Vickan och Myrrhas sida: Träningshelg med Towa Lindh

I helgen har jag och Lyle gått en tävlingskurs med Towa Lindh. Vi var tio deltagare med hund och två utan hund som tränade hund i två hela dagar. Det har varit en rolig och lärorik helg, men nu är både jag och Lyle väldigt trötta. Så här så Lyle ut i slutet av kursen:

Varje deltagare fick 20 minuter till sitt förfogande två gånger per dag och på lördagsförmiddagen valde jag att använda mina 20 minuter åt att jobba med inkallning med ställande. Towas råd var att träna ställandet under marsch baklänges och att träna mer på stadga i ställandet. I vintras tränade jag jättemycket på stadga i ställandet under gång, men jag har nog slarvat med det en hel del på sista tiden, så hon har förmodligen rätt i att det är det jag behöver träna.

På eftermiddagen tränade vi lite på hoppet. Lyle har ju lite svårt att gå ut efter hoppet om jag inte har target och han hamnar också ofta snett när han sätter sig (om jag inte har target), vilket kan resultera i att han springer runt hindret. Dessutom lägger han sig ofta istället för att sätta sig, men det gjorde han inte när jag skulle visa hur han brukar göra (såå typiskt!). Lösningen på problemen med hoppet blir nog att träna på att han ska hoppa tillbaka även om han hamnar snett samt att jag ska fortsätta använda target, men låta andra lägga ut den så att han inte vet om den finns där eller inte.

Efter kursen var vi några som köpte hämtmat och stannade kvar på klubben för att äta middag. En del hundsnack blev det förstås också. Sedan tränade jag och Lena lite till, men Lyle var rätt trött så jag höll inte på så länge. När jag cyklade hem fick jag punktering på cykeln, så nu måste jag nog köpa mig en ny cykel. Nu kanske någon tänker att det vore bättre att laga punkteringen, men med tanke på att bromsarna på min urgamla cykel också slutat att fungera så känner jag att jag nog hellre köper ny cykel än fixar till den här.

Så i morse fick jag och Lyle stiga upp ännu tidigare för att gå till klubben. Idag körde vi rutan på förmiddagen, mest bara för att träna på att någon annan ställer ut rutan och lägger ut/plockar bort targeten, vilket är något som vi inte gjort särskilt ofta. Det funkade riktigt bra; rutan är som bekant ett av Lyles favoritmoment. Vi hann också med att träna lite på ett annat av hans favoritmoment, hoppet, med hjälp av någon som flyttar på hindret och lägger ut targeten. Det gick också rätt bra, så det finns kanske hopp om att han kan lära sig hopp :-)

Full fart ut till rutan.

Hittar till musmattan.

Belöning i rutan.

Studsbollen Lyle.

På eftermiddagen körde vi fritt följ och det gick inte alls lika bra. Först blev han totalt fixerad vid att de som satt vid sidan av planen skar upp en kaka som någon haft med sig. Och när Lyle blir fixerad vid något är det väldigt svårt att få honom att komma på andra tankar. Men inte heller när jag fått honom att släppa det och koncentrera sig mer på mig gick det särskilt bra. När jag fick Lyle för ett år sedan kunde han inte gå fot ett enda steg. Han var jätteduktig på att sitta vid sidan och hålla kontakt, men så fort jag flyttade mig det minsta lilla framåt studsade han ut och ställde sig framför mig eller backade ut från mig, förmodligen i hopp om att jag tänkte kasta boll åt honom. Men han lärde sig ju till slut, även om det var svårt och tog tid. Det känns därför ganska deprimerande att jag inte lyckats bättre och att vi i princip måste börja om från början.

Kontakt.

Jag blev också väldigt ledsen över vissa personers kommentarer om Lyle, och indirekt också om mig, och det gjorde ju inte att jag kände mig mindre deprimerad. Efter ett antal sådana kommentarer behövde jag komma ifrån ett tag, så jag och Lyle gick en promenad i skogen istället. Lyle märkte förstås att jag var ledsen och kom och puffade på mig och ville inte lämna mig. Lilla söta rara lakritstrollet! Då kände jag bara att de kan tycka vad de vill om min hund- jag älskar honom i alla fall och vet att han är världens finaste hund!