Lite svalare

När jag vaknade i morse upptäckte jag att det inte var lika varmt som det varit ett tag. Eftersom jag fortfarande var kvar i Lappvattnet bestämde jag mig för att gå en promenad i skogen och spåra med Lyle. Det var ett tag sedan jag spårade med honom och det gäller att passa på när man har skogen så nära. Jag gick en promenad, la ut spåret medan Lyle fick sitta uppbunden och sedan promenerade jag ett tag till innan jag gick spåret med honom.

Lyle med en stor pinne.

Lyle med en annan pinne.

Kommer på inkallning.

Spåret blev ca 400 m och jag la två skogspinnar i spåret och en boll i slutet. Det blåste ganska mycket, motvind i början av spåret och sedan medvind i slutet. Spåret fick ligga ca 40 minuter. Det är inte helt idealiskt att binda upp honom när jag går ut spåret eftersom han brukar få alldeles för bråttom i spåret då och det blev ju inte bättre av att det blev ganska kort liggtid. Det gick alltså ganska fort och han spårade med hög nos och slog ganska mycket, speciellt i början. Men han hittade och plockade upp båda skogspinnarna (och spårade vidare fast jag bara la dem på marken efter att ha lekt med dem och belönat med en godis!) och naturligtvis hittade han bollen i slutet. Det var helt klart ett framsteg, för tidigare har han helt ignorerat pinnarna, vare sig det varit skogspinnar eller "riktiga" spårpinnar.

Spårar

Hittar en av skogspinnarna...

...och bollen i slutet.

Han skulle kunna bli en bra fotbollsmålvakt.

Nu är vi hemma i stan igen, där Stadsfesten pågår för fullt. Jag och Lyle har gått en promenad längs strandpromenaden i kväll och på vägen hem gick vi genom stan. Lyle blir lite stressad av fulla människor, men uppförde sig väldigt bra. Istället för att bry sig om folk går han bara vid min sida och tittar på mig. De enda han skällde på var en kille som snubblade precis mot oss och så en kille som stod och fotade med sin systemkamera. Visserligen är Lyle ingen linslus och fotomodell som Myrrha var, men jag blev ändå förvånad över att han reagerade på kameran för helt ovan vid kameror är han ju inte. Men det är klart, det var ju inte en Nikon...

Det som stressade upp honom allra mest var när vi gick förbi tivolit. Han blev ganska uppjagad av en karusell som gick högt upp, men jag vet inte riktigt om han var rädd eller om det var jaktlusten som tog över. Vi får se om jag får tid att gå på Stadsfesten och miljöträna lite mer i morgon (på dagtid). Jag ska jobba både i morgon och på söndag, trots att jag egentligen var ledig enligt schemat. Men eftersom jag ändå inte ska ut i helgen tyckte jag att det var lika bra att tacka ja till att jobba när en av mina arbetskamrater ville vara ledig. Så nu ska jag och Lyle gå och lägga oss så att vi orkar med cykelturen till jobbet i morgon.