Höftledsröntgen

Igår jobbade jag morgon och kväll och under timmarna jag var ledig på dagen passade jag på att cykla en sväng med Chansa. Först promenerade jag så att hon fick värma upp, sedan cyklade jag med henne kopplad en bit, sedan fick hon vara lös största delen av sträckan och när jag kopplade henne igen på vägen hem fick hon dra lite grann innan vi promenerade sista biten hem för att varva ner lite.

Jag skulle ha gissat att vi cyklade ca 2-3 km, men att uppskatta avstånd är inte min starka sida. Jag hittade en sida på nätet där man kan mäta sträckor och det visade sig att vi cyklat 5 km. Hon älskar verkligen att springa och bryr sig inte ens om andra hundar och trots att hon redan sprungit ganska långt hade hon fortfarande krafter kvar att dra. Hon är duktig på att hålla sig vid sidan av cykeln även när hon är lös, men vi hade ändå ett litet missöde. Av någon anledning hoppade hon framför cykeln och jag cyklade ganska fort just då, så jag körde rakt in i sidan på henne och ramlade. Chansa var helt oskadd, men jag fick ont i vänstra knät. Det känns som att jag har ett gigantiskt blåmärke, men i själva verket syns inget alls.

Idag har jag och Chansa varit till veterinären och höftledsröntgat henne. Egentligen hade jag tänkt vänta ett tag till, men förra veckan nös hon så att hon slog huvudet i golvet och hon både nös och fnös när vi var ute. Jag trodde att det kunde vara noskvalster, även om jag inte tyckte att det stämde med symtomen när Myrrha hade noskvalster och tyckte att det var konstigt att inte Lyle också i så fall började nysa och fnysa. Men när jag ändå bokade tid hos veterinären tyckte jag att det var lika bra att ta höftledsröntgen på en gång. Hennes nysande och fnysande försvann efter ca 3 dagar, så det var troligtvis bara en förkylning.

Det var väldigt fint väder idag, så jag och Chansa tog en promenad längs strandpromenaden innan vi gick till veterinären.

Strandpromenaden och St Olovskyrkan.

Utsikt över älven från bron.

Utsikt från bron mot kyrkan.

Övar kanske inför höftledsröntgen?

Chansa på toppen av en snöhög, som vanligt.

Full fart, som vanligt.

De hade inte öppnat efter lunch hos veterinären så vi fick stå utanför och vänta en stund. Då fick jag den briljanta idén att låta Chansa hoppa upp på några SJ-pallar som stod utanför. En stapel med pallar var ganska hög, så jag lyfte upp henne och kollade om hon tog emot godis och klarade av att leka även på ett instabilt underlag. Det gjorde hon. När jag skulle lyfta ner henne råkade jag på något vis fastna med fingret i koppelhaken samtidigt som jag lät henne hoppa ner på marken och det gjorde väldigt och och jag började blöda. Så när vi väl fick komma in till veterinären blev det jag som fick bli omplåstrad.

Chansa var lite stirrig i väntrummet eftersom det var hundar och katter överallt. Men när jag väl satte mig ner så la hon sig faktiskt och kopplade av (tyvärr hade jag så ont i mitt blödande finger att jag inte fick fram något godis att belöna henne med). Själva röntgen gick bra så nu hoppas jag bara att resultatet också blir bra. Hon var ganska pigg efteråt och på promenaden hem tänkte hon jaga både skator och snöklumpar, men hon har ändå varit ovanligt stillsam hela eftermiddagen och kvällen.

Jag och Chansa när vi satt i röntgenrummet och väntade på att hon skulle bli sömnig.