Ännu en solig dag

Idag har det varit ännu en solig och fin dag, i alla fall halva dagen. Nackdelen med att sova med Lyle i Lappvattnet är att han tycker att vi ska stiga upp när han hör att någon annan är vaken. I morse steg Ove upp klockan 05.00... Jag steg förstås inte upp då, men jag fick ju heller inte sova så mycket eftersom han med jämna mellanrum antingen gnällde lite eller kom och puffade på mig med sin kalla nos.

På förmiddagen gick jag och Lyle en promenad. Eftersom skoterspåret inte var så bra att gå på igår förmiddag så tyckte jag inte att det var värt att ens testa. Istället gick vi längs vägen, men Lyle tyckte förstås inte att det var speciellt kul att gå kopplad. Men jag hittade i alla fall en liten väg där de kört med traktor som var tillräckligt hård att gå på så han fick i alla fall röra på sig lite grann.

Jag glömde ta bollen med mig, så istället för bollkastning fick han lära sig att apportera kopplet. Han ville först inte plocka upp det från marken, men med lite träning tyckte han att det var riktigt kul.

Full fart ut för att hämta kopplet.

Och full fart tillbaka för att lämna kopplet och få en fjärdedels Frolic.

Att kampa med kopplet är också kul.

Stiliga killen.

De hade avverkat lite skog där vi gick och det låg en hel del gran- och tallris kvar. Jag passade på att fota Lyle med en annan bakgrun. Han kommer inte riktigt till sin rätt med vit snö som bakgrund. Jag aktiverade honom också med lite uppletande av kotte. Jag tog en liten kotte och kastade in den i riset och sedan fick han leta reda på den. Att hundar är fantastiska på att använda sin nos är ingen nyhet för mig, men jag tycker ändå att det är otroligt fascinerande att se dem arbeta. Nedan finns en liten film på Lyle när han letar efter kotten.

Snyggingen.

Galna hunden busar med en pinne.

När vi kom tillbaka från promenaden satt vi ute och solade lite grann och Lyle var förstås också ute. Han hittade sin boll och försökte förstås göra sitt bästa för att locka någon att kasta (vilket han lyckades med när Ove kom hem).

Kom igen och kasta, matte!

Efter att ha sprungit efter bollen blev han varm och kylde av sig med att rulla sig i snön.

Kopplar av.

Efter att ha ätit duva till middag åkte jag hem till stan, men istället för att åka hem åkte jag till totohallen på travet. Dock inte för att spela, utan för att träna agility. Jag och Lyle har knappt provat på agility, men han var jätteduktig. Jag och Lisa var på klubben och provade på lite agility i höstas, men sedan så plockades hindren in och snön kom så jag tror inte att han direkt lärde sig något den gången.

Jag är verkligt imponerad av hur fort han lär sig. Hopphindren var förstås inga problem, men tunnlarna förstod han sig inte riktigt på till en början. Innan vi åkte hem klarade han dock både den vanliga tunneln (som dessutom var böjd!) och platta tunneln. Han började också fatta hur slalomen skulle gå till. Han har dessutom potential för att bli riktigt snabb.

Ett litet problem kan dock stressen bli för honom. Han blir inte stressad av att själv köra, men av att titta på de andra. Men det kanske löser sig med tiden, ifall jag bestämmer mig för att jag vill köra agility (vilket jag kanske borde, eftersom Lyle har potential och verkar gilla det). När vi kom hem från agilityträningen var lilla killen helt slut och han sover fortfarande, men nu ska jag väcka upp honom för kvällsrastning.