Träningssugen

Min plan var att ta det lite lugnt några dagar efter Tåmelägret, men jag har varit så peppad och sugen på att träna att jag inte har kunnat låta bli. I söndags fick jag anstränga mig ordentligt för att hålla mig från att träna och jag lyckades inte helt, för på kvällspromenaden blev det ett lydnadspass med platsliggning och framförgående. Jag fick ett bra tips på hur jag kan träna platsliggning av en tjej som jag pratade med i matsalen på Tåmelägret och det verkar funka ganska bra, även om vi förstås har långt kvar till en perfekt platsliggning.

Igår började jag jobba igen efter semestern, men när jag kom hem cyklade vi upp på klubben och tränade lite lydnad. Vi tränade förstås mera platsliggning och det funkade till och med att lägga henne och gå ca 20-25 m bort fast det var några ungar som tränade agility mycket ljudligt med både skrikande och pipande med pipleksaker. Vi tränade också på att sitta kvar, för det är hon nästan lika dålig på som på platsliggning. Apportering körde vi också och bortsett från sneda sättanden så känns det momentet också riktigt bra. Hoppet ser också mycket bra ut. Jag tycker i och för sig att hon sätter sig för nära hindret, men eftersom hon sällan slår i så funkar det. Jag måste förstås fixa till att hon sitter för nära, men jag tänker inte bry mig om det förrän vi gjort appellen.

Efter lydnadsträningen passade jag på att göra ett miniuppletande med tre föremål på parkeringen och det gjorde hon hur bra som helst (fast hon åt upp ett av föremålen, en pytteliten brandslangsbit). Innan vi cyklade hem igen lade vi en platsliggning tillsammans med Vip och jag vågade till och med koppla lös Chansa och hon låg jättebra. Det finns kanske hopp även för mitt lilla mallemonster.

Idag har jag också jobbat, så vi passade på att göra ett miniuppletande innan jobbet (och återigen åt hon upp en liten bit brandslang). Efter jobbet tränade vi lite på liggmarkering och ibland verkar det som att hon fattar och ibland verkar hon inte fatta någonting och vill helst bara bita på targeten.

I kväll la jag ett spår till henne på gräsmattan mellan Anderstorpsleden och gångvägen. Det blev inte så långt, bara ca 200 m och tre föremål (fast det var meningen att det skulle vara fyra föremål, men den lilla gröna ormen tappade jag bort). Jag gjorde flera vinklar och även en återgång för att träna på att hon ska leta efter spåret igen när hon tappar det. Hon jobbade faktiskt riktigt bra i återgången. Hon upptäckte på en gång att spåret tog slut och började leta efter spåret och gick faktiskt självmant lite grann bakåt. Dock inte tillräckligt, så jag fick också backa lite och då hittade hon spåret igen.

Hon hade också problem i några av vinklarna och då var hon inte riktigt lika bra på att lösa det, utan ville helst fortsätta framåt. Eftersom hon är svår att läsa vet jag inte alltid säkert om hon har spåret, men jag har börjat kolla henne genom att hålla emot i linan. Om hon skenspårar hejdar hon sig då jag stannar och håller emot, men om hon har spåret så nästan gräver hon sig framåt.

Tåmelägret

Nu har Chansa och jag kommit hem igen efter en mycket givande vecka på Tåmelägret. Vi kom dit vid fyratiden på lördag eftermiddag och jag hann precis checka in och sedan började jag sätta upp tältet. Det var inte så lätt att göra det ensam, men som tur var fick jag hjälp av en karl, som hade värsta lyxtältet mitt emot mitt (det hade två sovrum, ett vardagsrum + uteplats och var större än min första lägenhet).

På lördag kväll gick jag ner till Mias husvagn och åt middag med henne, Kicki, Catrine och Ulla. Jag hade inte fått någon mat på hela dagen, så jag är mycket tacksam för att jag fick en skiva grillat älgkött av Mia att äta tillsammans med min sallad.

Jag och Chansa har gått spårkurs för Mikael Ryberg och det har varit kul, intressant och givande. Jag och Chansa har ju inte spårat särskilt mycket och till viss del beror det på att jag inte riktigt vet hur man tränar spår för att få en riktigt duktig spårhund, så jag hade hoppats på att få lära mig det under kursen och jag tycker i alla fall att jag fått lära mig tillräckligt för att kunna utvecklas med Chansa.

Det största problemet vi har haft är att hon är väldigt svårläst i skogen och att hon inte jobbar riktigt effektivt för att hitta spåret igen när hon tappar det. Istället för att gå bakåt fortsätter hon att gå framåt
och eftersom jag inte alltid kan läsa henne så kan det bli svårt. Men jag håller på att lära mig att läsa henne och vi har gjort några problemlösningsspår för att hon ska lära sig att hitta spåret igen när hon tappar det, t ex genom att spårläggaren gör återgångar.

Vi gjorde också två cirkelspår, där spårläggaren gått 10 varv i en stor cirkel och det problemet löste hon bra (fast anledningen till att vi gjorde det två gånger var att jag inte riktigt litade på att hon löst problemet första gången eftersom hon aldrig följde cirkeln runt som de andra gjorde, men hon gjorde likadant andra gången så det är kanske hennes sätt att lösa just det problemet).

Vi har också tränat uppletande och gjort budföring, kört stadsspår, spårat ikapp "busar", spårat hårda spår och gjort miniuppletande. Allt har förstås varit kul, men jag tyckte speciellt att miniuppletande och hårda spår var kul, kanske för att Chansa var mycket duktig på just de sakerna. Det var också kul när vi idag tillsammans med Pernilla och Viper samt Åsa och Xon spårade ikapp ett par "biltjuvar" (Mia och Martina) inne på skjutfältet.

Vädret har varit okej för det mesta. De första två dagarna var det varmt och soligt, men annars har det mestadels varit mulet och ganska perfekt väder för hundträning (men tyvärr också för mygg och knott). Det regnade dock lite på festkvällen, d v s tisdag, och på torsdag förmiddag regnade det riktigt ordentligt, fast det klarnade upp på eftermiddagen. På dagarna har jag förstås tränat hund och på kvällarna har jag varit i puben, precis som vanligt på Tåmelägret.

Nu är jag väldigt peppad på att lägga en massa roliga och kluriga spår åt henne, men först får det bli ett par dagars vila, för hon är verkligen jättetrött. Och det är jag också.
 

 Tältet är uppe och Chansa får sin mat innan jag ska gå och äta. Hon har för övrigt ätit mycket bra hela veckan. 

 Scott är för feg för att simma ut och försöker istället ta Chansas pinne när hon kommer in med den.

 En dag när vi skulle gå ner och bada på lunchen träffade vi på den här ormen.

Ibland är hon inte snygg...

 Miniuppletande.
Foto: Mia Forsberg

 Xon tränar miniuppletande.

 Chansa spårar (svansen är ett tecken på att hon faktiskt spårar).
Foto: Mia Forsberg.
 

 Zingo med sin slutpinne.

 Udo spårar hårda spår.

 En liten film på mig och Chansa när vi tränar hårda spår.
Foto: Mia Forsberg

 Wiper spårar i en park inne i Byske.

 Jag och Chansa spårar på skolgården.
Foto: Martina Östlund.

 Catarina och Enzo spårar genom den jättestora gran som jag krupit igenom när jag la ut spåret.

 Enzo har hittat  leksaken i slutet av spåret.

Jag och Chansa när vi väntar på att Xon ska hitta spåret och ta vid efter oss.
Foto: P-O Wallmark

Chansa har varit mindre trött under lägret än de två föregående år vi varit där, så vi har faktiskt kunnat göra lite grann på kvällarna också. På den lediga förmiddagen efter festmiddagen tränade vi t ex lite miniuppletande och hårda spår och en kväll gick vi ner och roade oss lite på skyttebanan som de satt upp:

 Chansa poserar på en hög med sandsäckar.

 Chansa hoppar genom ett fönster.

 Det växer rikligt med blåklockor nere vid skyttebanan och havet. 

Det har gått riktigt bra att bo i tält. Fast det regnade ett par dagar blev det inte blött inne i tältet. Inte heller låg mitt tält och flöt i en stor vattenpöl som Pernillas tält gjorde. Chansa har varit lugn och snäll och har hellre velat ligga i sin öppna bur än att mysa med mig på nätterna. 

Chansa sover gott i buren.

 Fast ibland ville hon ligga på min sovsäck och mysa lite. 

När vi var inne i Byske och spårade stadsspår blev det en del väntetid och jag passade på att fota lite blommor. 

 Vit blomma.

 Lila blomma.

 Vackra blad med vattendroppar.

 Fontänen i parken där Pernilla och Viper spårade.

Hela gänget.
Foto: Jenny

Packad och glad

 Chansa övervakar packningen

Idag var det nog sommarens varmaste dag och då är det ju lite trist att vara inomhus och packa, så istället valde jag att lägga mig ute med en bra bok på förmiddagen och gå en promenad med Chansa på eftermiddagen. Vi tog en promenad till älven så att hon fick bada lite och det tror jag hon uppskattade. Jag blev nästan själv lite sugen på att bada, så om det fortsätter att vara varmt så blir det kanske ett dopp i havet i Tåme.

Packningen fick jag därför göra nu i kväll istället eftersom all packning måste vara klar till i morgon bitti. I morgon ska jag vara testledare och figurant på ett MH, så jag åker till Tåme direkt efter MH:t. Jag ser verkligen fram mot lägret och Chansa verkar i alla fall se fram mot något sedan jag tog fram ryggsäcken.

När Chansa var valp var det en som tyckte att hon var så vacker och spådde henne stora framgångar i utställningsringen. Hon har vid upprepade tillfällen sedan dess sagt att hon vill se Chansa i en utställningsring. Så nu hoppas jag verkligen att hon är på klubben den 12:e augusti, för det blir nog Chansas första och enda framträdande i en utställningsring. Jag har också passat på att anmäla henne för att göra exteriörbedömning då, så det blir att slå två flugor i en smäll.

Idag har jag också anmält henne till MT den 1/9 och det ser jag verkligen fram mot att göra. Inte lika mycket som jag såg fram mot MH:t, men det ska bli jättekul att göra ett MT med egen hund efter alla år som testledare/figurant. Dessutom har jag anmält henne till appellen, så nu blir det hårdträning. Hårdträning i spåret blir det förstås på Tåmelägret och jag har höga förväntningar på kursen med Micke Ryberg.

Men nu ska jag packa ett par saker som jag kommit på att jag glömt medan jag satt här och skrev och sedan blir det sängen, för enligt min erfarenhet blir inte mycket sömn nästa vecka :-)

Lanternan

I tisdags tog jag och Chansa bussen till Byske mitt på dagen. Syrran hämtade oss på busstationen och sedan åkte vi på barnkalas hos Ida och Sami, för Alvin fyllde 9 år. Det var för varmt för Chansa att sitta i bilen så hon fick sitta ute på altanen i skuggan och där trivdes hon nog rätt bra.

Sedan åkte vi till Furuögrund för att lämna av barnen till deras farmor och jag passade även på att duscha och göra mig klar innan. Det var dock inte precis Chansas turdag. Jag och hon tog en promenad till Jenny och Rikard, där syrran skulle lämna lite grejer till barnen, så att hon skulle få röra lite på sig innan vi åkte till Ida igen. Syrran tog bilen och när hon skulle åka rusade Chansa iväg och sprang rakt in i bilen. Det var alltså inte syrran som körde på henne, utan hon som tacklade bilen. Det var ju dock på uppfarten, så det gick inte särskilt fort och Chansa klarade sig utan skador.

När vi sedan promenerade stannade hon för att göra sina behov utanför en stuga och då kom helt plötsligt en mycket ilsken kinesisk nakenhund rusande ut från huset och bet henne i sidan. Berner sennen och den franska bulldoggen som också bor där kom också ut från gården, men de kom bara för att hälsa. Chansa, som annars mest tycker att det är kul med andra hundar, blev nästan lite förskräckt av uppståndelsen. Hunden som bet henne orsakade dock inga skador på henne.

Sedan åkte vi hem till Ida och åt middag och drack lite gott innan vi gick ner på Lanternan på nostalgikväll. Det var inte så mycket folk, men vi hade riktigt kul ändå. Efteråt åt vi en hamburgare och promenerade sen hem till Ida för att hämta Chansa, som varit där med Sami och barnen under kvällen, och sedan cykla till Furuögrund. Men vi behövde inte cykla, för Matte hade precis slutat jobba och var på väg hem så han plockade upp oss i Byske.

Igår blev det en extremt lugn dag. Vi sov länge och när vi hade stigit upp la vi oss ute i solen på en filt med varsin bok och låg där hela eftermiddagen, trots att det ibland var nästan lite väl kallt. Chansa slappade också och sov gott i skuggan. Dock hade hon inte ätit något sedan måndag kväll, så hon åt lite gräs och spydde galla. Hon åt dock lite grann senare, efter att jag hällt en skvätt fil på kulorna.

Hon äter verkligen dåligt och jag vet inte riktigt hur jag ska få henne att äta bättre. Hon åt riktigt bra när hon löpte sist, men nu äter hon dåligt igen. Jag har provat flera sorters foder och det funkar ett tag, men sedan börjar hon äta dåligt igen. Jag tror att färskfoder skulle funka bra, men det kan jag inte köpa av utrymmesskäl. Jag måste nog ta med mig buljong eller liknande att smaksätta maten med när vi åker till Tåme, för annars kommer hon att magra bort när vi ska hålla igång med spår och uppletande hela dagarna.

Idag har jag tagit fram tältet och inspekterat det. Jag har också klippt klorna på Chansa så att hon inte ska riva sönder tältgolvet. Hon är så underbart snäll att klippa klor på och hon är väldigt snäll i andra situationer också. Igår kom en kompis till syrran och hälsade på med sina barn. Sexåringen gick raka fram till Chansa och klappade henne på huvudet och sedan gav han henne tuggbenet, som hon la sig och tuggade på. Innan jag hann stoppa honom hade han kastat sig ner på golvet med ansiktet intill hennes mun och kliade henne under hakan medan hon tuggade! Vilken jäkla tur att hon i stort sett helt saknar resursförsvar (fast jag förklarade förstås ändå det olämpliga i att göra så, så att han inte gör om det med en annan hund som kanske inte är fullt lika snäll).

Testat badleksaken

Nu verkar det äntligen som att vi ska få i alla fall lite sommar, för både igår och idag har det varit riktigt varmt. Det har väl inte varit strålande sol hela tiden, men solen har i alla fall visat sig långa stunder.

Igår satt jag ute i solstolen på framsidan och läste en stund, men det var så varmt och fuktigt att jag inte orkade sitta där särskilt länge så jag satte mig på baksidan istället. Och trots att jag satt i skuggan och det blåste lite så blev det inte för kallt! Det borde väl vara ett sommartecken?

Eftersom det kändes nästan för varmt för en promenad så struntade jag helt enkelt i promenaden och cyklade istället en runda på 8 km på kvällen. Det var riktigt skönt ute då och eftersom jag cyklade var myggen inget problem heller. Strax efter att vi kom in började det dock regna ganska ordentligt.

Men i morse när jag vaknade sken solen igen, fast bland stora, mörka moln. Molnen försvann dock mer och mer under dagen och det har varit ännu en riktigt fin dag. Jag och Chansa tog en promenad till älven för att prova hennes nya badleksak. Den visade sig dock inte vara någon hit i vattnet. Den gick visserligen mycket bra att kasta och den flöt naturligtvis, men den låg så lågt i vattnet att hon hade svårt att se den.

Eftersom det är strömt i älven höll leksaken på att flyta bort när hon inte hittade den så jag fick slita av mig skorna och vada ut och hämta den själv (den var inte helt billig, så jag vill gärna ha kvar den). Det var dock djupare än jag trott så jag blev blöt ända upp till midjan och mobiltelefonen som jag hade i fickan på jeansshortsen blev lite fuktig. Som tur är har jag dock ingen sån där smart telefon som inte tål någonting, utan en helt vanligt dum telefon som tål en del så den klarade sig oskadd från äventyret. Efter det övergick jag dock till att kasta pinnar istället och badleksaken får helt enkelt bli en vanlig träningsleksak istället (vilket inte gör så mycket, för Chansa älskar den).

 Väntar ivrigt.

 Vill väldigt gärna att jag ska kasta.

 Badmonstret Chansa.

 Simmar och hämtar pinnar.

Rassar av sig 

(Frasse sa så i somras när Chansa skakade sig och jag tyckte att det var ett rätt bra uttryck).

Gillar mjukost :-)

Vi har också tränat lite lydnad idag. Vi har fokuserat på ingångar med apporten och det går framåt, fast det är väldigt svårt för henne att låta bli att tugga. Vi har också tränat en del på ingångar utan apport samt vänstersvängar. Framförgåendet har vi också hållit på och tragglat de senaste dagarna. Det vi kämpar med just nu är att hon ska fortsätta att gå framför mig en längre sträcka utan att vända sig mot mig. Just nu känns det inte som att vi gör så mycket framsteg. Hon går ut fint på "före", går framför mig ca 5-7 m, men sedan vänder hon sig mot mig. Om jag kommenderar "före" igen så fortsätter hon (fast vänder sig om igen efter 5-7 m), men jag vill ju få henne att sluta vända sig om och fråga. Just nu har jag dock slut på idéer på hur jag ska få henne att fatta det. 

Nu ligger hon i alla fall i soffan och morrar, skäller och sprattlar med benen i drömmen, den lilla sötnosen. Själv ska jag ta en kopp te, läsa en bra bok och sedan gå och lägga mig och hoppas på att det blir vackert sommarväder även i morgon.

Lappvattnet

Idag på förmiddagen åkte jag och Chansa till Lappvattnet. Vi gick en timmes promenad i skogen och jag passade också på att lägga ett spår till henne när vi var på väg tillbaka. Sedan kom Fia och jag höll på att glömma bort spåret, så det fick ligga nästan två timmar. Jag hade lagt ett ganska enkelt spår och även lagt vanliga spårpinnar i spåret, för jag ville att hon skulle lyckas även om det skulle börja regna. Jag hoppades att det skulle göra det, men det kom inget regn så spåret var nog egentligen lite för lätt för henne. Men hon spårade bra, fast jag är rätt säker på att hon genade på ett ställe. Hon plockade dock alla pinnar.

 Chansa hittade kongen även i ett hav av hundkex.

 Poserar bland gula blommor.

 Snyggmallen.

 Väntar på att jag ska komma ikapp henne.

Vilar ute på gården.

Jag passade också på att fota lite blommor, både ute på promenaden och i mammas rabatter:

 Hundkex.

 Rödblära.

 Gula penséer.

 Vita blommor.

 En annan vit blomma.

En blå blomma.

På eftermiddagen kom Erik och Lina också och det blev förstås lite livat med alla barnen. Chansa hade det lite jobbigt när de blåste ballonger som flög omkring, antingen fulla med luft eller släppta så att luften pyste ut när de flög iväg. Hon ville hemskt gärna leka med de uppblåsta ballongerna och jaga efter de flygande, pysande ballongerna, men det fick hon förstås inte. Först fick jag hålla henne i halsbandet för att hindra henne, men sedan slappnade hon av och låg kvar även om jag inte höll i henne. Men när det inte flög ballonger runt henne så var hon riktigt lugn hela kvällen och nu sover hon gott.

Gula hund

Idag har jag via Facebook och Allt Om Hundar blivit uppmärksammad på gula hund. Jag tycker att det är en bra idé och jag vill gärna upplysa om detta så att det med tiden kanske blir allmänt vedertaget i samhället. För Lyle hade det varit alldeles underbart om man hade kunnat sätta på honom en gul rosett och folk hade förstått och låtit bli att komma fram och/eller släppa fram sina hundar. Och Myrrha som var reserverad mot folk, men som var så söt hade det inte speciellt kul när folk inte respekterade henne och trängde sig på.

Chansa är ju inte lika söt som Myrrha och Lyle var, så det är mindre problem med att folk tränger sig på henne. Hon är ju dessutom mycket mer social och om folk frågar först så brukar jag låta dem klappa. Men med de hundar som jag bott med i stan har jag upplevt det jobbigt att folk inte respekterar att även hundar har en personlig sfär. Man knuffar inte i folk, men hundar kan man gå över. Man trampar inte folk på tårna, men hundar kan man trampa på tassarna. Man håller lite avstånd när man passerar en annan människa, men hundar kan man passera mitt framför nosen o s v.

När vi var på drakbåtsrodden var det t ex en kvinna som stod på Chansas svans en lång stund och en unge hoppade från en avsats och landade en decimeter från Chansas bakdel. Hon blev både knuffad och trampad, trots att jag höll henne i kort koppel och försökte hålla henne framför mig hela tiden.

I veckan har jag mest städat och fixat här hemma. Jag har bl a ställt in mina böcker i den nya bokhyllan, som fick sin plats i TV-rummet. Den är egentligen lite för stor, men jag vill ändå helst ha den där eftersom jag inte vill gömma undan alla mina böcker i sovrummet.

Nya bokhyllan.

Jag har också äntligen fixat klart med den gamla skåpen från Norrlångträsk och fått upp hyllorna och ställt in porslinet och glasen i den.

Skåpet från Norrlångträsk.

Jag har bytt gardiner i alla rum så att det blev somrigt och fint (utom i TV-rummet, för den ena gardinen är alldeles sned :-().

 Nya sommarfina köksgardiner.

 Rumsgardinerna (den vänstra är dock ordentligt sned).

Jag har också köpt lite blommor som jag planterat. Utanför dörren har jag en kruka med en solros och en annan blomma, precis som förra sommaren, och på uteplatsen har jag ett par blommor i en kruka samt en hängväxt i en ampel.

Anledningen till storstädningen var att jag hade bjudit hem mina arbetskamrater. Vi hade bokat bord på Stadsfesten, på Strandrestaurangen, men vi hade en liten förfest hemma hos mig innan middagen. Det blev en riktigt trevlig kväll, men vad kan man annat förvänta sig med så trevliga arbetskamrater?

Men det har också blivit lite träning med Chansa. I tisdags åkte vi till Boliden, eller snarare Finnfors,  för att träna spår. Jag och Jenny var där i god tid så Chansa och Ella fick springa lösa en stund och de såg ut att kunna bli goda vänner. När Mia kom fick även Zingo springa lös med dem. Han försökte sig på att rida på Chansa och fick en rejäl tillsägelse (vilket i och för sig verkade egga honom ännu mer).

Vi la först spåren och sedan grillade vi korv och annat till middag innan vi gick spåren. Tyvärr började det regna när vi hade ätit klart och skulle gå spåren. Chansa började spåra bra, men sedan tappade hon spåret. Hon hittade det igen, men jag tyckte inte att hon spårade bra. Hon hittade inga föremål och hon blev lätt distraherad och slutade spåra. Exempelvis så gick hon av spåret för att hon fick vind på ett ben från ett renkadaver och hon sprang fram till Mia, som följde med bakom oss, ett par gånger.

Hon var dock inte den enda hunden som hade problem, så vi hade en teori om att det kunde bero på att spåren var lagda när det inte regnade, medan det regnade ganska rejält när vi skulle gå dem. Vi har förstås spårat i regn förut, men det har nog aldrig börjat regna efter att spåret varit lagt så Chansa har ingen rutin för det. Ytterligare en sak att träna på...

Efter spårträningen skjutsade Jenny hem mig eftersom det regnade så mycket och jag redan var genomblöt, så jag lämnade min cykel hos henne. Jag hann inte hämta den igår, så idag på eftermiddagen tog jag och Chansa en promenad och hämtade cykeln. Vi passade också på att gå in på Björkis och köpa en leksak som är tålig och flyter, som Chansa kan ha när hon ska bada.

 Chansas nya badleksak.

 Fast det går utmärkt att leka med den på land också.

Och självklart så passade jag också på att äta middag på Stadsfesten när jag ändå var inne i stan. Det blev thaibuffé, som jag satt i Stadsparken och åt. Det var rätt mycket mat, så Chansa fick också smaka den mat som jag inte orkade äta upp. Jag hann precis äta klart innan det började regna, så vi cyklade hem igen och struntade i att cykla ner till älven för att testa den nya leksaken. Det får bli en annan dag, för i kväll tänker jag bara slappa i soffan med en bra bok.

Midsommarhelgen

 Världens snyggaste midsommarstång, eller så inte.

Nu är Chansa och jag hemma igen efter midsommarfirandet. På torsdag eftermiddag levererade Matte min bokhylla från IKEA, hopskruvad och klar, och sedan åkte jag med honom till Furuögrund. Det blev kebabrulle till middag med Ida och Sami och sedan blev det några öl då också Per och Camilla kom förbi.

Därför blev det inte av att jag gjorde sillröran på kvällen som jag hade tänkt, så istället fick jag slänga ihop den på morgonen innan vi begav oss till fotbollsplanen för att resa midsommarstången, äta lunch och spela brännboll. Chansa fick också följa med. Hon fick sitta uppbunden medan jag spelade brännboll och det gick över förväntan. Hon var inte helt tyst hela tiden, men jag hade nästan förväntat mig att hon skulle skälla konstant när hon såg mig leka med bollar och springa. Och när jag skulle hämta henne så slet hon sig lös och kom mig till mötes, så i själva verket hade hon kunnat slita sig lös när som helst om hon hade velat!

Vi gick också ner till bryggan så att hon fick bada lite och när alla hade gått hem tränade vi lite lydnad på fotbollsplanen. Det gick dock inte så bra, för hon var inte riktigt i rätt sinnesstämning för lydnadsträning. På eftermiddagen blev det en båttur ut till stugan och sedan la jag ut ett spår till Chansa. Spåret fick ligga en timme och när vi skulle gå det fick vi sällskap av Malvina, som gjorde stor nytta som mjukosthållare då jag tappade mjukosttuben ett par gånger för att den inte fick plats i fickan. Chansa spårade bra och att vi hade någon med oss i spåret bekymrade henne inte det minsta, fast hon missade en pinne och slarvade lite i slutet (spåret var nog lite för lätt och hon spårade för fort).

 Frans i sin midsommarkrans.

 Chansa badar.

Chansa i båten.

Hon älskar inte att åka båt, men hon verkar i alla fall gilla det mer än hon gjorde förra året.

När vi kom tillbaka hade de flesta gäster dykt upp. Eftersom det var toppenväder hade vi dukat långbord ute, fast när vi hade ätit klart hade det hunnit bli lite kallt, så vi flyttade festen inomhus istället.

 Glad midsommar!

Det blev en mycket trevlig kväll och jag kom inte i säng förrän klockan tre. När det var som mest folk fick hon ligga i sin bur och jag tror att hon tyckte att det var väldigt skönt att ha ett eget litet ställe där hon kunde koppla av.

 Chansa i sin bur.

Chansa har lånat ut sin bur till Werner.

Kvällens märkligaste händelse var dock när jag, Malvina, Lisa och Lina gick en liten promenad med Chansa och träffade på grannen, som stod och strödde ut vitpeppar i häcken för att "hundar ska inte pissa i min häck för jag är allergisk mot hundar och det måste ni förstå".

På midsommardagen var jag, Chansa och Frans länge de enda som var vakna, så eftersom det var strålande väder var vi ute på gården och Frasse visade lite konster på studsmattan.

 Frasse gjorde en bomb...

 ...som han sprängde.

 Kikar på Chansa som vilar under studsmattan.

 Bakåtvolt.

 Står på huvudet.

Efter lunch åkte vi ut med båten, först till Långnäset och fikade och sedan till stugan där vi åt grillat till middag. På kvällen åkte de andra ut och fiskade, men jag och Chansa stannade kvar och hade det lugnt och skönt. De fick inte heller en enda fisk, så det kändes som rätt beslut att stanna hemma och gå en liten promenad och fota solnedgången.

 Chansa och alla barnen på bryggan.

 Sjön i kvällssol.

 Solnedgång.

Idag var det också fint väder, så jag, Fia, Matte och Jonas (och Chansa, förstås) gick en promenad runt ön och sedan åkte vi i land igen på eftermiddagen.

 Frasse var nöjd när han fick åka gummiring hela vägen från stugan.

 En trött Chansa i båten.

Chansa och jag åkte in till stan med Matte när han började jobba och nu är lilla fröken är helt slut. Hon har verkligen uppfört sig bra i helgen och det märks att hon har blivit lugnare. Hon har kunnat ligga stilla fast barnen har busat, både inomhus och utomhus. Det är bara med de minsta barnen man måste hålla lite koll, eftersom hon är alldeles för oförsiktig och hon klev rakt över Werner som kröp på golvet och knuffade omkull Ester. Men till och med Frans tyckte att hon har blivit snällare och idag försökte han övertyga Edvin om att han inte behövde vara rädd för henne.