Lata dagar i solen

Den här veckan har jag och Lyle inte gjort så mycket förutom att jobba och slappa. I måndags jobbade i och för sig inte Lyle, eftersom han var hos Jonas. Det var meningen att jag skulle åka med min brukare till Nolia, men det blev inte så. Istället gick vi en promenad från Morö Backe till Nordanå, hade picknick och gick tillbaka igen. Det kändes lite konstigt att göra det utan Lyle, för han skulle absolut ha tyckt att det var en bra arbetsdag. Men han hade det nog bra i alla fall.

I tisdags jobbade jag eftermiddag så på förmiddagen låg jag ute på gräsmattan och solade och läste. Lyle var förstås ute med mig. Han ligger lös och sover i skuggan och då och då kommer han och ligger bredvid mig på filten.

Lyle ligger i skuggan vid min uteplats.

Snygga Lyle.

Mysiga, söta lilla lakritstrollet Lyle.

Igår jobbade jag natt och vädret var helt fantastiskt så jag la mig återigen ute på gården med en bra bok på förmiddagen. Men på kvällen blev det i alla fall lite aktivitet, för då cyklade vi upp på klubben och och tränade lite lydnad med Lena och Aija. Först tränade vi ett pass på fotbollsplanen. Vi la två platsliggningar på 6 minuter vardera. En av gångerna gömde jag mig bakom en reklamskylt i 3 minuter. Han ligger nästan bättre när jag går utom synhåll eftersom han får lite mera fokus då, men överlag så ligger han ganska bra på platsliggning. Annars nötte vi vidare på fria följet, tränade fjärrdirigering och inkallning med ställande.

Sedan tog vi en fikapaus och pratade en stund innan vi körde ännu ett pass. Även då gjorde vi två platsliggningar, en på 6 minuter och en på 5 minuter. Ena gången gömde jag mig bakom ett skjul och där fanns ett litet hål så att jag kunde kika på honom hela tiden och jag är väldigt nöjd. Han vred visserligen på huvudet lite, men det kan jag förstå som det lät från agilitybanan (rop och pipleksaker, d v s ungefär som runt schäferringen på utställning).

Efter träningen cyklade jag och Lyle till jobbet, fast en lite annorlunda väg än vanligt. Jag hade Lyle lös, men det visade sig vara ett misstag. Cykelvägen går nämligen nära E4:an och att det kör så mycket bilar där gör att det är svårt att höra när det kommer någon. Jag missade därför helt att det kom en inlinesåkare med stavar bakom oss och Lyle, som inte gillar inlines eller skateboards, kastade sig fram och började skälla på den stackars inlinesåkaren. Inlinesåkaren viftade med stavarna och jag kastade mig av cykeln och fick tag i handtaget på Lyles sele och lyckades snabbt lugna ner honom.

Här hade jag förväntat mig en rejäl utskällning, som jag dessutom verkligen tycker att jag förtjänade. Men istället börjar karln be om ursäkt! För vad begriper jag inte riktigt, men jag tror att han kanske menade att han viftade med stavarna mot Lyle eller kanske han trodde att det var hans fel som kommit för snabbt och ljudlöst eller något. Jag sa dock till honom att han inte hade något att be om ursäkt för; det är det jag som ska göra.

Det är faktiskt lite underligt att jag har fått skäll för alla möjliga saker bara för att jag är hundägare, men de få gånger som jag verkligen tycker att jag förtjänar det så får jag ingen. Inte så att jag vill bli utskälld, men jag tar ju hellre en utskällning för något som faktiskt är mitt fel än för petitesser, som att Myrrha råkade vrida på huvudet och titta på en kvinna, eller saker som jag inte kan rå för, som att det ligger mycket hundbajs vid strandpromenaden.

Innan jag började jobba passade jag också på att lägga ett spår till Lyle, som han fick gå när jag slutade vid sju i morse. Han har aldrig gått ett spår med så lång liggtid och det gick inte heller särskilt bra. Han hittade spåret och följde det en bit, men var väldigt distraherad, lite av andra lukter men mest av ljuden. Längre in i skogen var det nämligen något djur som lät som en blandning mellan en skällande hund och en skrikande människa (räv?) samt ett gäng kråkor som kraxade. Men han kämpade sig i alla fall fram till slutet och hittade sin boll, efter många påminnelser om att han faktiskt skulle spåra och inte stå och lyssna på ljud.

När vi kom hem från jobbet hade jag inte minsta lust att gå och lägga mig när det var så fint väder, så istället la jag mig på en filt ute på gräsmattan och sov. Lyle fick därför sitta fastbunden, eftersom jag inte ville ha honom lös när jag sover. Men han tyckte nog att det var lite för varmt, för han valde att ligga inomhus mesta delen av tiden. Särskilt mycket sömn blev det inte heller. Det var lite för varmt och svettigt och när Lotta från Studiefrämjandet ringde och sa att jag kommit med på agilitykursen som börjar ikväll blev jag klarvaken, trots att jag bara sovit ett par timmar. Men jag får väl ta igen det inatt istället.