Morgonpromenad

I morse gick jag och Lyle en långpromenad i skogen. Det är fortfarande soligt och fint väder och det är ganska skönt att gå i skogen på morgonen, för det är inte så många andra ute då.


Fast när vi var på väg hem igen var det fler människor och hundar ute. Först mötte vi ett par med en japansk spets, som de lyfte upp i famnen och bar när de fick se mig och Lyle. Lyle tyckte att det verkade lite mystiskt, så när vi möttes följde han efter dem ett par meter samtidigt som han vädrade i luften (han kände nog lukten av hund, men såg den inte). När jag ropade på honom kom han, men jag tyckte ändå att det var lite pinsamt att han var så olydig att han följde efter dem några meter.

Men när vi hade hunnit en liten bit hörde jag dem med spetsen ropa "Morris! Morris! Kom hit!" och när jag vände mig om så fick jag se att den hade stuckit ifrån sina ägare och sprang i full fart efter oss. Jag gick bara vidare med Lyle, som inte var så värst brydd om hunden som följde efter oss. Till slut insåg jag att den nog skulle följa efter oss hela vägen hem om jag inte stannade. Så jag stannade och satte Lyle och då började den lilla hunden skälla som en galning. Den vågade sig aldrig hela vägen fram, utan stod bakom mig och skällde. Hans ägare hade slutat att ropa på honom, så jag trodde att de skulle komma och hämta honom, men det gjorde de inte. Till slut gav den i alla fall upp och sprang iväg (förhoppningsvis till sina ägare).

Jag var i alla fall otroligt stolt över att Lyle varken visade tänderna, morrade eller gjorde utfall mot spetsen. Sedan hann vi gå ca 100 meter innan jag fick syn på en berner sennen-hane som stod på stigen en bit framför oss. När den fick syn på Lyle kom den sättande mot oss i full fart. Och efter den kom ytterligare en berner sennen och airedaleterriertiken som bet Myrrha i somras.

Jag brukar inte hålla fast Lyle eller försöka jaga bort främmande hundar som kommer fram, eftersom det bara triggar honom att göra utfall, men då kände jag mig tvungen att göra det. Fast det var inte lätt att sjasa bort tre hundar och samtidigt hålla koll på min egen. Lyle skötte sig dock exemplariskt. Visserligen hade han ragg som gjorde att han såg ungefär en decimeter högre ut, men han gjorde ingenting. När de andra hundarnas ägare tackade mig för att jag agerat bra mot deras hundar, förklarade jag att han var aggressiv mot andra hundar, men de såg inte ut att tro mig, för han satt och såg så snäll ut vid min sida.

När vi kom hem var han ganska trött, så vi låg i sängen och myste ett tag. Mest för att det luktade hemskt illa i lägenheten för de höll på med slamtömning utanför. I sovrummet luktade det dock inte illa eftersom jag stängde dörren innan lukten hann nå dit in.


Just nu är vi i stugan. Jonas slutade lite tidigare och vi åkte upp till stugan direkt. Lyle var hur lycklig som helst när han förstod att vi skulle åka. Eftersom det i alla fall var lite halvljust när vi kom hit gick Jonas ut och kastade lite frisbee med honom. Jag passade på att fota istapparna på brotaket.