Den senaste tiden har man blivit lite bortskämd med sol och värme, men igår och idag har vädret varit trist och tråkigt. Igår gick jag och Lyle en långpromenad på morgonen, vilket visade sig vara en bra idé. Det var mulet och småkallt, men vi gick strandpromenaden hela vägen runt och var ute i drygt 1,5 timme. Strax efter att vi kommit in igen började det regna, så jag var glad att redan ha gått dagens långpromenad.
I och för sig fick vi ju gå in till stan även på kvällen eftersom det var sista kurstillfället på klickerkursen, men då regnade det inte. Eftersom ett par kursdeltagare inte kunde komma p g a sjukdom och hunds sjukdom blev vi ganska få vilket gjorde att kursen blev väldigt effektiv. Med få hundar hinner man köra en och en och man hinner med många pass. I och för sig var det trötta hundar som gick därifrån, men de hade lärt sig en hel del under de två timmar vi höll på. Egentligen skulle jag helst inte ha fler än 5-6 kursdeltagare för att kursen ska bli så bra som möjligt, men samtidigt vet man ju att det finns många som vill gå kurs och få instruktörer, så i alla fall jag känner mig tvungen att ta fler kursdeltagare än så. Nu blir det dock ingen kurs för mig förrän till hösten, då jag ska hålla en tävlingskurs.
Jag passade också på att träna lite grann innan kursen. Jag hann köra igenom alla moment i lydnadsklass I, vilket gick mycket bra. Vi fortsatte också att träna lite på inkallning med ställande och han gör små framsteg. Dessutom testade jag hopp-apport för första gången. Först gjorde vi ett hopp som i lydnadsklass I fast med apporten och det gick jättebra. Sedan testade jag att kasta apporten över hindret och det gick också bra. Troligtvis kommer inte det momentet att innebära några större problem för oss.
Idag började vi också dagen med en långpromenad. Det var fortfarande mulet, men mindre kallt och det regnade inte. På promenaden mötte vi en "liten" malletik, som blev mycket glad att se mig och Lyle. Aijas nya dagmatte begrep inte varför hon blev så glad, men när jag förklarat att jag var Aijas gamla dagmatte blev det mer begripligt. Lyle var kanske inte lika glad att träffa Aija som hon var av att träffa honom, men han kände igen henne på väldigt långt håll. Jag såg bara att vi var på väg att möta en hund, men på Lyles beteende förstod jag att det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar