Sista doppet för i år?

När jag steg upp i morse var det strålande höstväder, så jag och Lyle passade på att gå en långpromenad längs strandpromenaden. Lyle ville förstås bada och han fick faktiskt bada en liten stund. Det är möjligt att det blir sista badet för i år, för nu börjar det nästan vara lite för kallt. Inte för att Lyle verkar bry sig om det...

Vadå kallt?

Vill bada mer!

Vi har också tränat lite de senaste dagarna. I söndags tränade vi ett pass på morgonen, innan vi promenerade till jobbet på Morö Backe. Träningen gick bra. Jag har slutat att använda target i rutan och det funkar bra. Ställandet på inkallningen börjar också bli riktigt snyggt. Han har inte heller några problem med ingångarna med apporten, fast det är inte min förtjänst för det har vi inte ens tränat på. Det funkade ju i och för sig innan sommaren och så blev det problem när det var varmt och han blev flåsig, så nu när det blivit svalare igen så har väl det problemet löst sig av sig självt.

Igår jobbade jag eftermiddag så vi tränade ett pass mitt på dagen. Vi nötte på lite med positionen i fria följet och så tränade vi på att sitta kvar, eftersom vi fick lite problem med det efter agilitykursen. Vi tränade också på att skilja på "ligg" och "plats" + att han ska sätta sig upp på första kommandot efter "plats" och det verkar han ha fattat nu. Vi tränade också på snabba sättanden i fjärren och genom att inte belöna de sättanden som jag inte tyckte dög fick jag honom att sätta sig riktigt snabbt.

Häromdagen började vi också träna på ett moment som jag medvetet har skjutit upp, nämligen metallapporten. Jag hade stora problem att få Myrrha att apportera den och även om hon lärde sig att hämta den så var det inte med glädje och fart. När jag fick Lyle testade jag metallapporten för att se om han var en sådan hund som inte bryr sig om vilket material föremålen är av. Men det visade sig att han inte alls ville ta metallföremål i munnen, så därför har jag helt enkelt ignorerat att det momentet finns.

Men så bestämde jag mig för att ta itu med det, så jag letade fram metallapporten (tyvärr hittade jag bara den gamla och buckliga; den nya, fina som jag och Myrrha vann när vi blev klubbmästare verkar ha försvunnit i flytten) och satte igång. Det gick mycket lättare än jag hade trott. Först ville han förstås inte ta den, men efter några klick för att han nosade på den fattade han vad han skulle göra. Kanske kommer det inte att bli så stora problem med den som jag trodde?