Nationaldagsfirande i spårskogen

Idag har vi haft avslutning på klickerkursen på pudelklubben. Men det blev inte mycket klickande idag, eftersom vi åkte ut till skogen och spårade istället. Visserligen kan man klicka spåret också, fast jag föredrar att jobba med hundens naturliga förutsättningar när det gäller bruksgrenarna. Klicka in spåret kan man göra om man har en hund som inte spårar och man har provat alla sätt och de inte har fungerat. Så egentligen är det kanske dags att testa klickern i spåret med Myrrha.

Alla hundar (utom Myrrha) var duktiga på att spåra. Här är det Karolin och Sammy som spårar.

Och här är det Ghandi som försöker hitta sitt spår.


Bita kan också spåra, fast hon är fortfarande lite osäker på vad hon egentligen ska göra. Jag spårar fortfarande med halsband och koppel med henne.


Jag la också ett spår till Myrrha, ca 300 meter med tre apporter och en leksak i slutet. Jag hade hunnit glömma bort var spåret började så hon fick hitta det själv. Det gick bra. I början spårade hon fantastiskt bra och den första pinnen plockade hon och apporterade till mig utan problem. Hon fortsatte att spåra bra också till och med i första vinkeln. Hon stördes inte heller av skotten som hördes.

Men helt plötsligt slutade hon spåra. Eller problemet är ju just det att hon inte slutar spåra- hon bara fortsätter att se ut som om hon spårar så man har ingen aning om hon gör det eller inte. Men till slut var det ingen tvekan om att hon var helt fel, så jag fick leda henne tillbaka till där jag trodde att spåret var. Hon tog i alla fall upp spåret igen men hon missade en pinne när hon var ute och vimsade. Men sista pinnen och slutleksaken hittade hon i alla fall.




Vi tränade också lite uppletande. Myrrha fick visa hur det går till, fast hon höll på betydligt längre än 5 minuter för att hitta alla föremål. Hon blev också väldigt trött och på slutet behövde hon lite hjälp för att hitta det sista föremålet. Sedan fick de andra hundarna göra några enkla nybörjarövningar. Det gick bra; alla fattade vad som förväntades av dem, även om inte alla alltid gjorde vad som förväntades. Bita var en av dem. Här är det Akira som kommer med sitt föremål.

När man är ute i skogen och tränar hör det ju också till att man äter och fikar. När vi åt lunch fick hundarna vara kopplade så att de inte skulle spåra på egen hand, men när vi spårat klart fick alla hundar vara lösa. Bita var till en början ganska rädd för de andra hundarna, speciellt för Akira. Men hon vande sig och började busa lite grann med de andra hundarna. Myrrha brydde sig inte så mycket om pudlarna, men Bita kunde hon tänka sig att busa lite med.
Monica delade med sig av sin mat till hundarna.

Britt-Inger, som håller Akira, Karolin, som håller i Bita, Lena med Nisse och Birgitta med Ghandi står och pratar medan de väntar.

Vi var ute i skogen ganska länge och när jag kom hem var hundarna ordentligt trötta. Men inte så trötta att de inte orkade busa lite när jag var ut och rastade dem efter middagen. I och för sig orkade de inte med något överdrivet springande, så de begränsade leken till att mest brottas och bita på varandra. Fast nu sover de i alla fall.