Simning

Idag har jag och Lyle inte gjort speciellt mycket. Men på eftermiddagen gick vi i alla fall en promenad ner till älven så att han fick simma lite grann. Vi var ute en timme och under den tiden så ägnade han säkert en halvtimme åt att simma. Jag är väldigt glad att han gillar att simma, för jag tyckte alltid att det var lite tråkigt att Myrrha inte gillade det. Min förra blandras Lollo älskade att bada och jag tyckte att det var så kul. Dessutom är det ett lätt sätt att motionera hunden.

Den här lilla fågelfamiljen befann sig där Lyle brukar bada. Jag platsade honom för att fota lite grann, för jag förstod att de skulle försvinna fort när jag började kasta pinnar åt honom.

Plask!

Lyle kastar sig i efter pinnen.

Lyle är lite lustig med att alltid vilja ha något i munnen när han simmar. Jag kastade en pinne åt honom, men den flöt iväg med strömmen så han simmade runt, runt och letade efter den. När han inte kunde hitta den plockade han åt sig ett vasstrå, men inte istället för den försvunna pinnen. Han försökte nämligen inte lämna vasstrået till mig, utan höll det bara i munnen medan han fortsatte att simma runt och leta efter pinnen. Det är inte första gången han gjort så; det verkar som att han koncentrerar sig bättre på att simma när han har något i munnen.

Han simmade runt i en kvart och letade efter den försvunna pinnen och till slut hittade han den. Men han fick nog lite kramp av allt simmande, för jag tyckte att han hade svårt att ta sig upp när han skulle lämna pinnen till mig. Jag såg inget på honom när han väl kommit upp, men jag bestämde mig i alla fall för att han hade simmat färdigt för idag.

Lyle med sitt vasstrå.