Han har inget emot att gå in dit, men han uppskattar inte att bli undersökt. Han är verkligen världens sjåpigaste hund. Idag gick det dock ganska bra för när Veronica skulle ta blodprov "stängde han av" och var helt stilla. Inte förrän hon släppte på stasen började han sjåpa sig och sprattla så att han välte ut ett rör med blod. Men det fanns tillräckligt med blod ändå så vi behövde inte göra om det. Han fick också medicin för att han varit lite dålig i magen och när Camilla gav honom den sprattlade han också så att jag fick medicin över hela mig.
Sedan fick vi gå ut och ta ett urinprov. Det var ju dock lättare sagt än gjort. Jag har en gång i tiden tagit ett urinprov på Myrrha och det var inte lätt, men jag tänkte mig att det skulle vara lättare med en hanhund. Vanligtvis är det ju inte alls svårt att få honom att kissa; det är ju bara att ställa honom bredvid ett träde eller en stolpe. Det var inte heller svårt att få honom att kissa först, men så fort jag stack under skålen slutade han ju att kissa. Efter ett par försök slutade han helt enkelt att kissa även om jag letade upp ställen där andra hundar hade kissat. Men jag lyckades få tillräckligt för ett urinprov i alla fall.
Sedan fick vi sitta i nästan en timme i väntrummet och vänta på provsvaren. Det visade sig att att det inte är något fel på honom, i alla fall inte något allvarligt. Troligtvis har han druckit mycket för att han är dålig i magen, så nu ska han fasta i ett par dagar och äta medicin. Sedan får han successivt börja äta lite, så får vi se om han blir bättre. Blir han inte bättre innan slutet av veckan måste vi dit och ta fler prover, så jag hoppas förstås att det bara är magen som krånglar.
För att slippa känna mig stressad över att hinna till jobbet hade jag bytt med min kollega och en ledig måndagkväll betyder naturligtvis träning i totohallen. Eftersom Lyle fastar tyckte jag inte att det var någon mening att ta honom med, så det blev bara jag och Chansa som tog en promenad till travet.
Vi började som vanligt med att dricka te så att hon får lugna ner sig lite. Sedan tränade vi lite ingångar, vändningar på stället, snabba lägganden och ställanden samt stadga i liggande, sittande och stående. I ingångar och vändningar på stället har hon börjat låta lite grann (istället för att nypas och stöta), så det gäller att vara noga med att belöna rätt så att jag inte belönar att hon låter. Hon är rätt snabb både på att lägga sig och ställa sig och stadgan är riktigt bra i alla positioner, dock inte så bra att den inte kan bli bättre.
Nu har vi just kommit hem efter att ha promenerat från travet och Chansa ligger i soffan och sover. När hon var liten hängde tungan ofta ut när hon sov, men det gör den inte längre. Men när hon sover riktigt djupt sover hon ofta med öppen mun och man kan t o m sticka in ett finger mellan tänderna utan att hon vaknar.
Trött Chansa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar