Ett bra jobb

Den här veckan har jag jobbat dag tisdag, onsdag och torsdag och jag jobbar dag i morgon också, så det känns som att jag är på jobbet hela tiden. Fast jag har i och för sig ett riktigt bra jobb, så det känns inte så farligt. I tisdags var vi t ex på Vitbergsbadet och det är ju inte helt fel att sitta och sola på arbetstid. Och igår åkte vi till Bergsbyn och käkade mjukglass, vilket också var riktigt trevligt. Jag åt en liten bägare, men att kalla den för liten är verkligen inte med sanningen överensstämmande. Egentligen borde de kalla dem stor bägare och jättestor bägare. Idag var vädret inte så bra, men vi åkte i alla fall en sväng till Kåge. Vi hade tänkt gå på sommarcafé i hamnen, men det började åska och regna och eftersom de bara hade uteplatser så blev det inget av med det, utan vi körde runt lite och sedan åkte vi hem.

Men trots att jag har ett bra jobb så har det varit ganska tungt att jobba på grund av mitt brutna revben. På dagarna är ju jobbet lite mer fysiskt än vad det är på nätterna. Det gick bra i tisdags, men igår hade jag lite mer ont (kanske p g a att jag glömde bort mig och körde en rullstol uppför rampen till bilen). Och idag har jag haft ännu mer ont, så jag förväntar mig nästan att det kommer att bli än värre i morgon (om det ens är möjligt). Men sedan är jag ledig i tre dagar, fram tills måndag natt, och det ska bli så skönt att få vila min stackars kropp lite grann.

Lyle blir förstås också lite lidande av mitt brutna revben. I tisdags var han i och för sig hos Jonas
och de åkte ut till Vänön, där Lyle hade fått springa lös och simma efter pinnar hela dagen. När Jonas kom och lämnade honom på kvällen var han helt slut och låg i soffan och snarkade resten av kvällen. Det här är några av de bilder som Jonas tagit på honom ute på Vänön:

Lyle i båten. Foto: Jonas Rudholm

Vackraste lakritstrollet. Foto: Jonas Rudholm

Aggressiv hund? Nej, snarare pinntokig hund. Foto: Jonas Rudholm

Men igår orkade jag inte gå någon promenad med honom. Visserligen cyklade vi ju till och från jobbet, så lite motion fick han ju i alla fall. På kvällsrastningen passade jag också på att träna lite fritt följ, men det blev ju bara ett pass på några minuter. Dock skulle han behöva ett ordentligt lydnadspass och/eller en långpromenad, men det får vänta tills jag har lite mindre ont. För tillfället ligger vi bara i soffan och ser på TV eller läser när vi kommer hem från jobbet.

Vilka idioter det finns!

Just nu är det väldigt tomt här hemma, eftersom Lyle inte är här. I morgon kan han inte följa med på jobbet eftersom vi ska åka på utflykt med min brukare, så nu ikväll har jag lämnat honom hos Jonas där han ska vara i morgon. När man märker hur tomt och tyst det blir inser jag verkligen att jag absolut inte skulle kunna vara utan hund. Så ensamt livet skulle bli!

Dock har jag inte varit utan hund hela kvällen, för Aija har varit här ett par timmar. Innan jag lämnade Lyle gick jag en promenad längs strandpromenaden med dem båda två. Men tyvärr blev den trevliga promenaden ganska otrevlig när vi träffade på en full kille. Lyle är lite misstänksam mot påverkade personer så han tittade på killen medan vi passerade honom. Och när vi precis passerat vänder sig killen om, stirrar på Lyle och tar ett hotfull steg mot honom. Det fick ju Lyle att tända på en gång och han bet sönder den ena systemkassen killen bar på (vet inte vad han hade bitit om han inte hade haft dem!). Lyle var riktigt arg och visade alla tänder samtidigt som han vrålskällde på killen. Och killen då? Ja, han fortsatte att göra utfall mot Lyle samtidigt som han skrattade och tyckte att det var skitkul. Idiot!

Aija skällde också, fast hon visste inte riktigt varför. Det fanns inte minsta skärpa i hennes skall, förrän killen plötsligt höjde armen. Då tände hon till, men det verkade också som att den lilla mallehjärnan lyckades sortera för hon verkade också lite förvirrad över att han inte hade någon ärm. Hon gick dock fram mot honom, men stannade när jag sa till. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag fick Lyle att ge sig och följa med mig, men så fort jag hade fått honom med mig släppte han det hela och var som vanligt.

När jag var på väg tillbaka efter att ha låtit hundarna simma lite såg jag den fulla killen en bit framför oss (att vingla fram och tillbaka över strandpromenaden tar tydligen mycket längre tid än att gå längs med den) och han såg också oss, så han stannade för att vänta in oss. Men jag valde att vända och gå en annan väg istället. Jag hade ingen lust att upprepa samma sak igen och att koppla hundarna och gå förbi kändes inte heller som någon bra idé, eftersom jag har så ont i den brutna revbenet att jag knappast skulle orka hålla dem. Visserligen tycker jag att han förtjänar att bli biten, men det strikta hundägaransvaret tillåter ju inte det.

Lite träning

Det har inte blivit så mycket träning i veckan, men idag bestämde jag mig för att först gå en promenad och sedan träna lite lydnad med Lyle på en fotbollsplan i närheten. Jag började med en platsliggning utom synhåll och han låg jättebra. Det verkar faktiskt som att det är lättare för honom att ligga när jag gömmer mig. Fast jag vet förstås inte hur det går med andra hundar; det måste vi träna på. Vi nöter förstås på med fria följet och förutom det tränade jag också inkallning med ställande, rutan och apportering. Inkallning med ställande funkar jättebra och jag kan nu börja ta bort targeten. Rutan är fortfarande ett favoritmoment för Lyle, men han slarvar lite med att gå till mitten (rättare sagt är det jag som har slarvat med att bara belöna när han hamnar rätt), så det måste vi fixa till, även om han faktiskt är i rutan. Apporteringen funkar helt perfekt.

Det gick alltså bra för Lyle, men sämre för mig. Jag försökte belöna och peppa honom genom att springa baklänges och kasta boll till honom, men det var ett misstag. Det gjorde nämligen ganska ont att springa, vilket jag borde ha räknat ut eftersom det ibland gör ont bara att gå. Mot slutet av träningspasset upptäckte jag också att någon roat sig med att krossa glasflaskor på planen, så när jag upptäckte det avbröt jag genast träningspasset även om jag inte såg något glas på den sida av planen jag tränade på. Jag blir dock irriterad och arg på de som roar sig med att krossa glas. De kan få dricka så mycket öl och sprit de vill, men måste man verkligen krossa flaskorna när man tömt dem?

Just nu sitter jag på jobbet och skriver och Lyle är förstås med mig. Han är så perfekt att ha med sig på jobbet, speciellt på nätterna, för han är så lugn och sover mest hela tiden. Fast när jag, som nu, jobbar natt känns det lite orättvist att han får sova så skönt när inte jag får det. Dock trivs jag jättebra med att jobba natt och har inga större problem med att vara vaken en hel natt.

Lyle sover på jobbet.

Jag cyklade med honom hit och då jag hade lite tid över passade jag på att träna lite uppletande i skogen vid gångvägen. Jag la ut två föremål, en boll och en spenkopp. När vi var färdiga hade han hittat tre föremål. Förutom bollen och spenkoppen lyckades han nämligen också hitta en disc. Dessutom en från Latitude 64, precis som de flesta andra han har. När han hade hittat den ville han inte gärna släppa den ifrån sig, så när vi cyklade vidare sprang han lös bredvid cykeln med discen i munnen.

Femte dagen

Jag har fått höra att ett brutet revben gör som mest ont efter 5 dagar, men i onsdags hade jag inte alls speciellt ont. Jag tänkte till och med att jag kanske inte alls hade brutit något revben och att det skulle gå över när som helst. Men i torsdags, som ju var femte dagen, började det göra väldigt ont, mer ont än när jag gjorde illa mig. Jag hade egentligen tänkt städa, men det var bara att glömma. Eftersom det gör ont att andas djupt andas man inte ordentligt, vilket gör att man blir både yr och trött (även om jag faktiskt försökte komma ihåg att andas djupt fast det gjorde ont).

Igår hade jag lika ont, men någon vilodag blev det inte. Jag och mamma städade och fixade lite här hemma, bl a fick jag upp alla mina böcker i bokhyllorna. Vi åkte också och köpte hundmat till Lyle, för det fanns inte en chans att jag skulle orka bära en 15 kg säck med hundmat. Lite problem blev det dock att köpa hundmat, eftersom USA helt stoppat exporten av Eagle Packs foder. Men jag hade hur som helst tänkt byta foder till honom eftersom jag inte tror att det han ätit hittills räcker till nu när han är mer aktiv och vi cyklar till jobbet (vilket ju blir drygt en mil dit och hem) flera dagar i veckan, men jag hade ju tänkt byta till ett annat Eagle Pack-foder. Men nu äter han i alla fall Björkis eget Performancefoder, som jag tror kommer att passa honom bra.

I natt har jag jobbat och det gick jättebra. När man har en bra bok, datorn och klassiker som Fletch och Rain Man på TV flyger tiden bara iväg. Det känns också bra att jobba natt när jag har så pass ont, eftersom det inte kräver så stor fysisk arbetsinsats av mig. I morse cyklade jag hem med Lyle, som jag tror uppskattade att få röra på sig ordentligt. Han har ju inte fått gå någon långpromenad på hela veckan, bara kortare rastningar. Jag har fortfarande ont, men nu ikväll var vädret helt perfekt så vi gick i alla fall en promenad på 1,5 timme. Mest höll vi oss längs strandpromenaden så att Lyle skulle få simma lite grann, men vi gick också genom stan och jag fotade lite blommor.

Badhunden

Skakar sig

Fontänen

Strandpromenade och St Olovskyrkan

Typisk Skellefteå, två kyrkor inom 100 m från varandra.

Rosa ros

Någon annan rosa blomma.

Gul ros

Brutet revben

Ja, ett brutet revben blev resultatet av lördagens karusellåkning. Jag kan berätta att det gör ganska ordentligt ont, speciellt när jag andas djupt, hostar, skrattar, böjer mig fram, när jag ligger och när jag ändrar ställning. Men det är bara att härda ut, för det går inte att göra någonting åt brutna revben och man blir inte ens sjukskriven.

Det är jag i och för sig glad för, för jag vill ju jobba så mycket som möjligt. I måndags natt jobbade jag vaken natt för första gången i mitt liv (bortsett från att jag inskolats en natt, men då var vi ju två) och det gick riktigt bra. Jag varvade mellan att läsa, se på TV och dricka te och jag lyckades hålla mig vaken hela natten. Fast framöver kommer jag nog att ta med mig datorn så att jag kan spela spel också, för då brukar tiden kunna rinna iväg.

När jag slutade jobba på morgonen kom Eva och hämtade mig för att jag skulle åka med henne när hon åkte till Tåmelägret. Hon släppte av mig i Byske där syrran hämtade mig, så att jag skulle kunna sova lite. Det blev dock inte så mycket sömn. Jag sov mellan tio och två, men under den tiden hann det ringa 4 gånger i mobilen, så sömnen blev inte precis ostörd.

På kvällen blev jag skjutsad ut till Tåme, där de hade den sedvanliga festen, för att dricka lite öl och umgås med folk. Det blev en trevlig kväll, fast idag känns det som att det blev någon öl för mycket. Eftersom jag inte kunde ta mig hem på natten letade jag reda på ett ledigt rum på förläggningen och sov där, så hämtade syrran mig idag.

Lyle fick vara hos syrran medan jag var i Tåme. Jag var lite tveksam till att lämna honom där eftersom han nafsade Frasse i ansiktet i går eftermiddag. Jag vet inte riktigt vad som hände eftersom jag stod med ryggen mot för att hälla upp mat till Lyle, men vi tror att Frasse slog Lyle med ett sittunderlag som han sprang omkring med innan det hände. Detta är första gången han har nafsat så att det synts något efteråt. Frasse fick ett par rispor på kinden, men det verkade ändå som att han blev mest rädd. Han gjorde till och med en paus i gråtandet för att ställa ner matskålen till Lyle. Men jag lämnade i alla fall Lyle hos syrran och det hade gått bra (förutom att Lyle skällt på ingenting mitt i natten och skrämt upp syrran, som är mörkrädd) och Frasse verkar inte vara det minsta rädd för Lyle.

Rädsla visade dock Lyle för kaninen Harald. Harald fick springa omkring lite på vardagsrumsgolvet och Lyle låg under bordet, men när Harald närmade sig blev Lyle jätterädd och sprang undan, samtidigt som han visade tänderna. Det var rätt kul att se en hund bli rädd för en liten kanin :-)

EFIT

Idag har det varit EFIT och jag bestämde mig för att vara med trots att jag jobbar. Eftersom jag jobbar som personlig assistent blir det därför en del ganska tråkiga bilder eftersom sekretessen (och vanligt etik och moral) gör att jag inte kan visa vad som helst.

00.10 Lyle ligger i soffan och tycker att det är hög tid att gå och lägga sig.

01.10 Har fortfarande inte somnat (trots att jag verkligen borde sova), utan ligger och läser Yngling på guld.

06.20 Cyklar till jobbet.

07.20 Framme på jobbet och Lyle får sin frukost.

08.15 Frukost för min brukare.

09.10 Dags för en kopp te.

10.20 Min brukare vilar och jag passar på att fortsätta läsa Yngling på guld.

11.10 Lyle är väldigt snäll och lugn att ha med sig på jobbet.

12.00 Jag dricker Varma Koppens kycklingsoppa till lunch.

13.30 På väg efter att ha varit och handlat.

14.20 Åker på Stadsfesten med brukarna och går runt lite (och äter lunch ännu en gång).

Bonusbild på Lyle som undrar varför jag inte lät honom äta allt gott som låg på marken på Stadsfesten.

15.20 Lyle ligger och vilar medan jag jobbar.

16.00 Cyklar hem från jobbet.

17.20 Lyle har precis fått syn på Eva som kommer för att låna min spårlina.

18.10 Skriver lite i min blokblog.

19.10 Äter en sen middag, grillad kyckling och potatissallad.

20.20 Tränar lydnad, här inkallning med ställande (svårt att ta bra bilder på svart hund i rörelse i dåligt ljus, därav den dåliga bildkvaliteten).

21.15 Tittar på Parfymen på TV.

22.00 Tar ett skumbad och läser en bra bok.

23.05 Tittar på lite bilder och försöker bestämma mig för vilka jag ska göra tavlor av.

00.00 Lyle tycker att det är dags att säga god natt.

Åka karusell

I morse när jag och Lyle cyklade till jobbet var det rätt svalt, så det var inte så jobbigt för Lyle. Han är så lätt att ha med sig på jobbet och alla tycker att han är så lugn och fin. Idag fick han vara själv ett tag då vi åkte iväg med brukarna på marknad i Bonnstan och fika på Kyrkholmen, men det går bra det med. Det är ju bättre än att vara ensam hela dagar.

Efter jobbet cyklade jag ner på stan för att gå på tivolit med Fia, Sanna, Frida, Adam och Moa. Nu vet jag i alla fall att Lyle inte är rädd för karuseller; det är jaktlusten som slår till. När alla de andra åkte en karusell blev han helt galen. Dels gillar han inte att "flocken" splittras och dels så rörde sig korgarna på ett sätt som verkligen triggade hans jaktlust. Han blir också ganska stressad av miljön även om han inte är rädd. Jag försökte därför hålla honom nära mig hela tiden så att jag ska kunna ha koll. Och det var nog tur, för helt plötsligt upptäckte jag att en unge i treårsåldern stod och klappade honom på svansen. Strax innan hade ungen stått och skrikit "Sitt" Sitt!" till Lyle (han hörde att jag sa det). Lyle var på väg att göra ett utfall när han klappade på honom, men jag hann stoppa det. Tur för ungen att jag tar lite ansvar, för hans föräldrar hade ingen koll.

Jag har aldrig gillat att åka karusell, eftersom jag inbillar mig att de ska gå sönder så att man flyger iväg eller blir hängandes upp och ner eller nåt. Därför har jag i stort sett bara åkt karuseller som håller sig nära marken, de få gånger jag åkt (med undantag för att Jonas fick mig till att åka både pariserhjul och berg- och dalbana på Gröna Lund). Sist jag åkte karusell var när jag och Fia åkte med Adam och Tom då hon var gravid med Hugo, d v s ca sju år sedan. Men idag åkte jag faktiskt karusell med Fia och Frida. Det var riktigt kul, fast mot slutet började det göra lite ont för jag pressades mot kanten av de andras vikt vid varje sväng. Nu har jag ont på armen och hela vänstra sidan. Hoppas att det går över innan jag ska jobba i morgon.

Efter karusellåkandet åt jag lite thaimat och sedan cyklade jag och Lyle hem för att ta det lugnt hela kvällen. Fast inte helt lugnt, för jag har alldeles nyss varit ute och tränat lite grann. Det blev inget långt träningspass, men vi nötte vidare på positionen i fria följet och så tränade vi lite på tvåans fjärrdirigering. Han kan det, men jag vill ha lite snabbare utförande, d v s jag vill inte bara att han lägger sig utan han ska kasta ner frambenen. Men ett par bollbelöningar fick jag det beteende jag ville ha, i alla fall på nära håll. Nu ska jag bara utöka avståndet lite grann.

Lite svalare

När jag vaknade i morse upptäckte jag att det inte var lika varmt som det varit ett tag. Eftersom jag fortfarande var kvar i Lappvattnet bestämde jag mig för att gå en promenad i skogen och spåra med Lyle. Det var ett tag sedan jag spårade med honom och det gäller att passa på när man har skogen så nära. Jag gick en promenad, la ut spåret medan Lyle fick sitta uppbunden och sedan promenerade jag ett tag till innan jag gick spåret med honom.

Lyle med en stor pinne.

Lyle med en annan pinne.

Kommer på inkallning.

Spåret blev ca 400 m och jag la två skogspinnar i spåret och en boll i slutet. Det blåste ganska mycket, motvind i början av spåret och sedan medvind i slutet. Spåret fick ligga ca 40 minuter. Det är inte helt idealiskt att binda upp honom när jag går ut spåret eftersom han brukar få alldeles för bråttom i spåret då och det blev ju inte bättre av att det blev ganska kort liggtid. Det gick alltså ganska fort och han spårade med hög nos och slog ganska mycket, speciellt i början. Men han hittade och plockade upp båda skogspinnarna (och spårade vidare fast jag bara la dem på marken efter att ha lekt med dem och belönat med en godis!) och naturligtvis hittade han bollen i slutet. Det var helt klart ett framsteg, för tidigare har han helt ignorerat pinnarna, vare sig det varit skogspinnar eller "riktiga" spårpinnar.

Spårar

Hittar en av skogspinnarna...

...och bollen i slutet.

Han skulle kunna bli en bra fotbollsmålvakt.

Nu är vi hemma i stan igen, där Stadsfesten pågår för fullt. Jag och Lyle har gått en promenad längs strandpromenaden i kväll och på vägen hem gick vi genom stan. Lyle blir lite stressad av fulla människor, men uppförde sig väldigt bra. Istället för att bry sig om folk går han bara vid min sida och tittar på mig. De enda han skällde på var en kille som snubblade precis mot oss och så en kille som stod och fotade med sin systemkamera. Visserligen är Lyle ingen linslus och fotomodell som Myrrha var, men jag blev ändå förvånad över att han reagerade på kameran för helt ovan vid kameror är han ju inte. Men det är klart, det var ju inte en Nikon...

Det som stressade upp honom allra mest var när vi gick förbi tivolit. Han blev ganska uppjagad av en karusell som gick högt upp, men jag vet inte riktigt om han var rädd eller om det var jaktlusten som tog över. Vi får se om jag får tid att gå på Stadsfesten och miljöträna lite mer i morgon (på dagtid). Jag ska jobba både i morgon och på söndag, trots att jag egentligen var ledig enligt schemat. Men eftersom jag ändå inte ska ut i helgen tyckte jag att det var lika bra att tacka ja till att jobba när en av mina arbetskamrater ville vara ledig. Så nu ska jag och Lyle gå och lägga oss så att vi orkar med cykelturen till jobbet i morgon.

Lappvattnet

Igår hade jag Aija och eftersom det var alldeles för varmt för att jag skulle orka gå en promenad med dem båda två så gick jag ner till älven och lät dem simma lite grann. Sedan gick jag hem och skulle äta lunch och då blev jag biten i benet. Båda hundarna följde med in i köket. Lyle satt bredvid mig medan Aija stod bakom. Men plötsligt stack Aija fram sin långa nos mellan mina ben och det tyckte Lyle inte om. När han blev arg drog hon sig snabbt undan, så Lyle bet mig i benet istället. Det gjorde hemskt ont och blev ett ganska stort blåmärke.

Lyle visar Aija hur mycket han tycker om henne.

På eftermiddagen åkte jag med mamma till Lappvattnet för att fortsätta packa lite böcker. Jag har ju en massa böcker där och allt kommer jag inte att ta med mig hem, utan de ska packas undan i kartonger (nu står de i kassar). Dessutom har jag haft en hel del av mina ungdomsböcker där sedan mamma sålde huset i Norrlångträsk, så igår gick jag igenom dem. Riktig nostalgi att bläddra i Pollyanna, Barnen från Frostmofjället och Ivanhoe, för att inte tala om Fem-böckerna!

På kvällen gick jag en promenad i skogen med Lyle. Kameran hade jag med mig, eftersom jag skulle ta en bild till fototävlingen jag är med i. Temat var "Fel sak på fel plats" och jag visste precis var jag kunde hitta en sådan bild. Det hänger nämligen en kranie från något djur uppe i en tall, och det är väl verkligen fel sak på fel plats?. Jag har fotat den förut, men jag ville få till en ännu bättre bild. Det var dock inte någon bra idé att gå i skogen i shorts och linne. Visserligen var det varmt nog, men jag blev också ett vandrande smörgåsbord för myggen (och det var gott om dem!). Lyckligtvis är jag inte särskilt känslig för myggbett. Lyle var inte precis lycklig för myggen var väldigt jobbiga med honom. Men han blev lite gladare när jag kastade lite boll med honom.



Idag har jag fortsatt att packa mina böcker och det tog i stort sett halva dagen. Jag har ju en hel del böcker och det är ibland svårt att välja vilka jag ta med hem och ha i bokhyllan och vilka som ska packas undan i kartonger och lämnas kvar här. Lyle har mest bara varit irriterad på alla flygfän. Helst har han velat vara inne, men han vill ju också vara med där jag är. Därför har han mest sprungit ut och in. På eftermiddagen bakade jag sockerkaka och chocolate chip muffins och då var han nöjd över att jag var inne med honom. Jag hade egentligen tänkt passa på att spåra medan jag är här, men det är alldeles för varmt och för mycket mygg för att jag ska ge mig ut i skogen.

Idag har jag roat mig med att fota lite blommor i mammas blomrabatter.

En av blomrabatterna.

Någon sorts rosa blommor.

En liten humla

Iris

Ytterligare en iris.

Vacker rosa blomma.

Vita blommor.

Taklök

Vallmoknopp

Vit vallmo.

Lila blomma