Trodde jag skulle slippa detta

Chansa har börjat lösa hår så idag passade jag på att borsta henne. Jag trodde att pälsvården med en korthårig hund skulle bli enkel jämfört med de hundar jag haft innan, men jag samlade ihop till en rejäl hög med päls.

Chansa och jag håller på att samla ihop till en terv.

Sedan borstade jag igenom Lyle, eftersom han ska vara hos Jonas i några dagar. Han är ju lite allergisk, så det hjälper kanske lite grann i alla fall.

Högen jag borstade bort från Lyle var inte i närheten av lika stor som den från Chansa (mycket av det var också bortklippta tovor och från tassarna).

Idag har vi inte gjort speciellt mycket. Jag har packat lite grann och städat lite. Det var minst sagt en hel del hundhår på golvet. Lite kan man ju städa innan man åker, även om jag inte har stort hopp om att det ska vara välstädat när jag kommer hem igen.

Jag var också in till stan och gjorde lite ärenden. Bland annat var jag in på Björkis och köpte en expanderlina, för nu ska det förhoppningsvis bli lite skidåkning med Chansa. De hade tyvärr inte någon lila expanderlina som matchade den plommonlila nomeselen och mitt lila midjebälte, så det fick bli en svart.

Lyle har precis blivit hämtad och Chansa undrade efter en stund vart han tagit vägen. Hon såg förstås att han gick men när han varit borta ett tag gick hon och nosade vid dörren. Jag tränade istället lite apportering och hopp-stå med henne. Apporteringen fortsätter att gå riktigt bra. Det enda problemet jag har är att jag inte helt har bestämt mig för vilken avlämning jag ska ha. Hon vill ju gärna spontant avlämna framifrån och då kommer hon och trycker upp apporten i magen på mig. Men när hon sedan sätter sig tycker jag att hon hamnar lite för långt ifrån. Inte så långt att jag inte enkelt kan ta apporten förstås, men jag skulle behöva att någon som vet hur en bra avlämning framifrån ska se ut tittade på det.

Hopp-stå går också bra. Idag gjorde vi 10 repetitioner och hon gav inte ljud ifrån sig en enda gång. Hon verkar dessutom tycka att det är skitkul. Efter att ha kastat belöningen ganska långt ifrån henne ett par gånger kom hon springande mot mig och sedan gjorde hon ett hopp-stå en bra bit ifrån mig. Det ser väldigt lovande ut inför ställandena på inkallningen. Hon har också betydligt bättre stadga än Lyle. Han älskar också hopp-stå, men han har väldigt lätt för att börja studsa om han inte får beröm/belöning på en gång.

Hundträningsdag

Idag var det återigen strålande väder, så jag och Susanne åkte upp till soptippsvägen för att promenera och träna lite med hundarna. Vi började med att promenera en bit längs skoterleden.

Chansa och lapphundarna höll igång, men Lyle höll sig mest på sin kant.

Mest var det förstås Chansa och Jackpot som höll igång.

Brottning

Bus

På skoterspåret låg ett helt bakben från en ren som hundarna (utom Lyle) var väldigt intresserade av att äta på. Eftersom Susanne visste om att det låg där kopplade jag Chansa i god tid. Sedan vi passerat och gått en bit bort släppte jag Chansa, för hon brukar aldrig vända tillbaka. Det gjorde hon inte heller först. Till att börja med lekte hon med Jackpot, men så fick hon plötsligt för sig att springa tillbaka och ta renskanken. Jag ropade på henne och till min stora förvåning så kom hon, släpandes på renskanken. Den släppte hon dock när jag viftade lite med en kampknut.

Hundarna hittade också en grop med lite rester från en död ren, men även därifrån lyckades jag locka henne med kampknuten. Jag är glad över att det går, men kan ändå inte låta bli att tycka att kamplusten är lite väl extrem när den är t o m viktigare än att äta (fast det är klart, om hon hade varit svältande hade hon kanske inte valt kampknuten).

Efter promenaden fick hundarna sitta i bilen medan vi la ut spår till "ungdomarna". Chansa var så söt när hon satt och lutade sig mot Jackpot i bilen.

Vi fikade medan vi väntade på att spåren skulle ligga och då fick vi oväntat besök av de här tre grabbarna och deras mattar, som också var ute och promenerade i det vackra vädret.

Bröderna Bus (Yasper och Yoy)

Chansas spår fick ligga ungefär en timme. När jag tog ut henne ur bilen och hon såg Jackpot försvinna bort mot sitt spår ville hon mest bara följa efter honom och det var inte det lättaste att få på henne selen. Men så fort hon upptäckte att det fanns ett spår var Jackpot fullständigt bortglömd. Det blåste ganska mycket så hon spårade inte exakt i spårkärnan hela tiden, men jag tycker ändå att hon spårade väldigt bra.

Hon hittade godiset jag lagt ut. Jag hade också lagt en spårpinne för att se om hon fattade att hon skulle liggmarkera den. Det gjorde hon inte, men hon apporterade den till mig utan att tugga det allra minsta. Uppenbarligen har vi tränat för lite på liggmarkeringarna, så det måste vi ta tag i.

Chansa spårar.

Belöning med bollen i slutet av spåret.

Lyle fick inte spåra, men han fick i alla fall träna lite lydnad och sedan busa lite med en pinne.

Försöker locka Susanne att kasta pinnen.

När vi kom hem och jag skulle ta ut hundarna ur bilen kom två pojkar förbi och började prata. De ville bl a se på rottweilern och när Susanne sa att det inte fanns någon rottweiler i bilen pekade de på Chansa och menade att hon var en rottweiler :D

Chansas sår ser väldigt bra ut och hon bryr sig knappt om det. Det är inte svullet och verkar inte infekterat.Jag tvättade det innan vi åkte till skogen och sedan tvättade jag det igen när vi kom hem. Det sitter så till att det inte är några problem för henne att röra sig obehindrat och det är inte heller någon större risk att hon ska förvärra det. Dock upptäckte jag att det inte var bara ett sår, utan två. Det andra syns inte lika tydligt och är inte lika stort eller djupt, men det verkar nästan som att det gör mer ont än det större såret.

Lyle vilar i fåtöljen efter dagens aktiviteter.

Chansa sover sött på kudden.

Chansa biten av shih tzu

Det fortsätter att vara varmt och även om det är skönt så är det inte så kul när det blir slaskigt och inte finns någonstans att gå. Skoterspåren håller inte längre att gå på, upptäckte jag när jag var ute med hundarna igår.

Jag bestämde mig för att börja vänja Chansa vid klövjeväskan. Eventuellt kan den ju komma till användning när vi åker till Ammarnäs nästa vecka, så jag lastade den med en chokladkaka, en frisbee och 1 liter vatten, fördelat i två flaskor. Det kändes som en lagom start.

Chansa har provat klövjeväskan tidigare, men då utan vikt så hon tyckte först att det var lite underligt. Men sedan hon vant sig for hon fram som vanligt.

Chansa med klövjeväskor.

Inga problem att springa i djupsnö med klövjeväskor.

Det går också bra att rulla sig med väskor på ryggen (det gick mindre bra för min chokladkaka, som var i mycket små bitar efter hennes rullande).

Igår var jag på Los Pepes och åt middag med jobbet. Den pepparrullade älginnerfilén med päronkonjakssky och pommes frites var hur god som helst och efterrätten med varma konjakshjortron och vaniljglass var inte fy skam den heller. Efter middagen gick jag på puben där tanken var att ta en eller två öl, men hur det nu gick till så blev det några fler.

Jag var därför ganska trött idag och efter en lång sovmorgon bestämde jag mig för att gå en promenad in till stan med Chansa. Jag gick en bit längs nya strandpromenaden så att hon skulle få springa av sig lite. Det är väldigt bra sikt där och det passade ju bra när jag antagligen inte hade de snabbaste reaktionerna. När vi kom till den gamla delen av strandpromenaden såg jag en liten hund komma runt en kurva längst ut i flexikopplet, så jag kallade in Chansa.

Hon kom, men då kom den lilla hundens matte också runt kurvan och fick syn på Chansa. "Åh herregud, åh herregud" ropade hon med gäll röst och började rusa runt som en yr höna och jaga sin hund runt i flexikopplet. Chansa, som inte hunnit ända fram till mig, tyckte då att de verkade ha mycket roligare så hon vände och sprang dit. Det blev lite rörigt med en lekfull malle, en mycket ilsken shih tzu och matten som skrek hysteriskt och försökte fånga sin hund. Ett ögonblick hörde jag att Chansa blev tvärarg, men fortsatte sedan att göra lekinviter mot shih tzun.

Matten fick tag på shih tzun och lyfte upp den, vilket väl kanske inte är det smartaste att göra. Chansa studsade omkring dem, matten skrek hysteriskt "ta fast han, ta fast han" och snurrade runt, runt och viftade, vilket förstås bara gjorde Chansa ännu mer uppjagad. Vid det laget hade jag kommit fram, så jag sa åt kvinnan att stå stilla och när hon gjorde det så lugnade sig Chansa direkt så jag kommenderade "sitt" och kopplade henne.

Kvinnan satte sig då med den fortfarande morrande och skällande shih tzun och "tröstade" den, d v s klappade, kramade och pratade med snäll röst. Jag hade sett att shih tzun bitit Chansa på nosen, så jag kollade igenom henne. På nosen var det bara en liten skråma, men hon hade ett större sår på ena bakbenet. När jag kom hem och tvättade såg jag att det var ett ganska djupt jack; man kan se ända in till benet. Jag trodde inte att en sån liten fjanthund kunde bita så hårt. Tur i alla fall att Chansa är så snäll att hon inte gav tillbaka!

Jag tycker att det som hände var mes mitt fel, så jag är inte arg över att shih tzun bet Chansa. Efter att en kompis pojkvän idag förlorat sin hund på bara ett par minuter så känns det verkligen som en bagatell med ett litet jack i benet.

Men jag blir ärligt talat irriterad på hur shih tzuns matte betedde sig. Även om hon kanske tolkade det som att Chansa var aggressiv så är det bästa att hålla sig lugn, göra sig stor och använda mörk röst för att jaga bort en "anfallande" hund. Istället var hon allt annat än lugn, kröp ihop och använde en gäll och pipig röst, d v s precis tvärtemot vad man bör göra. Brukar inte alla "hundexperter" på TV påpeka det jämt och ständigt?

Studiecirkel

Idag har jag som vanligt varit ledig och då det fortfarande är varmt, även om det var mulet idag, så gick jag en promenad med Lyle mitt på dagen. Anledningarna till att jag bara promenerade med honom var flera: 1) jag ville se om han hade bråttom hem för att han blir trött eller för att han blir trött på Chansa 2) Chansa spydde i natt och i morse 3) jag tänkte promenera med Chansa upp på klubben för kvällen studiecirkel.

Jag var ute lite drygt en timme med Lyle och även om han inte hade bråttom hem som han hade igår så blev han märkbart trött av promenaden. På hemvägen gick han ovanligt långsamt och han valde att gå och lägga sig i buren när vi kom hem.

Att Chansa spydde upp sin middag i natt och sedan spydde galla i morse oroar mig inte speciellt, men jag tyckte inte att det kunde skada att hon tar det lite lugnare en dag, så därför blev det koppelpromenad upp till klubben i kväll.

I kväll började vi nämligen vår studiecirkel i Kenth Svartbergs bok Bra relation. Vi var tolv instruktörer som träffades för att diskutera kapitlet om trygghet (och det blev lite prat om annat också). Jag tycker att boken är väldigt bra och en sak som jag speciellt tycker är bra i fråga om trygghet är att han en trygghetsramsa, d v s något som man säger när hunden är lugn och avslappnad så att man sedan kan framkalla den lugna avslappnade känslan i andra situationer genom att säga just dessa ord.

När Chansa var liten ville hon helst ligga mot min axel och ha nosen vid halsen, men nu är hon för stor för det så numera har vi mysstund med henne liggande på rygg i mitt knä. En sådan mysstund har vi nästan varje kväll och även om jag inte precis tänkt på det som en trygghetsramsa så har jag nog ofta kallat henne minimysmalle i samband med att hon legat på rygg i mitt knä. Och det fungerar nog som trygghetsramsa, för igår sa jag minimysmalle till henne när hon låg bredvid mig och tittade på mig och då vände hon sig direkt på rygg :)

Eftersom det inte blev någon promenad med Chansa på dagen så tränade vi lite inomhus istället. Apporteringen går det verkligen framåt med. Nu klarar hon att sitta och hålla apporten fast jag kastar godis omkring henne, håller godis framför nosen eller lägger godis på apporten. Hon har också lärt sig att gripa apporten på mitten, inte i klossarna och hon tuggar inte heller! Nu måste jag snart bestämma mig för om jag ska ha avlämning framifrån eller från utgångsställning.

Chansa balanserar en godbit på apportbocken.

Vi har också fortsatt att träna på framförgåendet, dels på att hon ska stå framför mig med blicken riktad framåt och dels på att hon ska gå framför mig. Båda bitarna går riktigt bra. Jag har också nyss börjat lära henne hopp-stå. Jag trodde att det skulle bli svårt att lära henne, men det gick väldigt lätt att shejpa in. Den enda nackdelen är kanske att jag på något vis lyckats lära henne att studsa med frambenen och klappra med käkarna, men jag tror i och för sig inte att det är så svårt att träna bort.

Fint väder

Det vackra vädret höll i sig och eftersom jag var ledig på eftermiddagen så blev det en långpromenad med hundarna.

Lyckliga hundar

Knäppmallen gillar att rulla sig.

Lakritstrollet i skogen.

Chansa på Bambispaning.

Det fastnar en hel del snö på Lyle.

Chansa kastar sig i snön.

En kille med bollsinne.

En malle i full fart.

Lyle är pigg och vill hänga med, men när jag vände och gick hemåt samma väg som vi kom skyndade han sig i förväg. Jag vet inte riktigt om det beror på att han blir trött och inte orkar längre eller om han tycker att Chansa är för jobbig. När jag passade Aija på dagarna hände det att han ville gå hem för att han tyckte att hon var för jobbig, men även om Chansa kan vara en pest och pina så är hon inte lika jobbig med honom som Aija.

När vi kom hem ställde han sig utanför den stängda sovrumsdörren och när jag öppnade åt honom gick han in i buren och la sig. Nu ikväll har han också dragit sig undan och legat i hallen fast jag och Chansa varit i TV-rummet. Det är inte alls likt honom.

Idag har äntligen kursinformationen om Tåmelägret kommit ut på ÖND:s hemsida. Man kan visserligen inte anmäla sig än, men jag vet i alla fall vad och för vem jag vill gå. I år är ju Chansa gammal nog att vara med (även om hon ju var med lite grann förra året också), så urvalet av kurser att gå blir ju betydligt större. Jag längtar!

Äntligen!

Nu har det äntligen vänt och blivit varmare väder! Idag jobbade jag 7.30-9.00 och så börjar jag om att jobba 15.30, så på förmiddagen gick jag en långpromenad på två timmar med hundarna.

Jippi, kopplen är av!

Hundarna i full fart.

Lite jagande efter discen i djupsnön blev det också.

Ge hit den!

Lyle i full fart.

Chansa i full fart.

Snyggingen.

Två vackra hundar.

Chansa flyger och flänger.

En glad Lyle, trots alla snöklumpar som fastnar på honom.

Lång tunga.

Stiligaste killen.

Lakritstrollet Lyle

Lyle är mycket piggare nu, fast han dricker fortfarande väldigt mycket, så något fel är det ju med honom. Men han orkar i alla fall hänga med på långpromenader. Idag gick vi dock inte så långt, men de fick anstränga sig lite när de sprang efter discen i snön.

Igår cyklade jag en sväng med dem (en och en; jag vågar mig inte på att cykla med dem båda två samtidigt). Med Chansa cyklade jag ca 4 km och med Lyle ca 3 km. Lyle hade lite dåligt tempo, men han är ju lite överviktig och har dålig kondition så det var inte oväntat. Chansa har inga problem med tempot. Fick hon skulle hon springa i full fart och dra hela vägen, men det får hon förstås inte.

Inget internet

Hyresgästföreningen där jag bor har bytt internetleverantör och när jag skulle knappa in de nya siffrorna kom jag inte ihåg lösenordet till routern. Jag har gått igenom varenda papper i mitt skrivbord i jakt på en anteckning med det, men förgäves (fast en upprensning bland papperna var nödvändig, så det gjorde kanske inte så mycket). Så nu måste jag vänta tills på söndag innan Jonas kan komma och hjälpa mig, så nu har jag en helg utan internet framför mig.

Just nu sitter jag på biblioteket och skriver. Jag skulle lämna tillbaka en bok, så jag tog med datorn bara för att kolla mail och surfa lite. Jag jobbar visserligen i morgon, men helgen känns lång och innehållslös utan internet. Beroende? Nej, inte jag inte...

Tur i alla fall att det är fredag då det är På spåret så att det i alla fall är nåt att se på TV. Och i morgon är det väl melodifestivalen som man kan slötitta på när man är hänvisad till att se på TV (jag ser serier och filmer på datorn istället för på TV, så att jag själv kan välja vad och när jag vill se).

Idag skulle jag träffa en tjej och hjälpa henne med ett par problem hon har med sin hund så jag gick lite tidigare så att jag hann gå en promenad med Chansa i skogen innan vi skulle träffas. Det har ju lyckligtvis blivit mycket varmare, även om det också var mulet och blåsigt. Hon har verkligen mycket överskottsenergi att göra av med efter att ha fått så lite motion på ett tag. Jag är väldigt sugen på att börja köra drag med henne, men först måste jag skaffa lite utrustning till mig själv.

Bokrea!

För mig har året fyra stora högtider: jul, midsommar, påsk och bokrean. Tyvärr är ju dock bokrean inte en röd dag, men i år inföll den i alla fall på min lediga dag så självklart blev det ett (första) besök på bokrean på förmiddagen. Det kommer säkert att bli fler, men inte så många eftersom jag faktiskt inte läst alla jag köpte på förra årets bokrea.

De böcker jag köpt hittills är:
* Protokollen av Imre Kertész och Peter Esterházy
* Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij
* Den tionde gåvan av Jane Johnsson
* Kära syster av Tawni O'Dell
* 39-årskrisen av Jane Green
* När vi försvann av Cylin & John Busby
* Filosofiska söndagsklubben av Alexander McCall Smith
* Kärlek, vänskap och choklad av Alexander McCall Smith
* Rätt inställning till regn av Alexander McCall Smith
* Livet på Scotland Street 44 av Alexander McCall Smith

När jag kom hem gick jag en timmes promenad med Chansa. Det var kallt, men solen har faktiskt börjat värma lite grann så det gäller att passa på att gå ut medan det är sol. Jag tror att Chansa uppskattade att få röra på sig. Hon är lugn inomhus trots att det blir mindre promenader p g a kylan, men så fort vi går ut märker jag att hon har en massa överskottsenergi, men nu har hon i alla fall blivit av med lite energi.

Mallen i sol och snö

Gör av med lite överskottsenergi

Full fart efter bollen

Problem...

...är till för att lösas.


Eyes on the prize


Vackra Chansa-Fransa

Hopp i ett par olika stilar:

Sedan jag varit ute med Chansa gick jag en lite kortare promenad med Lyle och tog med en av hans många discar för att leka lite. Han har varit trött efter skogspromenaden med Jonas i söndags ända tills igår, så därför blev det bara en kortare sväng med honom.

Det känns som att det blir mycket mer bilder på Chansa än på Lyle i bloggen, men det beror på att han inte är så lätt att fota medan Chansa nästan alltid blir bra på bild.

Lyle har kul.

Hämtar discen.

Lakritstrollet

Finaste killen.

På eftermiddagen kom Ove hit med Ecco för att han skulle vara här ikväll. Lyle var lite grinig när Ecco kom, fast det gick som vanligt snabbt över, och Ecco var grinig mot Chansa (med all rätt). Han bet henne ganska hårt en gång, men eftersom han knappt har några tänder kvar så gör det inget. Hon tar i alla fall inte illa vid sig, utan fjäskar istället lite mer för honom (vilket bara gör honom ännu grinigare).

Chansa och Ecco sover