Just nu är det väldigt tomt här hemma, eftersom Lyle inte är här. I morgon kan han inte följa med på jobbet eftersom vi ska åka på utflykt med min brukare, så nu ikväll har jag lämnat honom hos Jonas där han ska vara i morgon. När man märker hur tomt och tyst det blir inser jag verkligen att jag absolut inte skulle kunna vara utan hund. Så ensamt livet skulle bli!
Dock har jag inte varit utan hund hela kvällen, för Aija har varit här ett par timmar. Innan jag lämnade Lyle gick jag en promenad längs strandpromenaden med dem båda två. Men tyvärr blev den trevliga promenaden ganska otrevlig när vi träffade på en full kille. Lyle är lite misstänksam mot påverkade personer så han tittade på killen medan vi passerade honom. Och när vi precis passerat vänder sig killen om, stirrar på Lyle och tar ett hotfull steg mot honom. Det fick ju Lyle att tända på en gång och han bet sönder den ena systemkassen killen bar på (vet inte vad han hade bitit om han inte hade haft dem!). Lyle var riktigt arg och visade alla tänder samtidigt som han vrålskällde på killen. Och killen då? Ja, han fortsatte att göra utfall mot Lyle samtidigt som han skrattade och tyckte att det var skitkul. Idiot!
Aija skällde också, fast hon visste inte riktigt varför. Det fanns inte minsta skärpa i hennes skall, förrän killen plötsligt höjde armen. Då tände hon till, men det verkade också som att den lilla mallehjärnan lyckades sortera för hon verkade också lite förvirrad över att han inte hade någon ärm. Hon gick dock fram mot honom, men stannade när jag sa till. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag fick Lyle att ge sig och följa med mig, men så fort jag hade fått honom med mig släppte han det hela och var som vanligt.
När jag var på väg tillbaka efter att ha låtit hundarna simma lite såg jag den fulla killen en bit framför oss (att vingla fram och tillbaka över strandpromenaden tar tydligen mycket längre tid än att gå längs med den) och han såg också oss, så han stannade för att vänta in oss. Men jag valde att vända och gå en annan väg istället. Jag hade ingen lust att upprepa samma sak igen och att koppla hundarna och gå förbi kändes inte heller som någon bra idé, eftersom jag har så ont i den brutna revbenet att jag knappast skulle orka hålla dem. Visserligen tycker jag att han förtjänar att bli biten, men det strikta hundägaransvaret tillåter ju inte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar