Dan före dan

Idag var det oväntat varmt, med tanke på att det var -27 när vi gick och la oss igår kväll. Det var bara -12 grader, så mitt på dagen gick vi ut ett tag för att fota lite julkort. Det visade sig inte vara det enklaste att fota två pojkar och tre hundar. Hugo och Frans drog iväg åt olika håll, Ecco gick sina egna vägar, Chansa sprang omkring och var överallt samtidigt och Lyle var mest i vägen.

Chansa och Lyle

Hugo och hundarna.

Minsta tomtenissen drog till skogs med hundarna.

I ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut...

Sötaste tomtenissen.

Ett bild på både ungar och hundar lyckades jag dock ta.

Efter fotograferingen fick Chansa prova på att dra Frasse på bobben, till brevlådan och tillbaka. Hon krånglade lite grann och testade bl a att kampa med snöret som satt fast i bobben, men med lite träning kan hon nog bli riktigt duktig på att dra. Kamplust saknar hon i alla fall inte.

Vi körde också en liten sväng med skotern. Lyle och Chansa fick följa med och springa efter, men Ecco fick stanna hemma. Lyle är ju lite överviktig och har problem med att det fastnar is i tassarna, men Chansa tyckte att det var hur kul som helst. Hon sprang till och med om skotern ett par gånger (vi körde i och för sig inte särskilt fort).

Chansa springer efter skotern.

Chansa hjälper syrran att bryta av en kvist som var i vägen där vi skulle köra.

I kväll, efter att pojkarna gått och lagt sig, har vi bland annat slagit in en del julklappar. Lyle och Ecco valde att gå och lägga sig, men Chansa var med och "hjälpte till". Hon var lite jobbig när jag slog in hennes och Lyles julklappar, men helt galen blev hon inte förrän jag slog in Eccos julklapp. Han kommer inte att få något märkvärdigare än ett Dentastix, men båda mina hundar älskar dem och blir helt galna av bara lukten.

Lyle valde att ligga på sin favoritplats.

Ecco valde att ligga på mina täckbyxor.

Chansa hjälper till med julklappsinslagning.

Snart jul

Nu är det inte långt kvar till jul och det innebär alltid att det blir lite mindre hundaktiviteter eftersom det är så mycket annat som också ska hinnas med. Vädret har inte varit speciellt kul och dessutom är jag rätt förkyld, så mina hundar har fått ta det väldigt lugnt den senaste veckan.

Det är inga problem för dem att ta det lugnt inomhus, men utomhus blir Chansa som galen. Det går knappt att gå med dem båda i koppel, för Chansa vill bara leka och försöker hoppa på Lyle hela tiden. I söndags resulterade det i ett litet jack i Chansas öra. Nu är jag också en fjärrkontroll fattigare, men det beror mest på att jag var ouppmärksam och inte så mycket på att hon var understimulerad. Jag hörde att hon tuggade på nåt, men jag antog att det var ett tuggben utan att titta efter.

Igår morse jobbade jag mitt sista pass före jul och på eftermiddagen var jag med syrran på stan och handlade de sista julklapparna. Jag var också och julfikade på Frösunda med min brukare och kollega. Sedan packade vi in hundarna och en massa annat i bilen och åkte till syrran.

Idag har var jag och hundarna ute på gården en stund. För en gångs skull var det uppehåll i snöandet så jag passade på att ta med mig kameran ut.

Vilddjur i snön

Nyligen var det en person på nätet som ifrågasatte varför man inte kan spåra på vintern. När man ser en sån här bild borde det vara rätt uppenbart vari svårigheten ligger.

Tittut!

Bushundar i snö

Snöodjur

Snönosar

Chansa poserar

På eftermiddagen kom mamma hit och lämnade Ecco, så på kvällen gick jag och syrran en sväng med alla hundarna. Chansa fick vara lös, men Lyle och Ecco som inte lyder riktigt lika snabbt på inkallning fick vara kopplade eftersom vi gick på en trafikerad väg (dock inte tät trafik; vi såg inte en enda bil på hela rundan). Det blev dock inte någon lång promenad. Termometern visade på -23 och Lyle och Ecco fick köldkramp i tassarna flera gånger när vi stannade upp. Chansa stod dock inte stilla länge nog för att känna kylan.

Chansa på jobbet

På sistone känns det som att det har varit mera jobb än hundaktiviteter och därför blir det inte så mycket skrivet i bloggen heller. I onsdags var jag visserligen ledig, men jag hade tvättid och på eftermiddagen hade vi personalmöte med kollegorna från Takdropps och sedan julbord efter mötet. När jag kom hem efter julbordet var jag så mätt att jag helt enkelt inte orkade gå någon längre promenad med hundarna.

I torsdags jobbade jag som vanligt hela dagen och när jag kom hem hade det börjat snöa och blåsa ganska ordentligt. Det bryr sig ju hundarna förstås inte om, så det blev en kortare promenad i alla fall. Med Chansa har jag också jobbat på med liggmarkering av spårapporterna och det går på det stora hela bra. Det började fantastiskt bra, sedan gick det mindre bra eftersom hon helt missuppfattade vad det hela gick ut på.

Ett tag trodde hon att det var någon slags förbudsövning och att hon skulle låta bli pinnen och istället lägga sig framför mig och titta upp. Men nu verkar det som att hon har fattat att det har något med pinnen att göra och hon lägger sig bredvid pinnen, fast ibland lite väl långt ifrån och hon kan lika gärna lägga sig på pinnen som lägga sig med pinnen mellan framtassarna. Men det verkar lovande i alla fall.

Igår var det ännu en lång arbetsdag. Först jobbade jag som vanligt 1,5 timme på morgonen. Sedan började jag hos min andra brukare kl 12 och eftersom det är på Morö Backe tar det ju sin lilla tid att ta sig dit. Det är också långa arbetspass, så jag valde att ta Chansa med mig. Vädret var ju inte det bästa så jag tog bussen dit. Det blev billigare än jag väntat mig. Undra hur många 40-åringar som åker på barnbiljett? Chansa tog han inte betalt för alls.

Chansa uppförde sig riktigt bra på jobbet. I vanliga fall kan hon vara lite burdus när hon träffar folk, men mot M var hon väldigt försiktig och slickade henne på handen. Chansa är ju inte den första mallen som "jobbat" där, så två av mina kollegor kommenterade hur "tjock" hon är. Chansa är verkligen inte det minsta tjock, men just dessa kollegor pratar inte så bra svenska och det framgick sen att de egentligen menade att hon var kraftig. Det är inget jag tänkt på, men hon börjar nog bli lite kraftigare. Och hon är nog lite kraftigare än Tikka, som är den enda mallen de kan jämföra med.

Idag har jag också jobbat hela dagen, jag håller på att bli förkyld igen och det snöar och blåser fortfarande, så jag och hundarna har mest suttit framför TV:n ikväll och tagit det lugnt. Hundarna verkar inte bry sig om det. Chansa är tvärtom värsta knähunden och vill helst ligga i knät och bli kliad på magen. I morgon är jag dock ledig, så då ska jag hinna med en långpromenad trots att jag ska julhandla med syrran.

Vilodag i kylan

I morse visade termometern på -21 grader och jag fick inte upp låset på cykeln när jag skulle till jobbet. Egentligen hade jag planerat en långpromenad med hundarna när jag slutade, men jag bestämde mig för att vi skulle hålla oss inne, bortsett från rastningar. Jag tror faktiskt inte att hundarna har haft något emot det, för de har sovit mest hela dagen.

Jag tror faktiskt inte att Lyle är riktigt frisk, fast jag kan inte exakt sätta fingret på vad det är för fel. Han dricker mycket och han är ovanligt grinig mot Chansa, men annars är han som vanligt. Fast ändå inte. Han har därför fått vila hela dagen, men Chansa har jag tränat lite med.

I senaste numret av Canis läste jag en artikel om att lära in spårupptag och blev då väldigt sugen på att spåra. Men det är ju inte riktigt säsong för spårträning så istället började jag med annan spårrelaterad träning, nämligen markering av spårapporter. Jag har bestämt mig för att lära henne att liggmarkera apporterna och det är ju ett lämpligt projekt att hålla på med över vintern.

Jag började med att repetera frivilliga lägganden och det var ju inga problem. Sedan la jag en spårpinne på golvet och för säkerhets skull höll jag fast den med fötterna. Men hon försökte faktiskt inte ens ta den, utan fortsatte att bjuda på frivilliga lägganden. Sedan la jag pinnen vpå golvet utan att hålla fast den och då blev det lite svårare. Hennes stora föremålsintresse tog överhanden och hon lyckades klyva en spårpinne.

Det gäller att vara snabb att stoppa henne eller ta ifrån henne pinnen så att hon inte självbelönar sig och det är inte alltid så lätt. Men när jag körde ett kort pass alldeles nyss verkade det som att hon har fattat att hon ska lägga sig vid pinnen, inte ta den. Jag är jättenöjd över framstegen hittills och kanske är det inte så svårt att lära in liggmarkering som jag trodde att det skulle vara. Det är i alla fall kul och utmanande att göra något som jag aldrig gjort förut.

Första sparkturen

Igår var jag fortfarande kvar i Lappvattnet, så jag passade på att låna mammas spark och köra en tur med hundarna. Först var jag lite väl optimistisk och tänkte ta båda hundarna på en gång, men Chansa gick förstås upp i varv så fort hon insåg att något var på gång och började kampa med kopplet, så jag lämnade Lyle och tog bara henne. Jag tänkte först bara promenera med henne bredvid sparken tills hon vant sig, men redan när jag gått över vägen hade hon lugnat sig och jag kunde börja sparka med henne.

Chansa tycker om att springa fort och att dra, så självklart tyckte hon att det var skitkul. På första gården vi passerade var det folk ute och då var hon på väg att dra in mig på deras gård, men sedan ignorerade hon både folk och andra hundar som var ute på gårdarna.

Sedan var det Lyles tur och det gick också bra. Jag kan inte minnas att jag någonsin sparkat med honom heller, men han fattade i alla fall på en gång vad det gick ut på. Det gick dock inte lika snabbt som det gjorde med Chansa. Lyle drar inte så mycket, så jag fick själv kämpa på mycket mer än vad jag behövde göra med Chansa. Det känns idag att jag använt muskler som inte används så ofta annars. Men kul var det i alla fall, så jag tror att jag måste skaffa mig en egen spark.

När jag åkte till Lappvattnet i fredags glömde jag min nyckel hemma och eftersom Adam inte skulle vara hemma när jag kom hem igår skulle han lägga ut sin nyckel innan han for hemifrån. Det gjorde han också, men fel nyckel! Jag och mamma, som skulle sova här, fick därför vänta i drygt en timme tills vi fick tag på en nyckel. Det var inte så kul.

Idag har hundarna, speciellt Chansa varit väldigt trötta. Chansa blir väldigt trött i huvudet av liv och rörelse. Men jag tycker att hon har skött sig riktigt bra hela helgen. Hon är otroligt försiktig i närheten av 10 månader gamla Liam; det verkar som att hon förstår att han är liten. Både Hugo och Frasse har sagt att Chansa har blivit mycket snällare och det har hon faktiskt (inte för att hon någonsin varit elak mot dem, men lite jobbig med valpbitande och dylikt har hon varit). Frasse har varit lite rädd för henne, men det verkar han ha kommit över efter helgen. Inte ens när hon kampade med kudden han bar på blev han rädd, bara arg.

Jag tycker att Chansa har mognat otroligt mycket på sistone. Idag var hon helt underbar när jag var ute och promenerade med bara henne. Hon drog bara i kopplet lite i början när vi kom ut och sedan gick hon jättefint. När hon var lös var hon väldigt lyhörd och lydig och lämnade knappt min sida. Vi mötte bara en annan hund, men den passerade vi utan att jag kopplade henne (dock på långt håll, men det är ändå ett klart framsteg). Det blir nog en väluppfostrad och lydig hund av henne också till slut.

Lilla julafton i Lappvattnet

Igår när jag hade jobbat på morgonen gick jag en långpromenad på 1,5 timme med hundarna i skogen. Det är först nu när det har kommit snö som jag upptäckt hur mycket vilt det egentligen finns i skogen häromkring. Det var alldeles fullt med älg- och råddjursspår där vi gick. Lyckligtvis så bryr sig hundarna inte ett dugg om viltspår, men jag kunde se på dem att de hade vittring på vilt också. För säkerhets skull tränade vi därför på att stanna på kommando. Lyle är i och för sig duktig på att stanna, men lite reptetition kan ju aldrig skada.

Lyle gör dessutom "rätt", d v s han stannar på platsen och väntar på vidare instruktioner, men Chansa bara tvärnitar, vänder och kommer tillbaka till mig i full fart. Det beror förstås på att jag lärt henne "fel", men jag bryr mig faktiskt inte om det. Jag är fullt nöjd om hon låter bli att jaga, vare sig hon stannar och står stilla eller stannar och vänder om.

Lite bilder från gårdagens promenad:

Lyle

Chansa

Det är inte bara mallar som har kamplust.

På eftermiddagen var jag på stan med syrran och sedan åkte vi till Lappvattnet för släktmiddag. Det blev rätt fullt med 7 vuxna, 4 barn och 4 hundar. Erik och Lina hade nämligen med sig Linas föräldrars bouvier Selene. Hundarna har aldrig träffats förut, så vi lät dem först hälsa ute på gården. Precis som jag hade förväntat mig gillade Lyle inte Selene, men med Chansa var det förstås inga problem. Inte för att det var några stora problem med Lyle och Selene heller. De har gruffat lite, men mest ignorerar de varandra. De har dock för det mesta varit i olika rum för att undvika gruff.

Chansa har varit jätteduktig och varit oväntat lugn trots liv och rörelse runt omkring henne. Visst har jag fått lägga tillbaka henne på sin plats rätt många gånger, men hon har helt klart blivit lugnare och mognare sedan löpet. Det som dock kan få henne att gå igång lite grann är barnens leksaker.

Eftersom vi inte träffas på julafton har vi haft julklappsutdelning med barnen och Liam fick en lastbil som låter när man trycker på knappar på taket och det upptäckte Chansa när hon tryckte på den med tassen. Nästa gång tryckte hon därför till ännu hårdare och då åkte lastbilen iväg, vilket gjorde den ännu mer intressant i hennes ögon. Även andra bilar och skotrar som åkte fram och tillbaka över golvet var svåra att motstå för mallen.

Selene

Chansa under julklappsutdelningen

Idag har jag gått en promenad på ca 1,5 timme i skogen med hundarna. Nu fick jag också använda mig av gårdagens stanna- träning eftersom det flög upp en stor fågel som Chansa drog efter. Men hon saktade in på första stanna-kommandot och på det andra tvärtnitade hon och vände tillbaka till mig. Helst hade jag ju förstås sett att hon stannat på första kommandot, men jag är nöjd med att hon faktiskt går att stoppa i jakten.

Kameran var förstås med, men jag var ute lite sent så solen hade börjat gå ner (jag gick ut vid halv ett). Det blev därför inte så många bra bilder, speciellt inte på Lyle. Dessutom tog batteriet i kameran slut, men här är i alla fall några bilder från dagens promenad:

När vi gick ut var det någorlunda ljust ute.

En halvtimme senare har solen börjat gå ner.

En kvart senare har solen nästan helt gått ner.

Chansa och Lyle kampar med spengummit.

Chansa vann.

Isiga hundar.

Långpromenad

När jag vaknade i morse (vissa skulle nog anse att kl 10 inte ens är morgon) kände jag mig lat och tänkte strunta i att gå en långpromenad med hundarna direkt på morgonen, som jag hade planerat, och istället skjuta upp det till senare. Men hur som helst klädde jag på mig och gick iväg med hundarna och när jag kom hem två timmar senare kändes det väldigt skönt att ha börjat dagen med en långpromenad.

Det var ganska kallt, ca -15, men soligt och fint. Jag hittade också ett nytt ställe att promenera på och det är ju aldrig fel. Det var också tomt på folk och andra hundar i skogen och det är rätt skönt. I och för sig såg vi en schäfer med ägare på långt håll och Chansa var på väg att sticka men lät bli när jag sa till henne. Jag tror också att Chansa stött på älg för första gången. Jag såg ingen älg, men av hennes reaktion att döma så tror jag att det fanns en älg inne i skogen. Hon drog iväg en liten bit, ca 25-30 meter, men det var inga problem att stoppa henne och kalla in henne igen.

Det lilla malleskrället lyckades också äta upp hel plastpåse med korvbitar som jag tappade ur fickan. På sätt och vis var det mitt fel, för jag försökte hindra henne genom att öppna munnen och ta ut påsen. Efter att ha ägt ett antal hundar borde jag veta att det brukar resultera i att hunden sväljer alltihop (Myrrha svalde en gång en hel dessertost med papper på som jag försökte ta ur munnen på henne). Hade jag istället sagt loss och bytt mot en godis ur fickan är det möjligt, dock inte helt säkert, att hon hade gett den till mig. Nåja, jag får hålla lite koll på henne, men det borde inte vara någon fara. När jag var och handlade fick korvpåsen i magen också sällskap av ett Lypsyl (dock har hon spottat ut plasten och bara ätit själva kletet).

Lite bilder från dagens promenad:

Det är en hel del snö i skogen

Det är vackert när solen kikar fram bakom träden.

Ibland är hon lite knäpp, min lilla malle.

Snyggingen Lyle

Förväntansfulla hundar

Bus i djupsnön.

Du kan inte ta mej!

Men jag kan ta dej!

Gotcha!

Lilla lakritstrollet.

Att få en bra bild på båda hundarna på vintern är inte lätt; detta var det bästa försöket, dock ej bra.

Igår var det betydligt varmare än vad det var idag, så då passade jag på att cykla en sväng med hundarna. Lyle är en riktig fetknopp, så att bara promenera räcker inte om han ska gå ner i vikt. Så först cyklade jag en sväng med honom och jag stannade också på ett ställe och kastade boll så att han fick springa i djupsnön. Sedan cyklade jag med Chansa, fast en lite kortare sväng. Hon är ju fortfarande ung och behöver inte så hård motion. Dessutom vill jag gärna röntga höfter och armbågar innan jag börjar motionera hårdare med henne. Jag planerar att röntga henne någon gång efter jul (före jul har man så många andra utgifter).

Lydnadsträning blev det också igår. Vi tränade på en parkering här i närheten och med Chansa gick träningen riktigt bra. Vi tränade lite ingångar, kontakt i utgångspositon, ligga och sitta kvar samt snabba lägganden. Den enda lilla nackdelen hon har är att hon när hon blir ivrig och frustrerad nyper mig i låret eller magen, så det gäller att inte låta henne gå upp i varv för mycket. Men hon är riktigt rolig att träna med. Igår märkte jag att polletten trillade ner när det gäller positionen i fria följet och så fort hon förstod precis vad som förväntades av henne blev hon lugn och koncentrerad och slutade nypa mig.

Första passet med Lyle gick riktigt bra. Vi tränade stegförflyttningar, helomvändningar, sittande och stå/sitt/ligg under marsch. Han är lite dålig på att lyssna på mitt kommando, utan provar sig fram så vi tränade på att han ska lära sig att lyssna och inte tänka för mycket själv (även om jag förstås tycker att det är bra att han kan bjuda på beteenden frivilligt). Andra passet gick inte lika bra eftersom han då suttit och tittat på när jag tränade med Chansa. Han var lite väl speedad och det mesta gick fort, men fel.

Julbord och EFIT

Igår var det ingen speciellt rolig dag för hundarna. Jag jobbade, men eftersom jag inte började förrän klockan 10 gick vi en promenad på drygt en timme innan jobbet. Sedan jobbade jag till klockan 17, skyndade mig hem och rastade hundarna snabbt för att sedan göra mig klar till funktionärsfesten, som började klockan 18.

Det var inte så många på funktionärsfesten, bl a var det bortfall p g a sjukdom och tidsbrist. Men vi som var där hade i alla fall trevligt och maten var supergod. Efter festen fick jag och Susanne skjuts till stan där vi gick på Old Williams och tog en öl. Där träffade vi Jenny Blomkvist och var på väg att följa med henne och hennes jobbarkompisar till Mollys, men sedan ångrade vi oss och åkte hem istället.

Hundarna var i och för sig inte ensamma hela tiden jag var borta, eftersom Adam var hemma åtminstone en del av dagen, men nog hade jag lite dåligt samvete ändå. Dock verkar inte hundarna bry sig så mycket och jag är jätteglad att det faktiskt går så bra att lämna dem.

Idag är det Ett Foto I Timmen igen och eftersom jag ändå bytt till mig en ledig dag bestämde jag mig för att vara med. Dock blev det inte ett foto i timmen hela dagen, men så här har i alla fall min lediga söndag varit.

9.20 Blev väckt av en väldigt kissnödig Lyle vid 9.00 och efter rastning av båda hundarna får de mat. Här är en väldigt ovanlig syn, nämligen Chansa som dreglar för att hon är sugen på mat.

11.20 Efter att ha rastat och matat hundarna gick jag och la mig igen en stund (det blev lite sent igår). Sedan jag stigit upp åt jag frukost bestående av mackor med julskinka, te och ett glas cola medan jag löste korsord.

12.20 Tränar metallapportering med ett hårspänne. Här kampar vi med hårspännet som belöning för att hon håller utan att tugga.

13.20 Promenad i -20 med hundarna. Lyle tycker att det är kul att hoppa i snön trots kylan och trots att det fastnar massor med snö i hans tassar.

14.20 Fortfarande ute på promenad. Chansa gillar också snö.

15.10 Lyssnar lite på iTunes (julmusik förstås) medan jag väntar på att Susanne ska hämta mig.

Missade att fota medan jag var på budgetmöte och arbetsmiddag. Arbetsmiddagen bestod av julbord på Medlefors, vilket förstås var fantastiskt gott. Jag gick i alla fall därifrån proppmätt.

19.20 Hemma från julbordet och är på väg ut för att rasta hundarna.

20.20 Sitter i soffan och slappar; mycket mer orkar man inte efter att ha ätit stans godaste julbord.

21.20 Spelar Jewel Quest 4

22.20 Läser.

23.20 Hundarna myser lite med varandra.

Höglöpet över

Nu börjar Chansas höglöp vara över, tack och lov. Båda hundarna har varit extremt jobbiga hela veckan. Chansa har betett sig som en liten slampa och Lyle som en riktig bock. Att gå promenader med dem tillsammans har inte varit att tänka på eftersom Lyle då har suttit som klistrad vid baken på Chansa. Att berätta för honom att han faktiskt är kastrerad hjälpte inte, så mestadels har de fått vara i skilda rum. En fördel är dock att om Chansa någonsin ska paras så kan Lyle hjälpa till att tala om när det är rätt, för han var i stort sett helt ointresserad fram till ca 14 dagen, var extremt intresserad i ca 3 dagar och sedan har intresset avtagit mer och mer.

Något som varit positivt med Chansas löp är att hon har mognat något enormt. Tidigare har hon i och för sig varit arbetsvillig och lättlärd när jag tränat med henne, men hon har haft lite svårt att hålla koncentrationen längre stunder. Nu är hon mycket lugnare och har mycket lättare att koncentrera sig. Och det gäller både tävlingslydnaden och vardagslydnaden.

I måndags var jag och Lyle på måndagsträningen i totohallen, eftersom jag jobbade tisdagkväll istället för måndagkväll den här veckan också. Lyle var motvillig att gå utanför dörren utan Chansa, men när vi väl kom till totohallen var han totalt överladdad. Lyle är en tyst hund under arbete, men i måndags både skällde och gnällde han när vi började träna. Det gick dock över ganska fort, men det märktes lite grann i utförandet av många moment, t ex på fjärren, där han mest bara studsade, och i rutan, där han la sig utan kommando flera gånger.

I tisdags jobbade jag ju som sagt kväll, men när jag kom hem strax efter kl 22 gick jag först ut och rastade Lyle och passade då på att lägga ett spår till Chansa på husvagnsparkeringen. Sedan gick jag hem och hämtade Chansa, så spåret fick inte ligga speciellt länge. Det var första spåret med henne sedan snön kom, så jag visste inte riktigt hur hon skulle klara det. Men hon klarade det alldeles utmärkt.

Hon var lite förvirrad i början, men efter ca 10 m fäste hon på spåret och tog också 90-gradersvinkeln så noga att jag inte ens fattade att hon var i vinkeln (på något vis hann jag glömma bort hur spåret gick på en kvart) förrän hon hittade godisbiten som låg strax efter vinkeln. I slutet av spåret hade jag lagt en hög med godis och sedan lekte vi med spengummit en lång stund. Jag passade också på att köra ett kort lydnadspass eftersom det var relativt varmt, bara ca -5 grader.

Hittills har jag inte lagt några föremål i Chansas spår av den enkla anledningen att hon tuggar som en tok. Så länge hon demolerar allt som kommer i hennes väg i spåret finns det ingen anledning att lägga ut något. Dessutom har jag bestämt mig för att lära in liggmarkering, men jag är inte helt säker på hur jag ska gå tillväga och därför har jag skjutit upp det hela tiden. Men det kommer att bli ett av våra projekt i vinter.

Igår var jag ledig som vanligt och eftersom det var rätt fint väder gick jag en lång promenad. Jag tyckte att Lyle verkade mindre intresserad av Chansa, så jag bestämde mig för att ta med båda två. Vi var ute i nästan 2 timmar och det var riktigt skönt med en långpromenad på morgonen. På eftermiddagen var jag på stan i 2 timmar, fast de två timmarna kändes mycket längre än de två timmarna i skogen.

Jag var bl a in i Maries inredningsbutik och hittade en liten skylt som jag tyckte passade mig: A home without a dog is just a house.