Lite träning

Igår var jag ledig som vanligt, så jag gick en långpromenad i skogen med hundarna när jag vaknade (vilket inte var speciellt tidigt). Det var riktigt härligt ute, inte så kallt och det snöade inte heller. Det var mulet, men ändå ganska ljust. Det märks att ljuset håller på att återvända. Jag glömde dock att ta kameran med mig, så det blev inga bilder.

Idag har jag jobbat på dagen och då var jag bl a på biblioteket med min brukare. Jag passade på att låna boken Nosarbete med undertiteln En bok om spår och uppletande av Maria Hagström. Nu i eftermiddag började jag läsa lite i den och det var ett misstag. Boken är visserligen bra, men jag blir så grymt sugen på att träna spår och det går ju inte så bra just nu, med all denna snö överallt.

Istället fick jag fortsätta med projektet att lära Chansa liggmarkera spårpinnar. Det är inte det lättaste med en så "käftorienterad" hund, som Torsten brukar säga. Varje träningspass verkar det som att Chansa har fattat att hon ska lägga sig med spårpinnen mellan framtassarna, men vid varje nytt pass tänker den korkade lilla mallen att "Hon vill nog att jag ska apportera den".

Hon tuggar visserligen inte så mycket när hon ger mig spårpinnarna gång på gång och jag har varit frestad att ge upp och istället belöna att hon apportera fint, men jag tänker inte ge upp (inte än i alla fall). Hon gör i alla fall framsteg, även om de är små, så jag tror faktiskt på att det går att lära henne att liggmarkera.

Det har också varit lite knepigt att hitta rätt belöning. Boll eller kamp funkar inte riktigt, eftersom hon då går upp för mycket i varv och bara kastar sig över pinnen och koncentrerar sig inte alls. Torrt godis funkar inte heller. När hon lägger sig med pinnen mellan frambenen och jag klickar och kastar iväg godbiten belönar hon sig istället genom att kasta sig över pinnen och tugga på den. Mjukost har fungerat som en medelbra belöning, men nackdelen är att det är lite klibbigt och hon håller på att slicka sig runt munnen (och torka av nosen på mina byxor) en lång stund efter varje belöning.

Chansa liggmarkerar en spårpinne.

Hon försöker också ofta att markera den genom att lägga en tass på den.

Vi har också tränat lite vändningar på stället, ingångar och stadga i stående samt liggande. Med Lyle har jag tränat en massa stadga med omvänt lockande. Han är bedrövligt dålig på att ha tålamod och stanna kvar i en position, speciellt i fjärren. Men med lite träning borde det gå bra. Jag har också tränat stegförflyttningar till vänster vilket är en av hans stora svagheter i fria följet. Vi har också tränat lite metallapportering, också där med omvänt lockande, och där har han gjort otroliga framsteg. Jag hade nästan gett upp hoppet om att någonsin få poäng på metallen på tävling, men som det ser ut nu kan vi nog få ganska höga poäng, även om det nog aldrig blir någon 10:a.

Lyle apporterar metallapporten.