Lyxliv

Mallemonster

Jag hade ingen aning om vilket lyxliv jag levde innan Chansa kom. Då hade jag lyxen att kunna klä på mig utan att ha ett rödbrunt monster hängande i tröjan eller byxbenen. Jag hade också lyxen att kunna duscha utan att antingen ha en tjutande, skrikande, ylande mallevalp i buren eller en mallevalp som kikar över badkarskanten eller kampar med duschdraperiet i badrummet.

Jag hade lyxen att kunna sitta och se på TV utan att ett mallemonster rusar runt, kastar leksaker omkring sig, retar sin storebror Lyle till vansinne och attackerar en icke ont anande TV-tittande matte. Det är också rena lyxen att kunna se ett helt TV-program utan att vara tvungen att lämna TV-rummet för att 1) gå ut med mallevalpen 2) torka kisspölar efter mallevalpen. Mallevalpens timing är helt perfekt- hennes kissnödighet sammanfaller aldrig med reklampauserna.

Men det är förstås också rena lyxen att få hålla en sömnig liten mysmalle i famnen och att få träna med en valp som lär sig allt hur snabbt som helst. Lilla Chansa är verkligen ett litet monster ibland, men hon är också en väldigt härlig liten hund. ”Loss” känns som ett viktigt kommando att lära det lilla mallemonstret så det satte vi igång med för ett par dagar sedan. Och det lärde hon sig verkligen snabbt när hon insåg att det lönar sig att släppa. Vi tränar också vidare på kontaktövningar samt ”sitt” och ”ligg” och det går också väldigt bra.

Det har varit väldigt kallt, ca -30, i ett par dagar och det är förstås inte idealiskt när man rumsrenhetstränar en liten valp. Men trots kylan så kissar hon ute , d v s om jag hinner få på mig alla kläder i tid. Hon fryser dock väldigt mycket så vi är inte ute så långa stunder. Nu har det dock blivit varmare, så jag har kunnat ha kameran med mig ut.

Terroriserar storebror

Följer efter storebror

Jagar storebror

Härmar storebror

Sliter i storebrors koppel

Chansa har hittat en egen snöklump att leka med

Chansa kommer på inkallning

Snömonstret Lyle

Jag har också börjat ensamhetsträna henne kortare stunder och det går också bra,. Hon är ju dock inte helt ensam, eftersom Lyle är med henne, men hon är i alla fall tyst när jag lämnar dem och hon är tyst när jag kommer tillbaka. Dock har hon tuggat lite på dörrmattan, men det gör inte så mycket.

Hon var ju dålig på att äta i början, men nu har jag köpt ett valpfoder på Björkis och det tyckte hon om så nu äter hon ordentligt. När jag fick hem henne vägde hon 3,5 kg och nu väger hon 5,5. Jag tycker inte att hon ser större ut nu, men halsbandet som var lite för stort när jag köpte det passar nu precis, så hon måste ju ha växt en del. Hon är också lite mer självständig när hon är ute och det händer att hon springer ifrån mig om hon ser något intressant (ungarna som brukar spela fotboll på gården, t ex). Men hon är också väldigt duktig på att komma när jag ropar.

I fredags var vi på totohallen och tränade med Lena och Aija. Med Lyle körde jag lite fritt följ, sättande under gång, inkallning med ställande och läggande (som funkar jättebra på mattorna inne på totohallen) och rutan. Vi återupptog också träningen av vittringsapportering, som vi legat lite lågt med ett tag. Jag trodde att han skulle ha glömt, så jag backade tillbaka till att använda bara en tejpbit för att påminna om hur han ska markera dem. Han kom dock ihåg precis vad han skulle göra, så vi kan nog fortsätta där vi var i träningen innan det blev träningsuppehåll på grund av flytt och julfirande m m.

Med Chansa tränade jag lite kontakt, ”sitt” och ”loss” och sedan var hon trött. Dock inte så trött att hon inte orkade busa lite med Aija innan vi åkte hem, men så fort vi kom hem somnade hon.

Söt sovande valp