Ledig helg!

I torsdags hade jag valpkurs och det blev Chansa som fick följa med, trots att hon löper. Jag cyklade upp i god tid för att hinna träna lite innan och det hann jag. Chansa fick hjälpa till att demonstrera hur man tränar kontakt och hon skötte sig riktigt bra. Det kanske kan tyckas onödigt att ta med en löptik på kurs, men det var ingen som hade några problem med sina hanhundar och det var bara en som visade lite intresse för henne (fast ägarna märkte det inte). Jag hade även Myrrha med på kurser när hon löpte och det funkade bra, så länge jag inte talade om att hon löpte.

Jag stannade också kvar och tränade lite efter kursen. Träningen gick bra, t o m platsliggningen. Hon låg 3 minuter medan hon hade ryggen mot lilla planen, där Susanne och Jackpot tränade inkallning och sedan 2 minuter med huvudet vänt mot lilla planen där Jackpot tränade framåtsändande.

I helgen skulle jag egentligen ha hållit en klickerkurs på pudelklubben, men eftersom det blev en massa strul så blev kursen uppskjuten till hösten och vips så hade jag en helt ledig helg. Jag kan inte minnas när det hände senast! Det passade dessutom ganska bra eftersom Erik och barnen är hos mamma och vi skulle dit och äta middag. Eftersom jag inte behövde åka hem på kvällen kunde jag stanna kvar och dricka vin och Jägermeister och spela spel efter middagen.

Det blev förstås ingen sovmorgon att sova på mammas soffa. Liam vaknade i ottan och sedan blev det mer och mer livat allt eftersom fler steg upp. Chansa har fått spendera en hel del tid i buren eftersom hon löper och jag ville hålla henne borta från Ecco, som blev alldeles till sig för att hon löper.

Liam och Isabell.

Liam äter havrekuddar.

Ecco.

Idag gick jag en skogspromenad med hundarna och passade även på att lägga ett spår till dem. Lyle fick ett ca 300 m långt spår med en kong i slutet och Chansa fick ett ca 500 m långt spår med två skogspinnar + en kong i slutet. Lyle fick frispåra sitt spår och eftersom jag såg honom i stort sett hela tiden eftersom det var ganska öppet så såg jag att han spårade mycket bra, trots det höga tempot.

Chansa har nog aldrig gått ett så långt spår, men hon spårade väldigt bra. Den första pinnen markerade hon väldigt tveksamt, men jag belönade med både lek och godis, så nästa pinne plockade hon väldigt fint. När jag la ut Chansas spår såg jag en hare springa en bit bort i skogen och jag var tvungen att lägga hennes spår över harspåret. Där fick hon lite problem och följde nog harspåret en liten bit, men vände sedan om och snurrade lite tills hon hittade rätt spår.

Full fart, som vanligt.

Hundarna busar.

Världens två finaste hundar.

Chansa väntar på godis för en snabb inkallning.

Lyle springer mest framför fötterna och hoppas att jag ska kasta en boll eller något.

Lyle har hittat kongen i slutet av sitt frispår.

Min duktiga spårhund.

Efter att ha spårat hittade hon ett vattenhål.

Varför nöja sig med att stå på kanten när man kan kliva ner helt och hållet?

Världens snyggaste malle (selen har hon på sig för att den var jobbig att bära på när jag inte hade någon ryggsäck med mig).

På eftermiddagen åkte jag hem till stan igen och det ska bli så skönt med en lugn, ledig kväll med filmtittande och godisätande och sedan sovmorgon i morgon.

Liten uppdatering

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade bloggen, men det beror inte på att vi inte gör något. I torsdags hade jag t ex fullt upp. Jag jobbade 7.30-15.30, skyndade mig hem för att hinna äta nåt innan jag skulle cykla upp på klubben för att hålla valpkurs. Jag skulle jobba på natten så vi fick avsluta kursen lite tidigare så att jag skulle hinna cykla hem med Chansa och hinna cykla till Morö Backe till klockan tio. Jag slutade jobba på Morö Backe 7.00 och började jobba på Sörböle 7.30. Då jobbade jag lyckligtvis bara 1,5 timme och sedan fick jag äntligen gå hem och sova.

I lördags var det MT på klubben och jag var A-figge på förmiddagen och testledare på eftermiddagen. I söndags var det MH och då bakbeskrev jag på 7 hundar innan jag började jobba kl 17.00. Lyle hade jag lämnat till mamma för att han skulle slippa vara på klubben och höra skott hela helgen, men Chansa fick följa med. Hon fick förstås mest bara sitta i sin bur och eftersom hon löper undvek jag att rasta henne innan alla hanhundar gått klart. Men på luncherna hann jag i alla fall med att släppa henne lös så att hon fick röra lite på sig och så fick hon sitta bredvid mig medan jag åt, så hon skulle slippa buren en stund.

Hon tröttnade nog också på buren, för på lördagseftermiddagen gjorde hon flera utbrytningar och på söndagen försökte jag inte ens sätta in henne i buren utan hon fick istället sitta uppbunden inne i ena kurslokalen. Hon var mycket lugnare då och det hördes inte ett pip ifrån henne på hela dagen.

Igår var det dags för andra deltävlingen i lydnadscupen. Frida var domare, jag var tävlingsledare och Ulrika var domarsekreterare och vi var lika många funktionärer som tävlande. Det var två deltagare i klass I, som vanns av Anna och Birka och två i lydnadsklass II, som Maria T vann över sig själv eftersom hon deltog med två hundar.

Idag cyklade jag och Chansa upp på klubben för att träna lydnad med Anna och Birka. Framför allt är jag nöjd med platsliggningen som vi avslutade passet med. Jag gick bara i kopplets längd och stod på kopplet eftersom hon är väldigt intresserad av andra hundar, men hon gjorde inte en ansats att resa sig och gå till Birka. Den enda gången hon reste sig var när jag gått fram och belönat henne under tiden hon låg och då tror jag mer att det var ett missförstånd än ren olydnad, för jag glömde säga "ligg" när jag lämnade henne igen.

Vi tränade lite fritt följ, som i alla fall på bilderna som Anna tog ser ganska bra ut, läggande under gång, inkallning, apportering, ställande och hopp. Läggandet är i stort sett färdigt, hennes enda problem där är att hon gärna tycker att momentet är slut när jag börjar gå tillbaka till henne (vilket det ju är i brukset, men enligt min åsikt så ska hunden ligga kvar tills jag säger annat). Hoppet är också i princip färdigt, både för lydnadsklass I och appellen/lydnadsklass II. Dock skulle jag kanske gärna att hon gick ut lite längre efter hoppet.

Ställandet och apporteringen är ganska långt ifrån färdiga moment. Vi tränade också lite tandvisning, vilket vi ju inte tränat speciellt mycket. Än så länge tränar vi mest på att hon ska kunna sitta kvar när någon kommer fram till oss, eftersom hon gärna vill hoppa upp och hälsa. Det var svårt i början, men hon gjorde framsteg. I slutet kunde jag och Anna skaka hand och säga hennes namn utan att hon reste sig.

Jag och Chansa väntar på Anna och Birka.

Mallen väntar förväntansfullt på sin belöning.

Fritt följ.

Jag kan ju inte se själv när jag går, men andra har sagt att hon bara fäller ihop benen och på den här bilden ser ju läggandet rätt snyggt ut.

Det ser ju ut som att avlämning framifrån skulle funka jättebra, men det gör det inte riktigt.

Hopp.

Ser okej ut, men jag skulle vilja ha ut henne lite mer efter hindret.

Anna och Birka.

Birka apporterar riktigt bra (bättre än mallemonstret i alla fall).

Men lilla mallemonstret är imponerande duktig på att vara uppbunden. Hon håller sig lugn och är knäpptyst.

När vi hade tränat klart cyklade jag hem med Chansa, hämtade Lyle och cyklade upp på klubben igen för att vara med på städkvällen. Det var väl inte så kul för Lyle, men han fick i alla fall lite motion. Vi var inte så många som hjälpte till med städningen, men lite snyggare blev det i alla fall runt planerna och inne i stugan. Gott var det också med de grillade hamburgarna som klubben bjöd på efter städningen.

Lyle har ett lite lugnare tempo än Chansa, men är ändå jobbigare att cykla med.

Städning pågår.

Mitt i städningen kom en regnskur.

Vilken tur

Vilken tur att jag och Chansa gjorde MH:t i söndags istället för nu på söndag, vilket ju var den dag vi egentligen var anmälda till. Igår kväll började Chansa nämligen löpa, så hade vi inte fått göra det en vecka tidigare så hade det inte blivit något MH.

Idag har jag och Chansa varit på onsdagsträningen. Jag hade egentligen tänkt promenera upp med båda hundarna, men mamma var förbi och hämtade Lyle innan hon åkte till Furuögrund, så istället cyklade jag upp med Chansa. På så vis hann jag med att träna ett pass innan det blev för mycket folk på planen. Chansa var dock lite okoncentrerad och även om det bara var en enda annan hund på planen så hann hon med att sticka dit och springa ett varv runt den. När jag ropade kom hon med full fart och kastade sig upp i famnen på mig. Knäppmallen!

Hon är faktiskt lite mera klängig och gosig nu när hon löper. Igår när jag klippte klorna på henne ville hon fortsätta ligga i mitt knä när vi var färdiga och ikväll när vi stod och pratade med Susanne ställde hon sig upp med framtassarna mot axlarna och lutade huvudet mot min hals och gosade lite. Hon är i och för sig alltid väldigt gosig, men det känns som om det är mer just nu.

Efter att ha fikat och pratat en stund körde jag ett till pass med Chansa och då gick det lite bättre. Framförgåendet funkade inte alls för då ville hon bara nosa på marken, men fritt följ och läggande under gång funkade bra. Jag tränade också mycket på att ligga kvar och sitta kvar, vilket ju är det som hon har svårt för. Jag tyckte dock att det gick riktigt bra, även om jag fick lägga om henne ett par gånger. Hon klarar i alla fall att ligga/sitta längre och längre stunder. Hoppet är nog hennes bästa moment just nu. Hon hoppar ut hur bra som helst och sätter sig på helt perfekt avstånd från hindret. Just nu belönar jag oftast där, men hon fick göra ett återhopp och det var inte heller några problem; hon satte sig inte ens snett.

När vi tränat klart fick hon springa genom agilitytunneln och det tyckte hon var skitkul. Hon har inte gjort det speciellt många gånger, men hon kom direkt ihåg vad hon skulle göra och sprang t o m genom tunneln när hon var på väg tillbaka med bollen som jag kastade som belöning.

Chansas MH

Idag var det då äntligen dags för Chansas MH. Vi var dock sist, så först var jag A-figge på fyra korthåriga vorsthrar innan det var Chansas tur. Det var väldigt trevliga hundar, men ingen av dem kom fram och lekte med mig på avståndsleken och det är ju alltid lite tråkigt.

Under tiden jag figgade fick Chansa sitta i sin bur, så hon var väldigt på när jag tog ut henne när det blev hennes tur. Jag hade lånat Adams videokamera, som Susanne fick sköta. Jag kan dock inte riktigt med den och vet inte hur jag ska få in filmer i datorn, så det kommer att ta ett tag innan jag löst det problemet. Men jag hade också med systemkameran, så lite bilder kan jag bjuda på i brist på film.

Jag brukar alltid skriva vem som fotat när jag inte gjort det själv, men nu vet jag faktiskt inte vem som tagit vilka bilder. Jag tror dock att Ewelyn, Jenny och Camilla var de som turades om att hålla i kameran.

Kontakt hälsning: 4 Tar kontakt själv eller besvarar kontaktförsök
Kontakt samarbete: 2 Följer med motvilligt
Kontakt hantering: 2 Undviker, drar sig undan eller söker stöd hos föraren

Chansa tog först själv kontakt med David och besvarade även kontaktförsök när han sa hennes namn, men hon ville inte alls följa med honom och när han skulle klämma och känna på henne ville hon inte alls vara med utan började klänga på mig. Det förvånade mig faktist lite, eftersom jag aldrig upplevt att hon har några problem med tillgängligheten. Hon tar kontakt med folk och de får klappa henne utan problem. Fast det är förstås aldrig någon (förutom jag) som ställt några krav på att få hantera henne, så det är nog det att det inte var valfritt som fick henne att dra sig undan.

Lek 1 leklust: 5 Startar mycket snabbt, leker mycket aktivt
Lek 1 gripande: 5 Griper direkt, hugger föremålet i farten
Lek 1 dragkamp: 3 Griper, drar emot, men släpper och tar om, alt tuggar.

Inte helt oväntat startade hon snabbt och lekte mycket intensivt.

Dragkamp med testledaren.

Drog emot även när David var passiv.

Förföljande 1: 4 Startar med hög fart, målinriktad-bromsar in vid bytet
Förföljande 2: 4
Gripande 1: 2 Griper inte, nosar på föremålet
Gripande 2: 5 Griper direkt. Behåller föremålet i minst 3 sek.

Chansa vill iväg efter lilla jaktbytet.

En målinriktad malle i full fart

Första gången var hon väldigt tveksam när hon kom fram till trasan och hon nosade på den, fast på lite avstånd. Jag är inte speciellt förvånad; hon har många gånger tidigare visat sån "bytesrespekt". Andra gången sprang hon dock lika målinriktat och då grep hon också trasan och drog den hela vägen tillbaka till mig.

Aktivitet: 5 Växlar snabbt aktiviteter under momentet alt. oro under hela momentet.

Chansa tyckte inte att det var speciellt kul att stå stilla i 3 minuter.

Inte ett dugg överraskande att vi fick en femma på detta moment. Att vara stilla när man kan göra så mycket annat ligger inte riktigt för Chansa. Hon satt, stod, gick omkring, tuggade på ett träd m m.

Avståndslek intresse: 4 Intresserad. Vill iväg. Enstaka startförsök.
Avståndslek hot/agg: 1 Visar inga hotbeteenden.
Avståndslek nyfikenhet: 5 Går direkt fram till figuranten utan hjälp.
Avståndslek leklust: 5 Griper direkt. Drar emot, släpper inte.
Avståndslek samarbete: 5 Uppmanar passiv figurant till fortsatt lek.

Chansa tittar med intresse på avståndsfiggen.

När jag släppte henne rivstartade hon och sprang raka vägen till gömslet.

Avståndsleken tyckte Chansa var riktigt kul. Hon följde Elisabeth med stort intresse och när jag släppte henne drog hon med full fart rakt in i gömstället. Hon stannade kvar hos figuranten även när hon var passiv och skuttade runt med trasan. En gång hoppade hon t o m upp och stötte till Elisabeth i bröstet med framtassarna för att få igång henne.

Överraskning rädsla: 2 Hukar sig och stannar
Överraskning hot/agg. 3 Visar flera hotbeteenden under längre tid
Överraskning nyfikenhet: 4 Går fram till overallen när föraren gått halva avståndet.
Överraskning kvarstående rädsla: 1 Ingen tempoförändring eller undanmanöver.
Överraskning kvarstående intresse: 3 Stannar upp. Luktar eller tittar på overallen vid minst två tillfällen.

Chansa blev lite rädd och arg på dumpe.

Även på dumpe reagerade Chansa precis som jag hade förväntat mig. Jag var rätt säker på att hon skulle skälla en del och att hon skulle gå fram när jag gått halva avståndet. Dock trodde jag kanske att hon skulle vilja kampa med overallen när hon väl insett att det var tyg. Hon gjorde ett försök att bita i overallen när jag gick fram och klappade om henne, men jag sa åt henne och då slutade hon. Hon smakade dock lite lätt på snörena vid dumpes "fötter" ett par gånger när vi passerade.

Ljudkänslighet rädsla: 3 Gör undanmanöver utan att vända bort blicken
Ljudkänslighet nyfikenhet: 5 Går fram till skramlet utan hjälp
Ljudkänslighet kvarstående rädsla: 1 Ingen tempoförändring eller undanmanöver
Ljudkänslighet kvarstående intresse: 3 Stannar upp. Luktar eller tittar mot skramlet vid minst 2 tillfällen.

Chansa går fram till skramlet utan hjälp.

Inte heller på skramlet bjöd Chansa på någon överraskning, utan reagerade precis som jag hade trott. Igår gick vi förbi lådan till skramlet och då hoppade hon upp på det och sprang rakt över det och därför visade hon väldigt mycket intresse för skramlet, så vi fick gå förbi en gång innan Ewelyn kunde dra i snöret. När hon gått fram och jag klappade om henne var hon på väg att klättra upp på skramlet igen.

Spöken hot/agg.: 4 Visar flera hotbeteenden och någon attack.
Spöken kontroll: 5 Kontrollerar och/eller handlar mot båda spökena under hela momentet.
Spöken rädsla: 3 Uppehåller sig i huvudsak framför eller bredvid föraren. Växlar mellan flyktstart och kontroll.
Spöken nyfikenhet: 4 Går fram till fig. när föraren gått halva avståndet.
Spöken kontakt: 4 Tar själv kontakt med figuranten.

Chansa har precis upptäckt att det finns spöken i skogen.

Hon håller koll på båda två.

När hon upptäckt att det var en människa under spökdräkten var det full fart mot nästa spöke.

Spökena var det moment där jag inte egentligen hade någon aning om hur hon skulle reagera. Men hon reagerade ungefär som jag hade önskat att hon skulle göra. Jag vill ha en vaken hund, så jag skulle ha blivit besviken om hon inte hade reagerat direkt de kom fram, men det gjorde hon ju. Eftersom Myrrha var väldigt flyktbenägen så tycker jag förstås att det är skönt att ha en hund som håller sig framför/bredvid mig i en hotande situation. När jag gick halva vägen fram till det vänstra spöket gick hon själv fram till det högra och upptäckte att det var en människa under dräkten och när jag tog av det spöket huvan var hon snabbt på väg för att undersöka nästa spöke.

Lek 2 leklust: 5 Startar mycket snabbt, leker mycket aktivt.
Lek 2 gripande: 5 Griper direkt, hugger föremålet i farten.
Skott: 1 Visar ingen berördhet. Snabb kontroll och sedan helt oberörd.

Chansa var lika sugen på att leka andra gången David tog fram trasan.

Griper i farten- ja, den formuleringen verkar stämma på Chansa.

Chansa lekte lika intensivt andra gången och skottfast är hon också. Jag är väldigt nöjd med hennes MH och bortsett från hanteringen så reagerade och agerade hon i stort sett som jag hade förväntat mig.

Efteråt var hon ganska trött och la sig t o m på sidan och sov ett tag medan Torsten pratade om henne. Hon har också sovit i stort sett hela tiden sedan vi kom hem, så det har nog trots allt varit en ganska jobbig dag för henne. För mig har det också varit en ansträngande helg, så nu ska jag bara slappa i soffan tills det är dags att sova.

Majtävlingen

Nu är årets första tävling på klubben avklarad och bortsett från några små missöden med en domarsekreterare som försovit sig, en tävlingsledare som spenderat natten på akuten och en tävlingsledare som fick åka till akuten med sin dotter gick allt bra. Jag bakdömde lydnadsklass I och Elit och det gick också ganska bra, tack vare mina små fusklappar med maxbetygen. Efter tävlingen diskuterade jag och Frida lite grann och vi var ganska överens om betygen och det kändes bra att man inte är helt ute och cyklar.

Eftersom jag blev tvungen att ropa lydnadsklass II och III fick Chansa sitta väldigt mycket i buren, men jag hann i alla fall både kasta i mig lite lunch och rasta henne på en tiominuterspaus. Det var dock inte speciellt många tävlande, 12 st i lydnaden och 3 i appellen, så vi blev klara, med städning och allt, redan vid två.

Eftersom jag skulle vara med och bygga banan inför morgondagens MH klockan fem iddes jag inte fara hem utan stannade kvar på klubben och tränade lite med Chansa. Lyle var hos mamma, så jag behövde inte fara hem för hans skull. Träningen med Chansa gick mycket bra. Läggande under gång börjar vara ett färdigt moment och hon gör stora framsteg med fria följet.

Hoppet har vi inte tränat speciellt mycket, men det har hon verkligen fattat. Hon hoppar, går ut en bit och sätter sig snabbt. Jag belönar där, eftersom jag inte vill att hon ska börja tjuvstarta hoppet tillbaka. Jag vet ju att hon kan göra även återhoppen på kommando. Det som vi nu måste träna stenhårt på är att sitta och ligga kvar. Får jag bara till platsliggningen så kan vi snart tävla, men jag tror dock att det tar ett tag innan hon kan ligga 2-3 minuter.

Det blev sedan en del väntan på att de andra som skulle bygga banan skulle komma, så jag och Chansa la oss i solen på altanen och sov en liten stund. I alla fall sov Chansa, medan jag mest bara halvsov. Banbygget gick bra, trots avsaknad av starka män som kunde slå ner trissorna för lilla jaktbytet.

När jag väl kom hem var det skönt med ett varmt bad och nu är både jag och Chansa väldigt trötta, så det blir nog en tidig kväll. Vi ska ju upp tidigt även i morgon för att göra MH, vilket är något jag länge sett fram emot att göra. Jag har ju varit figge/testledare i många år, men har aldrig gått ett MH med egen hund, så det ska verkligen bli kul!

Fullt upp

Sommarvärmen jag skrev om i måndags varade bara en dag; resten av veckan har det varit soligt, men kallt. I onsdags var jag domare på Lydnadscupens första deltävling och jag var glad att det bara var 5 hundar i lydnadsklass I som anmälde sig, för det var verkligen kallt att stå ute på planen.

Jag cyklade upp i god tid för att hinna träna med Chansa, men det blev inget av med det eftersom jag började prata med folk. Istället tränade jag när jag var färdig med lydnadscupen och hade värmt mig med en kopp te. Jag tränade fritt följ och läggande under gång och båda momenten går verkligen bra just nu. Det som hon har svårt för är att vara stilla, så framöver måste vi verkligen träna på platsliggning om vi ska kunna börja tävla någon gång.

Igår började jag min valpkurs och eftersom Chansa fick följa med på onsdagsträningen tyckte jag att det var Lyles tur att hänga med (jag vågar inte ge mig på att cykla med dem båda två). Jag tyckte också att Lyle är den hund som ger mest trovärdighet åt mig som instruktör :-)

Eftersom det var första gången blev det mest teori, men vi gick även en liten aktiveringspromenad i skogen. Lyle fick följa med och visa lite olika aktiveringsövningar. Det verkar vara många roliga hundar i gruppen. Lite lustigt var det också att alla hundar i gruppen är svarta. Några hade lite vitt på sig, men mestadels var de svarta. En liten pudel/bichon frisé-blandis gick fram och nosade på Lyle och han, som inte ens gillar andra hundar, blev alldeles förälskad och gjorde lekinviter, pep och gnällde. Det var faktiskt lite gulligt.

Idag har jag inte gjort mycket med hundarna. Jag har dock haft ganska mycket att göra själv. Bland annat har jag hårdpluggat lydnadsregler, speciellt elitreglerna, eftersom jag ska bakdöma i morgon. Nu är det dock Så ska det låta och sedan senaste avsnitten av Big Bang Theory, Grey's Anatomy och Bones som gäller tills det är dags att sova, vilket jag ska försöka göra lite tidigare än vanligt så att jag orkar med. Jag har jobbat nio dagar i sträck nu och det känns...

Sommardag

Idag har vi haft årets första riktiga sommardag. Det har varit minst 25 grader och strålande sol. Jag jobbade på morgonen, men var ledig på eftermiddagen. När jag kom hem kl 9 gick jag en långpromenad på 2 timmar med Lyle och jag hade shorts och T-shirt på mig- härligt!

Nåja, sommaren kanske inte riktigt är här, men den är på väg.

Knoppar.

Grönsnabbvinge
(en gång i tiden, när Wiksten på biologin tvingade att lära oss en massa växter och insekter utantill och göra ett stort prov, visste jag nog vad denna fjäril hette, men nu fick jag ta Google till hjälp).

Vinbärsfuks
(vilket jag vet tack vare Google; mina fjärilskunskaper är rätt bristfälliga)

Lyle, som inte var van vid värmen, svalkade sig genom att lägga sig i diket.

Söta lakritstrollet.

Lite mindre sött lakritstroll.

Lyle poserar.

Liggande Lyle.

Här ser han nästan lite elak ut.

Lyle var helt slut efter promenaden och på vägen hem gick han väldigt långsamt och han vinglade nästan lite grann. Han är pigg och glad och med på allting, men jag tycker inte att han känns riktigt frisk. Det är visserligen så att ingen av oss är van vid sån här värme, men han har inte varit speciellt värmekänslig förut. I fredags spydde han också, vilket han har gjort flera gånger den senaste tiden.

På eftermiddagen cyklade jag och Susanne upp på klubben med unghundarna. Det gick alldeles utmärkt att cykla med Chansa och Jackpot, trots att de oftast mest tänker på att busa. Men Chansa tycker verkligen att det är det roligaste som finns att springa, så hon var inte speciellt intresserad av att göra annat än att springa. Hon vill verkligen vara först, men hon slutar inte att springa fast hon springer om som en del hundar/hästar gör.

När vi kom upp på klubben fick hundarna lite vatten och sedan band vi upp dem så att de fick vila lite grann medan jag hjälpte Susanne (en annan Susanne) att spåra med sin drygt halvårsgamla golden/wachtelhundsblandis Svea. Svea var riktigt duktig och kommer nog med tiden att bli en bra spårhund.

Innan vi spårade med Svea la jag ett spår till Chansa, med 3 pinnar och en boll i slutet, som vi gick efter vi spårat klart med Svea. Spåret började på lilla planen och gick sedan uppför backen, där det var ganska stenigt och risigt, mot elljusspåret. Hon tog upp spåret bra och plockade första pinnen. Jag hade dock varit glömsk och hade ingen leksak att byta pinnen mot så jag busade helt enkelt med pinnen. Det var kanske inte så smart, för det tog inte lång tid förrän hon hade delat pinnen i två. Hon gick sedan över en pinne, men plockade istället en keps som hängde på en låg buske. Jag belönade henne för det också; hon förstår ju inte att det bara är ca 10 cm långa pinnar som räknas. Den tredje pinnen plockade hon upp och då belönade jag med lek med en skogspinne istället för med själva spårpinnen. Bollen i slutet gick hon också över först, men vände sedan tillbaka och tog den.

Efter att ha spårat med henne tränade vi lite lydnad. Lydnadsträningen gick väldigt bra med henne. Framför allt är jag jättenöjd med att hon hela tiden hade fokus på mig. Annars är hon ju väldigt intresserad av vad Jackpot och alla andra hundar gör och det händer att hon sticker till andra hundar när det blir pauser i träningen, men trots att hundungdom tränade rallylydnad på planen bredvid höll hon sig till mig.

Jag bad Susanne kolla Chansas läggande under gång och enligt henne såg det bra ut (de gånger hon inte bara halvlade sig och/eller tjuvstartade till externbelöningen). Men jag röt åt henne ett par gånger när hon tjuvstartade och när hon förstod villkoret för att få hämta bollen gick det bra. På fria följet började hon däremot lägga sig då och då, eftersom vi körde lägganden före. Men när hon inte blev belönad för det så slutade hon med det också.

Chansa är också väldigt duktig på att vara uppbunden. Hon var knäpptyst medan hon var uppbundne på altanen medan jag la ut spåret och spårade med Svea.

Får du fram grejerna ur ryggsäcken så att vi kan börja träna nån gång?

Mysmallen och matte efter träningspasset.

Efter träningen cyklade vi hemåt, men istället för hem cyklade vi till Krysset och käkade Buremål. När vi for därifrån lyckades jag glömma min ryggsäck (med kamera och börs i), så när jag kom på det lämnade jag Chansa till Susanne och cyklade snabbt tillbaka. Min ryggsäck var tack och lov kvar, väl bevakad av ett gäng äldre män som såg att jag glömde den.

När vi kom hem vid halv nio var Chansa ordentligt trött. Jag är också ganska trött, men när jag hade duschat hittade jag en jättestor spindel i sängen *ryser*. Jag skrämde bort den, men eftersom jag inte visste om den var kvar i sängen eller inte hade jag ingen lust att lägga mig, så jag tog datorn och satte mig i soffan istället. Alldeles nyss kom dock spindeln in i vardagsrummet och det blev det sista den gjorde, så nu kan jag snart gå och lägga mig (så fort jag har övertygad mig själv om att det faktiskt var samma jättestora spindel).

Ett tag sedan jag bloggade

Nu är det en hel vecka sedan jag bloggade sist. Det beror inte på att veckan varit händelselös, utan mest på att jag inte haft tid eller ork att blogga. Vi har väl inte heller gjort något särskilt, utan mest jobbat, promenerat, cyklat och tränat som vanligt. I tisdags tränade jag och Chansa lydnad på fotbollsplanen med Susanne och Jackpot. Chansa var dock väldigt mycket uppe i varv och det var svårt att få något vettigt gjort. Susanne har skaffat marshallhållare för att lära in framförgåendet och jag testade även lite med Chansa. Det funkade dock inte att lägga godis på dem, så istället klickade jag och gav godis när hon duttade på dem med nosen.

I onsdags cyklade jag och Chansa upp till onsdagsträningen på klubben. Jag cyklade upp lite tidigare för att få en chans att träna innan det blev för mycket folk. Vi var inte ensamma där, men det var i alla fall inte fulla planen med folk och hundar. Träningen med Chansa gick mestadels bra. Jag har börjat använda externbelöning på läggande under gång för att lösa att hon lägger sig snett, nästan så att hon slänger sig framför mina fötter. Med externbelöningen blev det mycket bättre.

Jag lånade också Susannes marshallhållare och fortsatte med framförgåendet. Att dutta på dem med nosen var inte svårt för henne att fatta och det funkade även om jag stod en bit ifrån. Jag tror på att använda en nostarget för att lära in framförgåendet, men jag kan inte hitta de gamla radioantennerna som jag tidigare använt som targetpinnar, så jag får väl också skaffa mig marshallhållare.

När det var platsliggning med skott stod jag och Chansa på planen bredvid. Vid första skottet fick hon sitta och hennes enda reaktion var att vrida på huvudet åt det håll skotten kom ifrån. Vid andra och tredje skottet blev hon totalt uppjagad av att en kvinna kastade boll till sin flat precis när det smällde, men vid det fjärde skottet la jag henne och eftersom kvinnan med flatten gått längre bort låg hon kvar och reagerade inte alls på skottet.

Det känns inte som att hon har några problem med skotten. I veckan har jag också fått veta att jag och Chansa kommit med på MH. Det blev ju ett extra MH eftersom det var så många anmälda, så vi kom med den 15:e. Jag längtar verkligen efter att göra MH med egen hund!

I fredags cyklade jag med Lyle till skogen, lekte och tränade lite och la sedan ett spår till Chansa på fotbollsplanen. Sedan cyklade jag en sväng med Chansa, tränade lite lydnad och sedan fick hon gå spåret, så då legat ungefär en timme. Det blåste ganska mycket eftersom det var så öppet på fotbollsplanen, så det var inte så enkelt. Hon tappade spåret några gånger och gick då i cirklar för att hitta det igen. En gång när hon gjorde en cirkel missade hon en av skogspinnarna jag lagt ut, men den andra hittade hon liksom bollen i slutet.

Igår jobbade jag, så det blev bara en kort koppelpromenad med båda hundarna på morgonen och sedan en till kort koppelpromenad på kvällen. Idag har jag också jobbat, dock inte hela dagen, men jag var trött och lite lat så jag har bara cyklat en sväng med Chansa och tränat ett kort pass lydnad med dem båda två.

Det var dock inte så kul att cykla med Chansa, eftersom det ligger krossat glas precis överallt. I en gångtunnel låg det krossat glas utspritt över hela gångtunneln så det gick inte att cykla runt det. Eftersom jag inte såg det förrän vi var mitt i allt glas var det bara att cykla vidare och hoppas på att Chansa inte skulle skära sig och att jag inte skulle få punktering på cykeln. Både Chansa och cykeln klarade sig, men det är verkligen inte roligt med allt detta glas överallt.

Tappade nycklar

Ibland går saker inte som man har tänkt sig och igår var en sådan dag. Efter att ha varit på stan på förmiddagen tog jag och Chansa en cykeltur till skogen på eftermiddagen. Vi cyklade ganska långt innan jag parkerade cykeln och promenerade lite med henne längs en stig som vi aldrig gått förut. Vi tränade lite självkontroll, d v s att Chansa ska kunna sitta kvar när jag kastar bollar och att hon ska kunna gå fint vid sidan och vänta på kommando att få springa och hämta bollarna.

Det var soligt och fint och kameran hade jag förstås med mig. Det var bara det att jag hade glömt att sätta i minneskortet, så fota gick ju inte. Så jag fick släpa med mig kameraväskan utan att ens kunna fota. Surt! Vi promenerade ca 1 timme och när jag kom tillbaka till cykeln upptäckte jag att jag hade tappat mina nycklar i skogen! Hela nyckelknippan med nyckel hem, till cykeln, tvättstugan, förrådet, klubben o s v.

Det kändes jobbigt att gå hela vägen hem när vi redan promenerat så långt, men det kändes ju inte speciellt mycket roligare att gå tillbaka längs samma stig och leta efter nycklarna (ungefär som att leta efter en nål i en höstack). Men jag bestämde mig i alla fall för att gå tillbaka en liten bit. Chansa hade nosen i marken mest hela tiden och på ett ställe stannade hon upp och nosade extra intensivt och krafsade lite med tassen. Och där låg mina nycklar!

De hade antagligen ramlat ur fickan när jag lekte med Chansa, för de låg precis vid stigen på ett av de ställen där jag kastat boll till henne. Det var verkligen en lättnad att få tillbaka dem. Men på grund av att vi blev kvar i skogen lite längre än beräknat så missade jag ungefär halva min tvättid, men jag hann i alla fall tvätta det mesta.

Idag har jag jobbat, men jag började inte förrän 12, så jag och Chansa gick en promenad på morgonen. Det var lite kallt, men soligt, så kameran tog jag med mig- med minneskortet istoppat den här gången. Bilden ovan och några till med ungefär samma motiv blev dock de enda bilderna, eftersom batteriet i kameran tog slut.

På jobbet hade jag inte heller vidare tur. Bland annat bestämde jag mig för att baka en kladdkaka med marshmallows och Mariannefluff. Låter det gott? Det blev det antagligen också, men jag fick ingen chans att smaka, eller ens göra det färdigt. Mariannefluffet, som bestod av krossade Mariannegodisar och vispgrädde, skulle nämligen stå och kallna i kylen i minst 6 timmar innan man skulle vispa ihop det till ett fluff, och så länge hade jag ju inte kvar på arbetstiden.

Jag smakade dock på kladdkakan och den var okej, men det var just det där Mariannefluffet som jag var mest nyfiken på (kladdkaka har jag ju ätit förr). Nåja, arbetskamraterna
får i alla fall äta min kladdkaka med Mariannefluff och marshmallows, även om jag inte fick smaka.

Idag har Lyle kommit hem igen. Det är tyvärr inte smällarfritt än, så just nu ligger han och trycker under sängen, stackarn :(