En stund i solen

Igår spenderade jag ett timslångt dygn på Mauritius och sedan ett halvtimmeslångt dygn i Miami. Nej, självklart inte på riktigt, men i ett solrum, med solstolar, sand, palmer och sol, förstås (dock artificiell naturligtvis). Inte så dumt att jobba liggande på en solstol i drygt 30 graders värme med en bok i handen, när det är -15 utomhus.

Meningen med solrummet är att man ska bli piggare i vintermörkret och det blev jag faktiskt. Det var otroligt skönt med lite sol och värme. Hoppas, hoppas att jag får möjlighet att gå dit fler gånger.

I går kväll gick jag en promenad med Lyle och la ett spår till Chansa på en parkering. Sedan tränade jag lite lydnad med Lyle. Det var ett tag sedan jag tränade med honom så han var lite överladdad. Han tjuvstartade på inkallning med ställande, men när jag väl fick honom att ligga kvar så att vi kunde göra hela momentet gjorde han det riktigt bra. Vi körde också lite fritt följ, vilket gick superbra, och inkallningar bakifrån (som i rutan, fast utan ruta). Där har han en tendens att hamna för långt fram och inte blev det bättre av att han var så laddad.

Sedan promenerade jag hem med Lyle och hämtade Chansa för att spåra med henne. Hennes spår var inte speciellt långt, ca 100 m, med lite godis på halva spåret och så lite mer godis i slutet av spåret. När jag la ut spåret tänkte jag inte till riktigt så när jag kom med Chansa så gick spåret till vänster, men rakt fram fanns mitt spår från när jag gick till spårstarten. Jag tänkte i alla fall att jag skulle låta henne själv välja håll och hon valde framspår utan tvekan.

Hon spårade noga och bra, vilket jag kunde se för att jag bitvis gick där det kommit lite snö och inga, eller få, bilar hade kört, så jag kunde se mina egna fotspår. Efter spåret gjorde vi ännu en nosövning som jag hittade på när Myrrha hade opererat korsbandet och inte fick vara lös på en hel vinter. Jag gör hål i plogkanten och i ett av hålen stoppar jag bollen. Sedan går jag förbi med hunden i koppel så att den får nosa i hålen och hitta bollen. När Chansa väl hade förstått att det inte gick ut på att kasta sig i snön och gräva våldsamt i varenda hål tyckte hon att det var en skitkul övning.

I måndags var jag och Chansa på totohallen och tränade. Vi började med att dricka te, eftersom hon mest av allt behöver lära sig att koppla av när det är liv och rörelse omkring henne. Vi tränade mest stadga i liggande och stående. Hon har svårt att ligga stilla, men stadgan i ståendet är mycket bra. Hon står stadigt med fyra tassar i marken fast jag går runt och ställer mig bakom henne. Vi tränade också lite apportering, där hon har gjort lite framsteg. Vi tränade också fritt vändningar på stället till vänster där hon har lätt för att bli lite frustrerad, då hon kan stöta, nypa eller låta. Hon var dock lite mer koncentrerad och mindre frustrerad den här gången, vilket kanske beror på att jag inte började med vändningarna, utan körde det under vårt andra träningspass.

Vi körde också lite baklänges marsch, vända upp och gå fritt följ. Hon går i rätt position med mycket bra kontakt. Än så länge går jag inte mer än 4-5 steg innan jag belönar, men det är dags att öka sträckan. Jag går väldigt långsamt fram med fria följet, eftersom det är ett viktigt moment (inte bara som eget moment, utan för att det ingår i så många andra moment också) och jag vill att detaljerna ska vara perfekta innan jag sätter ihop dem. Så det kommer nog att ta lite tid innan vi kan gå ett helt fritt följ, men jag tror att vi kommer att få till ett riktigt snygg fritt följ med tiden.