Romelsön

Nu har jag inte uppdaterat bloggen på ett par dagar, vilket beror på att vi har varit ute på Romelsön. Både jag och Lyle har trivts bra därute; jag för att det finns mycket att fota och Lyle för att han fått åka båt, bada och vandra omkring i skogen och på stranden. 

Detta är några av de bilder jag tog:

På onsdagkvällen låg ett dimtäcke över sjön.

En märklig tall.

Och ytterligare en speciell tall. 

Kotte.

Stenstranden.

Vackert mönster på en sten. 

Ännu ett vackert mönster.

En del bilder på Lyle blev det förstås också. 

Lyle kastar sig ut i vattnet...

..för att hämta en pinne.

Lyle med sin "lilla" pinne.

Här kommer han ut på bryggan och vill få pinnen kastad. 

Blöt hund. 

Lyle på stenstranden.

Lyle poserar på bryggan i sjön.

Lyle sitter och spanar ut över gården ner mot sjön.

Tyvärr blev dock vistelsen ute på Romelsön kortare än planerat. Lina råkade träffa Hugo i ögat med en tyngd på ett kastspö på torsdagen och då han fortfarande hade ont på kvällen åkte jag och Fia in på akuten med honom. De kunde bara konstatera att han fått en rispa på hornhinnan, men eftersom det inte fanns någon ögonläkare som hade jour rekommenderade de Hugo att gå till vårdcentralen idag. Men de kunde förstås inte göra något där heller, utan istället blev han skickad till en ögonläkare i Umeå. 

Jag och Lyle stannade kvar ute på ön när de åkte in till vårdcentralen i morse och till att börja med var vädret helt perfekt. Men sedan kom dimman in ganska snabbt och när Matte kom för att hämta mig och Lyle var dimman ganska tjock. Det tog därför lite tid att ta sig i land eftersom det är rätt svårt att orientera sig på havet när man inte kan se några riktmärken och det är en märklig känsla att befinna sig ute på havet, inbäddad i dimma. Det känns som att man är ensam i hela världen. 

Klockan är tio i tio och man kan se att dimman är på väg. 

Så här såg det ut när Lyle poserade på samma sten tio minuter senare.

Dimma.

Jag och Lyle åkte med till stan och sedan vidare till Lappvattnet. Där passade jag på att lägga ett spår till Lyle. Det blev ca 400 m och fick ligga två timmar. Jag la två skogspinnar i spåret och en boll i slutet. Lyle var lite väl laddad och till en början gick det väldigt fort, så jag fick hålla igen honom ganska mycket. Den första pinnen sprang han över, men den andra hittade han. Jag berömde och lekte lite med honom, men eftersom han inte är van att jag lägger föremål i spåret (förutom i slutet) trodde han nog att spåret var slut därefter, för när jag sa till honom att spåra igen vimsade han mest omkring och hittade sedan en älglega som han nosade igenom ordentligt. Men sedan hittade han spåret igen och spårade hur bra som helst (och i lagom temp0!) fram till slutet där han hittade bollen.