Svansele

Igår åkte jag på en utflykt till Svansele med jobbet. Först åt vi lunch- älgkött, renkött och regnbågslax med potatis, lök och lingonsås- och sedan gick vi och tittade på vildmarksutställningen. Vi har varit på kortare utflykter varenda dag den här veckan, men kameran har jag antingen inte haft med mig eller glömt bort att ta fram. Men igår kom jag ihåg både att ta med den och använda den.

 Jag provar på att kasta yxa.

 Här tillagas lunchen.

 Den lilla hunden som skällde bredvid oss hela lunchen (och som belönades för det genom att Kennedy kastade köttbitar till den).

 Elden inne på

 Björn som river en älg.

 Två vargar som har tagit en älg.

 Gås.

 Ripor?

 Vit älg.

 Havsviken.

 Björn.

Lodjur som har tagit en ren.

Idag har jag varit ledig, så jag och Chansa har gått en långpromenad på 2,5 timme i skogen. Jag passade också på att lägga ett spår i skogen. Spåret blev ca 150 m långt med en återgång och en vinkel och boll i slutet. Jag hade tänkt låta spåret ligga ungefär en timme, men det var varmt och myggigt så jag hade inte tålamod att vänta mer än 30 minuter. Chansa löste problemet med återgången riktigt bra. När spåret slutade försökte hon inte gå framåt, utan testade först till vänster och sedan började hon söka sig bakåt. Hon jobbade hela tiden på att försöka hitta spåret och när hon gjorde det var hon inte det minsta tveksam, utan stretade framåt fast jag höll emot i linan.

 Skugga på sten.

 Chansa vilar i värmen.

 Knäpphund.

 Busig.

På hemvägen tränade vi platsliggning på fotbollsplanen.

I kväll har jag tränat liggmarkeringar med Chansa här utanför, först på gräsmattan och sedan på grusplanen. Hon börjar vara riktigt duktig, även om hon fortfarande ofta får impulser att ta saker i munnen, både före, efter och samtidigt som hon liggmarkerar och en halv tändsticka lyckades hon äta upp. Det övertygade mig än mer om att det är en bra idé att lära in en liggmarkering.

Eftersom hon faktiskt verkar fatta så testade jag att göra två korta spår med vred på varje steg så att det skulle bli riktigt enkelt och en bit brandslang som vi just tränat liggmarkering med i slutet. Och det gick faktiskt. Hon plockade visserligen upp den först, men spottade ut den och liggmarkerade istället.

Chansa liggmarkerar.

Träning

På sista tiden har det blivit en hel del hundträning, trots att jag också har jobbat ganska mycket. Mest har vi tränat lydnad, men det har också blivit lite miniuppletande och hårda spår. I måndags tränade vi lydnad med fokus på framförgåendet, där jag börjat använda targetpinnarna igen i hopp om att hon ska förstå att hon inte måste vända sig om hela tiden.

Igår började jag jobba klockan tio, så vi gjorde två korta hårda spår på husvagnsparkeringen innan jag cyklade till jobbet. På kvällen blev det mer hårda spår, för då blev det en promenad till grusfotbollsplanen där jag la tre spår. Hon jobbade så bra att jag bestämde mig för att testa att göra en vinkel. I vinkeln gjorde jag flera vred, men annars bara ett på halva vägen mellan starten och  vinkeln. Det blev dock ytterligare en svårighet eftersom det kom en karl och gick över spåret precis när vi ställde upp framför starten. Jag hade förstås kunnat säga till honom att gå någon annanstans, men det kändes som bra träning och meningen med att spåra just där är ju att miljön ska vara smittad.

Chansa klarade det också jättebra. Hon visade intresse för var han hade gått, men det syntes att hon analyserade och valde rätt spår. I vinkeln tappade hon spåret, men eftersom hon koncentrerar sig mer på hårda spår jobbade hon också för att hitta spåret igen. Dock tycktes hon inte riktigt lita på sig själv när hon hittade spåret, utan snurrade ytterligare ett varv innan hon började följa spåret efter vinkeln.

Vi tränade också lite lydnad och framför allt är jag nöjd med platsliggningen. Hon gör verkligen enorma framsteg med det. Jag gjorde också ett miniuppletande med 5 föremål, men efter att hon ätit upp två av föremålen bestämde jag mig för att istället träna på liggmarkering. Först fick hon liggmarkera en klädnypa. Hennes första tanke är alltid att plocka upp, men när hon inte fick något för det la hon sig istället. Samma sak upprepade sig när jag testade med en spårpinne, men sedan liggmarkerade hon den flera gånger.

När jag testade med en bit silvertejp fattade hon att det var liggmarkering vi höll på med, men när jag istället började släppa silvertejpsbiten utan att hon såg den så att hon skulle råka hittade den när vi gick förbi föll hon genast tillbaka till att plocka upp. Men när hon inte fick något för det testade hon liggmarkering och fick då jättebelöning och sedan liggmarkerade hon i alla fall fler gånger än hon plockade upp den.

Idag cyklade vi upp på klubben och tränade lydnad med Gittan och Yasper. Bland annat fick Gittan kommendera mig. Chansa blev helt fixerad på Gittan (kanske för att hon såg att hon gömde apportbocken bakom ryggen) och det var svårt att få kontakt med henne innan linförigheten, men sedan gick det ändå ganska bra. Chansa brydde sig inte om att Gittan stod och pratade, men jag blir själv lite stressad av kommendering, så det blev en del missar. Men tydligen har vi snygga vänstersvängar i alla fall.

Under momenten verkar Chansa inte alls bry sig om kommendering; trots att hon är laddad, t ex när jag har kastat apporten eller framför hindret, så startar hon inte på "kommendera" utan väntar på mitt kommando. Mellan momenten är det dock svårare, så hon sprang fram och hälsade på Gittan flera gånger. Men jag är ändå riktigt nöjd med dagens träningspass.

Speciellt nöjd är jag över platsliggningen. Hon låg bredvid Yasper i två minuter utan koppel medan jag stod 15 m bort! Hon kastade inte en blick på Yasper, utan var fokuserad på mig och hon låg helt lugnt, trots att det pågick aktivitet på agilityplanen. Jag är så stolt över henne!

 Firon ligger plats.

 Gittan och Yasper.

Chansa tittar på när Yasper springer på inkallning.

Ny spårlina

Idag har jag varit ledig, veckans enda lediga dag. Jag hade egentligen planerat att gå en promenad i skogen och spåra lite, men i morse ändrade jag planerna ganska hastigt och åkte till Byske för att gå på marknad istället. Fast först åkte vi till Furuögrund eftersom det var Furuögrundsdagen och jag och Chansa gick en tipsrunda. Hon var lite jobbig och ville hälsa på folk, speciellt i början, och hon skällde också ut en liten hund som nästan kom fram till henne eftersom dennes husse hade flexikoppel på den (vem i hela friden låter hunden gå i flexi i en folksamling?!).

Sedan åkte vi på marknaden, men då fick Chansa inte följa med utan hon fick sitta i en bur hemma hos min moster Agneta. Och med tanke på hur mycket folk det var på marknaden så hade hon det mycket bättre där, för det gick knappt att komma fram själv. Jag gick inte ens runt överallt, men jag antar att det är ungefär samma saker som alla andra år.

Jag köpte i alla fall en ny spårlina. Min lila spårlina är inte alls bra (fast den matchar selen!), så jag behövde en ny och bättre. Dock kommer jag att behöva köpa ett par trädgårdshandskar också, för det finns risk att den kommer att bränna i händerna annars. Efter marknaden blev det fika hos Agneta innan vi åkte hem.

I kväll cyklade jag och Chansa till skogen där jag la ett spår till henne. Spåret blev ca 400 m med tre 90-gradersvinklar, fyra apporter (två brandslangsbitar, en bit av en trasig tennisboll och en spårpinne) och två stigövergångar. Sedan gick vi en promenad på kanske drygt en timme (jag glömde telefonen hemma, så jag hade ingen klocka) och lekte lite grann innan vi gick spåret.

Hon började spåra jättebra, men tappade spåret just före första vinkeln. Hon jobbade dock ganska bra för att försöka hitta spåret igen så när hon tog upp det efter vinkeln istället för före lät jag henne fortsätta. Dock missade hon ett föremål som låg precis efter vinkeln, men hon markerade en snitsel som ramlat ner och fick belöning för det istället.

Första spårövergången förvirrade henne lite grann, förmodligen för att vi redan gått längs den stigen. Hon följde den först åt det håll vi hade gått, sedan åt det håll vi kom ifrån och sedan igen åt det håll vi hade gått fast då fick hon vittring på spåret på andra sidan stigen och följde det istället. Vid ett tillfälle var jag säker på att hon inte var på spåret och höll emot i linan, men hon stretade framåt, så jag gav henne lite mer lina för att hon skulle få jobba sig tillbaka och hitta spåret igen. Hon vände också tillbaka nästan på en gång- med ett föremål. Den andra stigövergången var också lite knepig för henne, men hon löste det bra och spårade sedan bra hela vägen till slutet.

 Tokmallen.

 Snyggmallen.

 Busmallen.

 Eyes on the prize.

 Lång tunga har hon.

 Snyggaste Chansa.

Chansa med sin nya spårlina (som inte matchar selen, men som funkar bra i skogen).

Igår kväll spårade vi också, fast hårda spår på grusplanen. Det blev tre spår, ca 10 m långa med vred på vart fjärde steg. På det första spåret var hon lite för het och hade för bråttom, men sedan spårade hon väldigt bra. Vi passade också på att träna lite lydnad. Det blev lite linförighet, där vi fokuserade på vänstersvängar, och apportering, där vi fokuserade på ingångar. Det är svårt för henne att inte tugga vid ingångarna, men jag tycker att vi gjorde lite framsteg i alla fall. 

Sedan så tränade vi också platsliggning och det gick mycket bra. Eftersom det rör sig så mycket folk runt fotbollsplanen och jag inte kan ha uppsikt åt alla håll hade jag henne kopplad till en början, men det gick så bra att jag till slut vågade mig på att släppa kopplet och gå ca 20 m bort. Tipset jag fick av Marina på Tåmelägret verkar faktiskt funka riktigt bra även på min hund.

Liggmarkering

När Chansa var valp bestämde jag mig för att hon skulle liggmarkera pinnarna i spåret eftersom jag misstänkte att hon kunde få för sig att tugga på pinnarna. Jag blev dock bara frustrerad av träningen eftersom hon verkade fatta att hon skulle liggmarkera bara för att nästa träningspass ändå ta pinnen i munnen. Så när det visade sig att hon faktiskt apporterar föremål i spåret hur fint som helst så gav jag helt enkelt upp den träningen.

På Tåmelägret visade Micke hur han lärt in liggmarkering och jag testade lite med Chansa också. Jag vill väldigt gärna lära in en liggmarkering och när vi spårade efter "biltjuvarna" Mia och Martina sista dagen hade det varit väldigt praktiskt om Chansa hade haft liggmarkering. Hon puttade t ex på en tub Idominsalva, men eftersom hon inte fick bekräftelse av mig gick hon vidare. Hon puttade också på ett kodlås, som det senare visade sig att Mia lyft upp och flyttat på. Hon tog också en bulle i munnen, men spottade ut den. Det visade sig senare att spårläggarna lämnat efter sig tre bullar i spåret. Hade hon haft liggmarkering hade jag förstått henne bättre.

Nu ska vi ju tävla appellen rätt snart, så jag hade inte tänkt börja krångla med att lära in liggmarkering nu, men jag har förstås inte kunnat låta bli. Dock har vi mest bara pysslat med det inomhus än så länge (ute har vi bara kört med musmatta och glassburkslock), men det går faktiskt riktigt bra. Här är några bilder från kvällens övningar:

 Att trampa på musmatta och sedan lägga sig är hon numera riktigt duktig på.

 Post it-lappar kan hon också liggmarkera.

 Markerar en blyertspenna.

 En bit maskeringstejp.

 Min nyckelknippa.

Och slutligen testade jag också med en spårpinne och det gick också!

I kväll cyklade jag och Chansa upp på klubben för att träna lydnad med Susanne och Jackpot. Jag är riktigt nöjd med dagens lydnadspass. Medan vi pratade låg hon lugnt, fast både Jackpot och Nemo låg i närheten. Hon brydde sig inte heller om dem när vi tränade. Det svåraste var nog när hon fick ligga en bit från hindret medan Jackpot tränade hopp och Susanne kastade boll till honom. När hon kastade bollen åt vårt håll var det svårt och jag fick säga till henne att ligga ett par gånger, men sedan klarade hon även det. 

Vi avslutade träningspasset med en platsliggning. Jag kopplade lös henne och gick ca 10 m bort. Eftersom hon låg så lugnt ökade jag avståndet efter en stund och hon låg jättefint. En gång halvsatte hon sig upp för att hugga efter en insekt, men kom på sig själv och la sig igen på en gång. Jackpot kastade hon inte en blick på, utan hon höll blicken på mig hela tiden. Det är jag verkligen jättenöjd med!

Träningssugen

Min plan var att ta det lite lugnt några dagar efter Tåmelägret, men jag har varit så peppad och sugen på att träna att jag inte har kunnat låta bli. I söndags fick jag anstränga mig ordentligt för att hålla mig från att träna och jag lyckades inte helt, för på kvällspromenaden blev det ett lydnadspass med platsliggning och framförgående. Jag fick ett bra tips på hur jag kan träna platsliggning av en tjej som jag pratade med i matsalen på Tåmelägret och det verkar funka ganska bra, även om vi förstås har långt kvar till en perfekt platsliggning.

Igår började jag jobba igen efter semestern, men när jag kom hem cyklade vi upp på klubben och tränade lite lydnad. Vi tränade förstås mera platsliggning och det funkade till och med att lägga henne och gå ca 20-25 m bort fast det var några ungar som tränade agility mycket ljudligt med både skrikande och pipande med pipleksaker. Vi tränade också på att sitta kvar, för det är hon nästan lika dålig på som på platsliggning. Apportering körde vi också och bortsett från sneda sättanden så känns det momentet också riktigt bra. Hoppet ser också mycket bra ut. Jag tycker i och för sig att hon sätter sig för nära hindret, men eftersom hon sällan slår i så funkar det. Jag måste förstås fixa till att hon sitter för nära, men jag tänker inte bry mig om det förrän vi gjort appellen.

Efter lydnadsträningen passade jag på att göra ett miniuppletande med tre föremål på parkeringen och det gjorde hon hur bra som helst (fast hon åt upp ett av föremålen, en pytteliten brandslangsbit). Innan vi cyklade hem igen lade vi en platsliggning tillsammans med Vip och jag vågade till och med koppla lös Chansa och hon låg jättebra. Det finns kanske hopp även för mitt lilla mallemonster.

Idag har jag också jobbat, så vi passade på att göra ett miniuppletande innan jobbet (och återigen åt hon upp en liten bit brandslang). Efter jobbet tränade vi lite på liggmarkering och ibland verkar det som att hon fattar och ibland verkar hon inte fatta någonting och vill helst bara bita på targeten.

I kväll la jag ett spår till henne på gräsmattan mellan Anderstorpsleden och gångvägen. Det blev inte så långt, bara ca 200 m och tre föremål (fast det var meningen att det skulle vara fyra föremål, men den lilla gröna ormen tappade jag bort). Jag gjorde flera vinklar och även en återgång för att träna på att hon ska leta efter spåret igen när hon tappar det. Hon jobbade faktiskt riktigt bra i återgången. Hon upptäckte på en gång att spåret tog slut och började leta efter spåret och gick faktiskt självmant lite grann bakåt. Dock inte tillräckligt, så jag fick också backa lite och då hittade hon spåret igen.

Hon hade också problem i några av vinklarna och då var hon inte riktigt lika bra på att lösa det, utan ville helst fortsätta framåt. Eftersom hon är svår att läsa vet jag inte alltid säkert om hon har spåret, men jag har börjat kolla henne genom att hålla emot i linan. Om hon skenspårar hejdar hon sig då jag stannar och håller emot, men om hon har spåret så nästan gräver hon sig framåt.

Tåmelägret

Nu har Chansa och jag kommit hem igen efter en mycket givande vecka på Tåmelägret. Vi kom dit vid fyratiden på lördag eftermiddag och jag hann precis checka in och sedan började jag sätta upp tältet. Det var inte så lätt att göra det ensam, men som tur var fick jag hjälp av en karl, som hade värsta lyxtältet mitt emot mitt (det hade två sovrum, ett vardagsrum + uteplats och var större än min första lägenhet).

På lördag kväll gick jag ner till Mias husvagn och åt middag med henne, Kicki, Catrine och Ulla. Jag hade inte fått någon mat på hela dagen, så jag är mycket tacksam för att jag fick en skiva grillat älgkött av Mia att äta tillsammans med min sallad.

Jag och Chansa har gått spårkurs för Mikael Ryberg och det har varit kul, intressant och givande. Jag och Chansa har ju inte spårat särskilt mycket och till viss del beror det på att jag inte riktigt vet hur man tränar spår för att få en riktigt duktig spårhund, så jag hade hoppats på att få lära mig det under kursen och jag tycker i alla fall att jag fått lära mig tillräckligt för att kunna utvecklas med Chansa.

Det största problemet vi har haft är att hon är väldigt svårläst i skogen och att hon inte jobbar riktigt effektivt för att hitta spåret igen när hon tappar det. Istället för att gå bakåt fortsätter hon att gå framåt
och eftersom jag inte alltid kan läsa henne så kan det bli svårt. Men jag håller på att lära mig att läsa henne och vi har gjort några problemlösningsspår för att hon ska lära sig att hitta spåret igen när hon tappar det, t ex genom att spårläggaren gör återgångar.

Vi gjorde också två cirkelspår, där spårläggaren gått 10 varv i en stor cirkel och det problemet löste hon bra (fast anledningen till att vi gjorde det två gånger var att jag inte riktigt litade på att hon löst problemet första gången eftersom hon aldrig följde cirkeln runt som de andra gjorde, men hon gjorde likadant andra gången så det är kanske hennes sätt att lösa just det problemet).

Vi har också tränat uppletande och gjort budföring, kört stadsspår, spårat ikapp "busar", spårat hårda spår och gjort miniuppletande. Allt har förstås varit kul, men jag tyckte speciellt att miniuppletande och hårda spår var kul, kanske för att Chansa var mycket duktig på just de sakerna. Det var också kul när vi idag tillsammans med Pernilla och Viper samt Åsa och Xon spårade ikapp ett par "biltjuvar" (Mia och Martina) inne på skjutfältet.

Vädret har varit okej för det mesta. De första två dagarna var det varmt och soligt, men annars har det mestadels varit mulet och ganska perfekt väder för hundträning (men tyvärr också för mygg och knott). Det regnade dock lite på festkvällen, d v s tisdag, och på torsdag förmiddag regnade det riktigt ordentligt, fast det klarnade upp på eftermiddagen. På dagarna har jag förstås tränat hund och på kvällarna har jag varit i puben, precis som vanligt på Tåmelägret.

Nu är jag väldigt peppad på att lägga en massa roliga och kluriga spår åt henne, men först får det bli ett par dagars vila, för hon är verkligen jättetrött. Och det är jag också.
 

 Tältet är uppe och Chansa får sin mat innan jag ska gå och äta. Hon har för övrigt ätit mycket bra hela veckan. 

 Scott är för feg för att simma ut och försöker istället ta Chansas pinne när hon kommer in med den.

 En dag när vi skulle gå ner och bada på lunchen träffade vi på den här ormen.

Ibland är hon inte snygg...

 Miniuppletande.
Foto: Mia Forsberg

 Xon tränar miniuppletande.

 Chansa spårar (svansen är ett tecken på att hon faktiskt spårar).
Foto: Mia Forsberg.
 

 Zingo med sin slutpinne.

 Udo spårar hårda spår.

 En liten film på mig och Chansa när vi tränar hårda spår.
Foto: Mia Forsberg

 Wiper spårar i en park inne i Byske.

 Jag och Chansa spårar på skolgården.
Foto: Martina Östlund.

 Catarina och Enzo spårar genom den jättestora gran som jag krupit igenom när jag la ut spåret.

 Enzo har hittat  leksaken i slutet av spåret.

Jag och Chansa när vi väntar på att Xon ska hitta spåret och ta vid efter oss.
Foto: P-O Wallmark

Chansa har varit mindre trött under lägret än de två föregående år vi varit där, så vi har faktiskt kunnat göra lite grann på kvällarna också. På den lediga förmiddagen efter festmiddagen tränade vi t ex lite miniuppletande och hårda spår och en kväll gick vi ner och roade oss lite på skyttebanan som de satt upp:

 Chansa poserar på en hög med sandsäckar.

 Chansa hoppar genom ett fönster.

 Det växer rikligt med blåklockor nere vid skyttebanan och havet. 

Det har gått riktigt bra att bo i tält. Fast det regnade ett par dagar blev det inte blött inne i tältet. Inte heller låg mitt tält och flöt i en stor vattenpöl som Pernillas tält gjorde. Chansa har varit lugn och snäll och har hellre velat ligga i sin öppna bur än att mysa med mig på nätterna. 

Chansa sover gott i buren.

 Fast ibland ville hon ligga på min sovsäck och mysa lite. 

När vi var inne i Byske och spårade stadsspår blev det en del väntetid och jag passade på att fota lite blommor. 

 Vit blomma.

 Lila blomma.

 Vackra blad med vattendroppar.

 Fontänen i parken där Pernilla och Viper spårade.

Hela gänget.
Foto: Jenny

Packad och glad

 Chansa övervakar packningen

Idag var det nog sommarens varmaste dag och då är det ju lite trist att vara inomhus och packa, så istället valde jag att lägga mig ute med en bra bok på förmiddagen och gå en promenad med Chansa på eftermiddagen. Vi tog en promenad till älven så att hon fick bada lite och det tror jag hon uppskattade. Jag blev nästan själv lite sugen på att bada, så om det fortsätter att vara varmt så blir det kanske ett dopp i havet i Tåme.

Packningen fick jag därför göra nu i kväll istället eftersom all packning måste vara klar till i morgon bitti. I morgon ska jag vara testledare och figurant på ett MH, så jag åker till Tåme direkt efter MH:t. Jag ser verkligen fram mot lägret och Chansa verkar i alla fall se fram mot något sedan jag tog fram ryggsäcken.

När Chansa var valp var det en som tyckte att hon var så vacker och spådde henne stora framgångar i utställningsringen. Hon har vid upprepade tillfällen sedan dess sagt att hon vill se Chansa i en utställningsring. Så nu hoppas jag verkligen att hon är på klubben den 12:e augusti, för det blir nog Chansas första och enda framträdande i en utställningsring. Jag har också passat på att anmäla henne för att göra exteriörbedömning då, så det blir att slå två flugor i en smäll.

Idag har jag också anmält henne till MT den 1/9 och det ser jag verkligen fram mot att göra. Inte lika mycket som jag såg fram mot MH:t, men det ska bli jättekul att göra ett MT med egen hund efter alla år som testledare/figurant. Dessutom har jag anmält henne till appellen, så nu blir det hårdträning. Hårdträning i spåret blir det förstås på Tåmelägret och jag har höga förväntningar på kursen med Micke Ryberg.

Men nu ska jag packa ett par saker som jag kommit på att jag glömt medan jag satt här och skrev och sedan blir det sängen, för enligt min erfarenhet blir inte mycket sömn nästa vecka :-)

Lanternan

I tisdags tog jag och Chansa bussen till Byske mitt på dagen. Syrran hämtade oss på busstationen och sedan åkte vi på barnkalas hos Ida och Sami, för Alvin fyllde 9 år. Det var för varmt för Chansa att sitta i bilen så hon fick sitta ute på altanen i skuggan och där trivdes hon nog rätt bra.

Sedan åkte vi till Furuögrund för att lämna av barnen till deras farmor och jag passade även på att duscha och göra mig klar innan. Det var dock inte precis Chansas turdag. Jag och hon tog en promenad till Jenny och Rikard, där syrran skulle lämna lite grejer till barnen, så att hon skulle få röra lite på sig innan vi åkte till Ida igen. Syrran tog bilen och när hon skulle åka rusade Chansa iväg och sprang rakt in i bilen. Det var alltså inte syrran som körde på henne, utan hon som tacklade bilen. Det var ju dock på uppfarten, så det gick inte särskilt fort och Chansa klarade sig utan skador.

När vi sedan promenerade stannade hon för att göra sina behov utanför en stuga och då kom helt plötsligt en mycket ilsken kinesisk nakenhund rusande ut från huset och bet henne i sidan. Berner sennen och den franska bulldoggen som också bor där kom också ut från gården, men de kom bara för att hälsa. Chansa, som annars mest tycker att det är kul med andra hundar, blev nästan lite förskräckt av uppståndelsen. Hunden som bet henne orsakade dock inga skador på henne.

Sedan åkte vi hem till Ida och åt middag och drack lite gott innan vi gick ner på Lanternan på nostalgikväll. Det var inte så mycket folk, men vi hade riktigt kul ändå. Efteråt åt vi en hamburgare och promenerade sen hem till Ida för att hämta Chansa, som varit där med Sami och barnen under kvällen, och sedan cykla till Furuögrund. Men vi behövde inte cykla, för Matte hade precis slutat jobba och var på väg hem så han plockade upp oss i Byske.

Igår blev det en extremt lugn dag. Vi sov länge och när vi hade stigit upp la vi oss ute i solen på en filt med varsin bok och låg där hela eftermiddagen, trots att det ibland var nästan lite väl kallt. Chansa slappade också och sov gott i skuggan. Dock hade hon inte ätit något sedan måndag kväll, så hon åt lite gräs och spydde galla. Hon åt dock lite grann senare, efter att jag hällt en skvätt fil på kulorna.

Hon äter verkligen dåligt och jag vet inte riktigt hur jag ska få henne att äta bättre. Hon åt riktigt bra när hon löpte sist, men nu äter hon dåligt igen. Jag har provat flera sorters foder och det funkar ett tag, men sedan börjar hon äta dåligt igen. Jag tror att färskfoder skulle funka bra, men det kan jag inte köpa av utrymmesskäl. Jag måste nog ta med mig buljong eller liknande att smaksätta maten med när vi åker till Tåme, för annars kommer hon att magra bort när vi ska hålla igång med spår och uppletande hela dagarna.

Idag har jag tagit fram tältet och inspekterat det. Jag har också klippt klorna på Chansa så att hon inte ska riva sönder tältgolvet. Hon är så underbart snäll att klippa klor på och hon är väldigt snäll i andra situationer också. Igår kom en kompis till syrran och hälsade på med sina barn. Sexåringen gick raka fram till Chansa och klappade henne på huvudet och sedan gav han henne tuggbenet, som hon la sig och tuggade på. Innan jag hann stoppa honom hade han kastat sig ner på golvet med ansiktet intill hennes mun och kliade henne under hakan medan hon tuggade! Vilken jäkla tur att hon i stort sett helt saknar resursförsvar (fast jag förklarade förstås ändå det olämpliga i att göra så, så att han inte gör om det med en annan hund som kanske inte är fullt lika snäll).

Testat badleksaken

Nu verkar det äntligen som att vi ska få i alla fall lite sommar, för både igår och idag har det varit riktigt varmt. Det har väl inte varit strålande sol hela tiden, men solen har i alla fall visat sig långa stunder.

Igår satt jag ute i solstolen på framsidan och läste en stund, men det var så varmt och fuktigt att jag inte orkade sitta där särskilt länge så jag satte mig på baksidan istället. Och trots att jag satt i skuggan och det blåste lite så blev det inte för kallt! Det borde väl vara ett sommartecken?

Eftersom det kändes nästan för varmt för en promenad så struntade jag helt enkelt i promenaden och cyklade istället en runda på 8 km på kvällen. Det var riktigt skönt ute då och eftersom jag cyklade var myggen inget problem heller. Strax efter att vi kom in började det dock regna ganska ordentligt.

Men i morse när jag vaknade sken solen igen, fast bland stora, mörka moln. Molnen försvann dock mer och mer under dagen och det har varit ännu en riktigt fin dag. Jag och Chansa tog en promenad till älven för att prova hennes nya badleksak. Den visade sig dock inte vara någon hit i vattnet. Den gick visserligen mycket bra att kasta och den flöt naturligtvis, men den låg så lågt i vattnet att hon hade svårt att se den.

Eftersom det är strömt i älven höll leksaken på att flyta bort när hon inte hittade den så jag fick slita av mig skorna och vada ut och hämta den själv (den var inte helt billig, så jag vill gärna ha kvar den). Det var dock djupare än jag trott så jag blev blöt ända upp till midjan och mobiltelefonen som jag hade i fickan på jeansshortsen blev lite fuktig. Som tur är har jag dock ingen sån där smart telefon som inte tål någonting, utan en helt vanligt dum telefon som tål en del så den klarade sig oskadd från äventyret. Efter det övergick jag dock till att kasta pinnar istället och badleksaken får helt enkelt bli en vanlig träningsleksak istället (vilket inte gör så mycket, för Chansa älskar den).

 Väntar ivrigt.

 Vill väldigt gärna att jag ska kasta.

 Badmonstret Chansa.

 Simmar och hämtar pinnar.

Rassar av sig 

(Frasse sa så i somras när Chansa skakade sig och jag tyckte att det var ett rätt bra uttryck).

Gillar mjukost :-)

Vi har också tränat lite lydnad idag. Vi har fokuserat på ingångar med apporten och det går framåt, fast det är väldigt svårt för henne att låta bli att tugga. Vi har också tränat en del på ingångar utan apport samt vänstersvängar. Framförgåendet har vi också hållit på och tragglat de senaste dagarna. Det vi kämpar med just nu är att hon ska fortsätta att gå framför mig en längre sträcka utan att vända sig mot mig. Just nu känns det inte som att vi gör så mycket framsteg. Hon går ut fint på "före", går framför mig ca 5-7 m, men sedan vänder hon sig mot mig. Om jag kommenderar "före" igen så fortsätter hon (fast vänder sig om igen efter 5-7 m), men jag vill ju få henne att sluta vända sig om och fråga. Just nu har jag dock slut på idéer på hur jag ska få henne att fatta det. 

Nu ligger hon i alla fall i soffan och morrar, skäller och sprattlar med benen i drömmen, den lilla sötnosen. Själv ska jag ta en kopp te, läsa en bra bok och sedan gå och lägga mig och hoppas på att det blir vackert sommarväder även i morgon.