Onsdagsträning nästan hela dagen

I går morse ringde Jenny och ville träna lite lydnad och Stina ville också vara med och träna. De ska ju tävla i helgen, så träning kan ju behövas. I alla fall för Stina och Hekla. Jenny och jag promenerade upp till klubben. Bita blev livrädd för Nixon när vi möttes. Först skällde hon förstås, men när han gick fram och skulle hälsa skrek hon och kastade sig bakåt i kopplet. Men hon hämtade sig ganska snabbt när vi väl började gå och när vi kommit upp till skogen var det inga problem att släppa alla hundarna.

Jag tränade lite fot, både med och utan kommendering, och inkallning med ställande och läggande med Myrrha. Jag körde också apportering med dirigering och passade på att låta någon annan lägga ut apporterna. Första gången funkade det inte alls bra. Hon stannade inte vid konen och eftersom det blev tjafs med det glömde hon bort vilken apport hon skulle hämta (hon går nämligen inte bara på dirigeringar utan också på vilken hon sett läggas ut först). Det blev därför tjafs med att hon försökte ta fel apport och till slut blev jag tvungen att gå fram och visa henne rätt apport. Men när jag gjorde om momentet direkt efter funkade det i alla fall väldigt bra. Fast hon var väldigt slö hela träningspasset, för det var egentligen alldels för varmt för henne.

Söta Bita väntar på sin tur

Med Bita tränade jag bara lite position och kontakt. Hon har blivit väldigt duktig på att hitta positionen, fast ibland blir hon lite väl ivrig och biter mig i benen. Hon klarade dock bara av att träna när de andra hundarna var stilla, annars tappade hon koncentrationen och det hände ett par gånger att hon stack iväg och ville leka med Hekla. Jag testade också några agilityhinder med Bita och det tyckte hon var kul. Kanske hon skulle kunna bli en bra agilityhund?

Stina och Hekla tränar fritt följ

Och framförgående

Jenny och Nixon tränar fot

Jätten och dvärgen

En minischäfer och en jätteschäfer

Efter träningen träffade vi på en liten vorstehvalp som satt med sin husse på altanen. Bita gormade och skällde förstås på den, men när hon fick komma fram och hälsa blev det lek istället.


Efter träningen promenerade jag och Jenny hem igen. När vi var på väg ringde Maria R och ville åka ut på Krysset och käka. Jag har inte käkat där på minst 8 år (inte sedan Jonas sålde förra hojen i alla fall), så det var otroligt gott med ett Buremål. Och mätt blev jag också.

På kvällen var det onsdagsträning, så jag var inte hemma många timmar innan det var dags att gå upp till klubben igen. Fast jag hade inga planer på att träna, utan bara att träffa folk. Och att låta Bita höra skott, förstås. Det var inga problem; jag såg inte att hon reagerade särskilt. Myrrha reagerade lite grann, men Bita brydde sig inte om det. Bita var betydligt lugnare än vad hon brukar vara när det är mycket andra hundar. Hon skällde visserligen lite grann, men hon var inte särskilt svår att bryta. Även på promenader går hundmöten mycket bättre. Nu morrar hon mer än hon skäller och kastar sig i kopplet.

Hundarna var rätt trötta när jag kom hem igår kväll, så idag har vi tagit det lugnt. Nu ikväll har jag haft allmänlydnadskursen, så jag promenerade upp med båda hundarna. Fast Myrrha har mest fått sitta i Stinas bil, medan Bita fått vara med på kursen. Först fick hon ligga inne när vi hade teori och sedan sitta uppbunden medan jag höll kurs. Hon fick till och med demonstera för de andra hundarna och deras ägare hur man går fint i löst hängande koppel. Efter kursen fick vi skjuts hem av Stina och nu ligger båda hundarna och sover gott.