Sök och spår

Idag har jag och hundarna varit i skogen med Susanne och hennes hundar. Det blev både spår och sök med alla hundar. Till Chansa la jag ett spår på ca 150 m och eftersom jag inte vill att det ska vara för enkelt för henne så la jag spåret där det var en del klipphällar. Längs spåret la jag några bitar Frolic + en leksak i slutet och det fick ligga i 40 minuter. Idag hade Chansa sele och lina på sig i spåret för första gången. Nu börjar hon ju vara vuxen så snart ska jag köpa en egen sele till henne.

Hon spårade väldigt bra och hittade godiset som jag lagt ut samt slutet. Hon hade dock högt tempo och vinglade lite fram och tillbaka. Hon tappade bort spåret när klipphällen övergick till vanlig skogsmark, men hon jobbade på för att hitta det igen. Jag är också rätt imponerad över att hon är så bra på att fokusera på uppgiften. Jackpot gick ut på sitt spår samtidigt och när jag satte på henne selen ville hon helst bara leka med sin kompis som varit borta så länge, men så fort hon kom på spåret var Jackpot inte intressant längre (förutom ett litet kort stopp, som jag inte ens märkte förrän jag såg det på filmen). För vara säker på att hon inte skulle springa till Jackpot efter spåret kopplade jag henne i spårlinan när vi kom ut på vägen, men Jackpot kom springande till henne istället och de kampade lite med varandra.

När jag kampade med Chansa på vägen tillbaka till bilen kom Jackpot springande och ville leka.

Kamphundar

Jag brukar hålla in henne så att hon tvingas ta det lite lugnt, men idag hade jag kameran och filmade lite medan hon spårade och det är inte lätt att göra två saker samtidigt. Filmen blev lite skakig, men man kan i alla fall se att hon tycker att det är kul. Här är en liten film när Chansa spårar.

Lyles spår var lite längre och eftersom han ändå inte plockar upp pinnar la jag istället ett par godisar i hans spår för att vara säker på att han var på rätt spår. Hans spår gick både i vanlig skog och på klipphäll. Han spårade bra med samma höga tempo som vanligt, förutom när spåret gick från skogsmark upp på en klipphäll nästan utan växtlighet. Där tyckte han att det inte fanns något spår, men till slut hittade han det i alla fall och kunde fortsätta spåra. Han är ju väldigt ovan vid att spåra hårda spår, så det var antagligen därför som han fick problem. Här är en liten film på när Lyle spårar. (Även den är lite skakig p g a att det är svårt att hålla i linan och filma samtidigt, Lyle försvinner ibland ur bild, jag halkade en gång och den är inte speciellt bra ihopklippt).

Efter att ha spårat åkte vi till ett annat ställe för att köra lite sök. Jag och Chansa tränade sök i söndags också och då provade vi på något nytt för att få henne att gå rakt ut. Hon fick följa med ut och gömma figuranten och sedan gick jag tillbaka till stigen och skickade henne. När vi sedan gjorde två skick utan att hon visste att det fanns figgar ute sprang hon ut och sökte riktigt fint. Speciellt det sista skicket blev bra så jag var jättenöjd med söndagens sökpass.

Idag ville jag därför kolla om hon hade lärt sig något så Susanne fick gå ut på djupet och sedan skickade jag Chansa. Det kunde inte ha gått bättre för hon fick vind redan på stigen så när jag skickade henne sprang hon klockrent ut till Susanne. Sedan gjorde vi några markeringsövningar och där gör hon också framsteg. Hon springer nu ut direkt på "Visa" utan att jag ropar och figgen svarar. Det vi behöver göra är att jobba på att hon ska ta rullen och komma direkt till mig. Som det är nu tar hon rullen och uppmanar figgen till lek, så att jag måste ropa och tjoa ganska mycket innan hon kommer till mig med rullen. Fast det är förstås också på ett sätt positivt att hon vill vara kvar hos figgarna.

Lyle har jag ju inte kört så mycket sök med, men den hunden är verkligen en naturbegåvning. Han sprang rakt ut när jag skickade honom och hittade Susanne. Sedan skickade jag ett tomslag på andra sidan och han sprang rakt ut även då, fast det blev ett ganska grunt slag. Sedan fick han träff på tredje slaget innan jag avslutade. Att köra sök med honom är nästan som att ha fått Myrrha tillbaka, för hans sätt att jobba påminner väldigt mycket om hennes och hon var också en naturbegåvning som mycket snabbt lärde sig vad sök gick ut på.