Regnig onsdag

Idag har det regnat hela dagen. Det har varit precis sånt väder som man inte vill gå ut i utan helst ligger på soffan med en bra bok. Jag var trött efter att ha jobbat natt, även om det var sovande natt, och dessutom är jag förkyld, så jag och Chansa har bara slappat och haft det mysigt hela dagen.

Chansa kommer med ett tuggben som hon vill att jag ska hålla åt henne.

Mysmallen

Men eftersom det är onsdag så innebär det förstås också onsdagsträning, så jag och Chansa tog en promenad upp till klubben i ösregnet. Någon "riktig" träning blev det dock inte; vi satt bara i klubbstugan och fikade och pratade. Men att ta det lugnt bland folk och hundar är i och för sig också bra träning för lilla fröken.

Det var ett tag sedan jag skrev i bloggen, men det betyder inte att det har varit en helt händelselös vecka. Jag kom hem från London/Uppsala i fredags och hundarna blev väldigt glada när jag kom. Lyle var dock bara hemma över helgen och åkte sedan tillbaka till Lappvattnet ett tag. Men innan han åkte blev det en del pälsvård och kloklippning, vilket inte Lyle är speciellt förtjust i. Myrrha var inte heller speciellt förtjust i sådant (men hon var mer lätthanterlig än Lyle), så därför känns det som rena lyxen att Chansa är så enkel när det gäller sådant. Hon tycker om att bli borstad och vid kloklippning ligger hon upp och ner i knät helt avslappnad.

På måndag kväll gick jag och Chansa en promenad och passade då på att träna lite på koppelgående på vägen till skogen och inkallning i skogen. Även om hon redan är väldigt duktig på just inkallning så skadar det ju inte att träna mer på det.

Chansa springer och är i rörelse i stort sett hela tiden när hon är lös, men hon är ändå väldigt uppmärksam på mig så den där övningen som brukar rekommenderas i alla hundböcker, d v s att gömma sig, är i princip omöjlig att göra. Jag är dock inte övertygad om att det generellt är en bra övning. Det enda Myrrha lärde sig var att hon alltid kunde hitta mig.

Men i måndags lyckades jag faktiskt gömma mig för Chansa, så att hon fick lite svårt att hitta mig. Jag hade ett så bra gömställe att jag såg henne hela tiden och hon fick inte panik som vissa hundar får, men hon blev helt klart lite rädd för att jag försvunnit. Men hon jobbade på och när hon väl hittade mig höll hon på att krypa ur skinnet av glädje.

Igår la jag ett spår till henne på en fotbollsplan och medan spåret låg gick vi en promenad i skogen. Det blev också lite uppletandeträning i det höga gräset och jag är verkligen imponerad över hur duktig hon är. Lyle är väldigt duktig på att hitta föremål, men i högt gräs får han ofta problem. Chansa jobbar dock väldigt effektivt och det går snabbt för henne att hitta föremålen.

När vi skulle gå spåret upptäckte jag nackdelen med att lägga spår på just en fotbollsplan. Det var nämligen ungar som spelade fotboll där när vi kom tillbaka. De höll visserligen bara till på en del av fotbollsplanen, men det var precis där spåret började. Jag hade dock lagt en liten boll i slutet som jag inte ville lämna så vi gick för att hämta den.

Chansa var rätt uppjagad över de fotbollsspelande pojkarna, men plötsligt hittade hon spåret och då glömde hon helt bort barnen och fokuserade helt på att spåra. För det mesta är hon som ett litet yrväder, men hennes koncentration är verkligen imponerande ibland. Hon är också väldigt spårnoga; hon upptäckte inte bollen förrän nosen snuddade vid den.