MH

De senaste dagarna har jag haft ganska fullt upp. I måndags jobbade jag natt och när jag kom hem sov jag i några timmar innan det var dags att åka upp till Luleå. Jag hade nämligen lovat att vara testedare på ett MH som en berner sennen-uppfödare skulle ha för en kull. När hon ringde för några dagar sedan glömde jag bort att jag brutit revbenet, eftersom det inte gjorde ont just då. När jag kom på att det kanske inte var så bra för mitt revben att vara testledare var det lite för sent att ringa återbud, så det var bara att bita ihop och köra. Som tur är har ju berner sennen sällan någon enorm kamplust. Visserligen kampade flera av de fem, men det är ju ändå inte som att kampa med en malle eller schäfer.

Det var intressant att se hela kullen (eller i alla fall nästan hela), eftersom de på vissa sätt var väldigt lika och på andra väldigt olika. Personligen fastnade jag främst för de två tikarna eftersom de var livligare och lite mer stabila än hanarna. Dock vet jag nu, om jag nu någonsin trott det, att berner sennen inte är en ras för mig. Jag föredrar mindre och livligare hundar och tycker dessutom att det är lite synd att bernern, med sitt förflutna som gårdshund, inte är modigare.

Idag har jag och Lyle tagit en promenad in till stan för att hämta min cykel som jag lämnade utanför djurkliniken (där berneruppfödaren jobbar) igår. Jag passade förresten på att gå in och väga Lyle när jag ändå var där och nu väger han precis 17 kg. Det är lite bättre än de 20 kg som han vägde när han kom till mig.

Vi gick nere vid älven och Lyle fick bada lite grann. Det kom en karl med en groenendaeltik, som också badade på den vanliga badplatsen. Lyle brydde sig inte ett dugg om henne, utan han simmade efter sin pinne och hon efter sin dummie. Jag upptäckte också att Lyle inte är snabb bara på land; han är också en väldigt snabb simmare. Även när jag hämtat cykeln och var på väg hem fick han simma lite grann.

Ska du kasta pinnen eller?

Blöt och förväntansfull

På väg att kasta sig i vattnet.

Det var så varmt och jag var så sugen på att bada att jag i alla fall doppade fötterna.

På väg tillbaka med pinnen.

Det stora sjöodjuret?

Just nu jobbar jag natt och sitter på jobbet och skriver, medan Lyle ligger bredvid och sover i "sin" lilla korg. Han ser så söt och rar ut, men skenet kan bedra. På vägen hit fick jag stanna cykeln och säga åt honom ordentligt när han jagade upp sig ordentligt över ett helt gäng med skateboardåkare. Men han satt i alla fall stilla när de åkte förbi, även om det ryckte i honom att få springa efter dem. Sedan cyklade jag vidare med Lyle lös och då skrämde han en hundrädd kvinna genom att rusa fram och skälla på henne.

Som tur var kom han till mig direkt jag ropade och jag bad kvinnan om ursäkt. Visserligen betedde hon sig väldigt underligt, men det är ju ingen anledning till att Lyle ska skälla på henne. Kvinnan var så snäll och trevlig och sa "Det gör inget, han hoppade ju inte på mig. Och han kom ju när du ropade så det märks att du har pli på honom." (hmm, det kan man väl diskutera när han uppför sig så...). Hon sa också att hon visste om att det var hennes eget beteende som kunde reta upp hundar, men hon kunde inte hjälpa det.

Jag har ibland tänkt på att människor som är så hundrädda som den här kvinnan, som verkligen hade haft skäl att vara arg och skälla på mig, sällan blir arga. Myrrha skrämde också en riktigt hundrädd kvinna en gång när hon var valp. Hon fick ett riktigt sånt där tokryck då hon bara rusade runt, runt och naturligtvis valde hon att springa runt ett äldre par där kvinnan var alldeles likblek och klängde sig panikartat fast vid sin mans arm. Det var helt omöjligt att kalla in henne så det tog ett tag innan jag fick fast henne och kunde be om ursäkt. Den kvinnan var också så förstående och sa att hon såg att det bara var en valp, att hon bara ville leka och hon förstod att det var svårt att kalla in henne för att hon inte lärt sig inkallning ordentligt för att hon var så ung.

Både hon och kvinnan Lyle skällde på hade ju verkligen haft skäl att vara arga på mig, men det är mest folk som är lite hundrädda (eller har "respekt" för hundar, som de brukar säga) eller som helt enkelt inte gillar hundar som brukar bli arga och skälla för att man har hunden lös, oftast med de hundrädda som ursäkt. Och de tvekar sällan att skälla fast hunden går fint vid sidan och inte ens har gjort något.