Ja, ett brutet revben blev resultatet av lördagens karusellåkning. Jag kan berätta att det gör ganska ordentligt ont, speciellt när jag andas djupt, hostar, skrattar, böjer mig fram, när jag ligger och när jag ändrar ställning. Men det är bara att härda ut, för det går inte att göra någonting åt brutna revben och man blir inte ens sjukskriven.
Det är jag i och för sig glad för, för jag vill ju jobba så mycket som möjligt. I måndags natt jobbade jag vaken natt för första gången i mitt liv (bortsett från att jag inskolats en natt, men då var vi ju två) och det gick riktigt bra. Jag varvade mellan att läsa, se på TV och dricka te och jag lyckades hålla mig vaken hela natten. Fast framöver kommer jag nog att ta med mig datorn så att jag kan spela spel också, för då brukar tiden kunna rinna iväg.
När jag slutade jobba på morgonen kom Eva och hämtade mig för att jag skulle åka med henne när hon åkte till Tåmelägret. Hon släppte av mig i Byske där syrran hämtade mig, så att jag skulle kunna sova lite. Det blev dock inte så mycket sömn. Jag sov mellan tio och två, men under den tiden hann det ringa 4 gånger i mobilen, så sömnen blev inte precis ostörd.
På kvällen blev jag skjutsad ut till Tåme, där de hade den sedvanliga festen, för att dricka lite öl och umgås med folk. Det blev en trevlig kväll, fast idag känns det som att det blev någon öl för mycket. Eftersom jag inte kunde ta mig hem på natten letade jag reda på ett ledigt rum på förläggningen och sov där, så hämtade syrran mig idag.
Lyle fick vara hos syrran medan jag var i Tåme. Jag var lite tveksam till att lämna honom där eftersom han nafsade Frasse i ansiktet i går eftermiddag. Jag vet inte riktigt vad som hände eftersom jag stod med ryggen mot för att hälla upp mat till Lyle, men vi tror att Frasse slog Lyle med ett sittunderlag som han sprang omkring med innan det hände. Detta är första gången han har nafsat så att det synts något efteråt. Frasse fick ett par rispor på kinden, men det verkade ändå som att han blev mest rädd. Han gjorde till och med en paus i gråtandet för att ställa ner matskålen till Lyle. Men jag lämnade i alla fall Lyle hos syrran och det hade gått bra (förutom att Lyle skällt på ingenting mitt i natten och skrämt upp syrran, som är mörkrädd) och Frasse verkar inte vara det minsta rädd för Lyle.
Rädsla visade dock Lyle för kaninen Harald. Harald fick springa omkring lite på vardagsrumsgolvet och Lyle låg under bordet, men när Harald närmade sig blev Lyle jätterädd och sprang undan, samtidigt som han visade tänderna. Det var rätt kul att se en hund bli rädd för en liten kanin :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar