Agilitykurs

Igår fick jag veta att jag kommit med på en fortsättningskurs i agility på grund av ett återbud och kursen började redan igår kväll. Eftersom jag var ledig igår och kommer att vara ledig alla torsdagkvällar ett tag framöver så tackade jag ja. Jag och Lyle promenerade upp till klubben för att han skulle vara lagom uppvärmd när vi kom dit.

Jag har aldrig någonsin gått en agilitykurs, varken med Lyle eller någon annan hund, så det var lite av en chansning att annäla till en fortsättningskurs. Kravet för en fortsättningskurs är att man ska ha gått en nybörjarkurs eller ha motsvarande kunskaper och jag var väl inte helt säker på att jag hade motsvarande kunskaper eftersom jag inte vet vad man egentligen lär sig på en nybörjarkurs.

Jag var därför lite orolig för att jag och Lyle inte skulle vara duktiga nog, för vi har ju inte precis kört mycket agility. Men jag hade inte behövt oroa mig. Han var jätteduktig, en riktig naturbegåvning. Vi tränade kontaktfält, vänster- och högerhandling och att skicka hunden framåt. Kontaktfälten är något som jag kommer att få jobba mycket med eftersom han oftast hoppar över dem på uppvägen. På nervägen går det bättre för han saktar faktiskt in när jag säger till honom att gå sakta, men det händer ändå att det går lite för fort. Det funkade bra med handing både från höger och vänster, vilket instruktören tyckte var imponerande av en lydnadshund (de brukar vara svåra att styra på höger sida). Hon var också imponerad av att han var så lätt att skicka framåt mot hindren.

Det han dock inte var bra på var att ta det lugnt när de andra hundarna körde. Det hade jag i och för sig inte heller väntat mig att han skulle vara, för jag vet ju hur han är. Jag försökte ha honom liggande lös bredvid mig och han låg kvar, men skällde en hel del. Men jag tror att det kommer att bli bättre och bättre med tiden. Mot slutet av kursen var han så trött att han inte ens orkade skälla på groenendaelhanen :-)

Idag cyklade jag och Lyle ner till älven. Jag la mig och solade och läste och Lyle fick bada lite grann. Det var riktigt skönt och det tyckte nog Lyle också. En gång kom ett äldre par med en liten svart hund och en golden och skulle bada sina hundar. När de släppte goldenhanen sprang han fram till Lyle och de spände sig lite mot varandra och Lyle fick fräsa ifrån åt honom. Tanten blev lite orolig, men Bullen, som goldenhanen uppenbarligen hette, gav sig med en gång.

Sedan var det inga problem och Lyle ville gärna vara med när de badade. Senare kom en kvinna med ett gäng barn dit och Lyle lyckades förstås locka barnen till att kasta boll åt honom, så han var nöjd och glad. Och mycket kissnödig blev han också visade det sig. Han kissade massor på vägen hem och ett par timmar senare började han gnälla så jag gick ut med honom. Jag vet inte hur länge han kissade med det var något i stil med Tom Hanks i filmen Tjejligan.

Lyle vill att jag ska sluta läsa och kasta boll istället.

Badmonstret

Ligger och torkar i solen.

Lyle och Bullen badar.

Bullen