när det är liv och rörelse omkring henne. Vi tränade mest stadga i liggande och stående. Hon har svårt att ligga stilla, men stadgan i ståendet är mycket bra. Hon står stadigt med fyra tassar i marken fast jag går runt och ställer mig bakom henne. Vi tränade också lite apportering, där hon har gjort lite framsteg. Vi tränade också fritt vändningar på stället till vänster där hon har lätt för att bli lite frustrerad, då hon kan stöta, nypa eller låta. Hon var dock lite mer koncentrerad och mindre frustrerad den här gången, vilket kanske beror på att jag inte började med vändningarna, utan körde det under vårt andra träningspass.

Vi körde också lite baklänges marsch, vända upp och gå fritt följ. Hon går i rätt position med mycket bra kontakt. Än så länge går jag inte mer än 4-5 steg innan jag belönar, men det är dags att öka sträckan. Jag går väldigt långsamt fram med fria följet, eftersom det är ett viktigt moment (inte bara som eget moment, utan för att det ingår i så många andra moment också) och jag vill att detaljerna ska vara perfekta innan jag sätter ihop dem. Så det kommer nog att ta lite tid innan vi kan gå ett helt fritt följ, men jag tror att vi kommer att få till ett riktigt snygg fritt följ med tiden.

Favoritbilder 2010

Jag brukar ju göra ett inlägg med mina favoritbilder från föregående år, så här kommer mina favoritbilder från 2010. Det blev inte så många bilder i år, dels för att en hel del bilder försvann i en datakrasch i början av året och dels för att jag köpte en ny kamera som jag ännu inte helt lärt mig att använda och därför inte heller lyckats ta så fina bilder. Men några favoriter blev det i alla fall.

Maskrosknopp

Vackraste Chansa

Solnedgång på Romelsön.

Beatas blommor.

Engelsk ekorre

Landskap

Barrel race

Fest med stillheten som gäst.

Bengalisk tiger

Vit vallmo

Ros

Ogästvänligt.

Surikat på London Zoo

Gerbera

Gul ros

Ljus i vintermörkret

Vintersol

Vackra vita vinterland

Nytt år

Jaha, så var det ett nytt år igen. Nyårshelgen blev lugn för mig och hundarna. Jag och Chansa tog bussen till Lappvattnet på nyårsafton och Lyle var ju redan där. Det blev god mat och dryck och det var relativt lugnt med smällandet. Fast det smällde ändå tillräckligt för att Lyle skulle bli orolig. Chansa brydde sig inte det minsta.

Igår och idag gick jag och mamma en promenad med hundarna och sedan kastade jag boll i djupsnön på gården. Jag och Chansa hade också en meningsskiljaktighet om vad man ska göra med rävåtel. Chansa tyckte att det skulle ätas och jag tyckte att hon skulle låta bli. Jag tycker att det är hur äckligt som helst och jag fattar inte att man frivilligt slänger en hög med döda djur på gården. Nu går det väl an, men på våren när det börjar stinka ruttet kött... nä, fy!

Chansa tyckte dock att det var mums och hon såg ut som ett vilddjur där hon stod och slet loss frusna köttstycken. Men hon var sprang faktiskt bara dit två gånger, första gången för att jag inte visste att det fanns där och andra gången för att jag glömde bort mig . Men hinner man bara stoppa henne i tid så låter hon faktiskt bli. Det gäller nu bara att jag själv kommer ihåg det till nästa gång vi ska dit, för hon har extremt bra minne.

Om jag ska se tillbaka på året som gått så har det varit ett bra år, även om jag egentligen inte gjort så mycket. Det har varit både roligt och jobbigt att ha valp igen, men Chansa har växt och mognat och jag ser fram emot att börja tävla med henne under 2011. Med Lyle har det inte blivit så mycket tävlande under året eftersom jag har jobbat eller haft annat för mig när det varit tävlingar, men jag planerar att tävla lite mer med honom under 2011.

Det har blivit en hel del hundträning under året som gått och Tåmelägret var förstås en höjdpunkt och det blir självklart Tåmeläger även denna sommar. Eftersom jag klarade det teoretiska domarprovet under 2010 så kommer jag att bakbeskriva en del under 2011 och förhoppningsvis också klara det praktiska provet under hösten. Och förhoppningsvis har 2011 också en massa annat roligt att bjuda på!